Sökresultat för: håkanstorp

Håkanstorp


Håkanstorp. postadr: Lekvattnet. Tel: 6.
Areal Total 51 har, därav 4 åker, 47 skog. Taxeringsv.: 9 700 därav jordbruksv. 5 500, skogsv 3 400.
Gården tillhör släkten sedan 1901.
Jordart: Moss och sandjord. Skogsbestånd: Barr och lövjord.
Manbyggn. uppf. 1923. Ekonomibyggn. uppf. 1906.
1 häst, 4 kort, 2 ungdjur, 1 svin.

Äg: Jon Jönsson f 31/12 60. Son till Jöns Andersson o.h.h. Ingeborg f. Olsdotter.
Gift med Karolina f. Nilsson.
Barn:
Oskar 01
Arvid 03
Ingeborg 07

Diplom för odlingsflit. Ägare av Håkanstorps belysningverk.
Äg. har förut innehaft en del kommunala uppdrag.


Porträtt på Jon Jönsson…


Där växte vi upp, Kajsa, Ewa och jag.
Margit Widén

Här hämtade vi vår mjölk så länge de hade korna kvar.
Lars-olov Ludvigsson

Ni kan hämta getmjölk nuförtiden
Ronald Visser

1959

Ett skolkort från årskurs 1 och 2, fotat hösten 1959. Bjarne Nilsson
NR på varje person
NR Namn Klass Torp
1 Annika Larsson 2 Furulund
2 Britt Johansson (numera Ek) 2 Bengtstorp
3 Doris Larsson 2 Valkila, Örtjärnshöjden
4 Asta Keck 2 Byggninga
5 Bernt Larsson 1 Furulund
6 Conny Ludvigsson 1 Sjöliden
7 Bjarne Nilsson 1 Kammar, Poptorp
8 Birgitta Isaksson (numera Andersson), 1 Strandvik
9 Birgit Hansson 1 Tullarbostaden(vid tullstationen)
10 Eivor Björlin 1
11 Lars Toft 1 Nergården, Södra Lekvattnet
12 Hans Bergström 1 Hötjärnsängen (Östra hötjärn)
13 Göran Persson 1 Karaboska, Solåsen
14 Sylvi Johannesson 2 Furuvik
15 Sture Eklund 2 Sandheden, södra
16 Eino Värme 2 Älvkullen
17 Kennet Andersson Ljus 2 Björkhaga
18 Alvar Persson, 2 Alfhem
19 Inga-Lill Nilsson 2 Vittjärn
20 Styrbjörn Åkesson 2 Nysäter, Sätersudden
21 Ruth Brusell Lärarbostaden, södra
22 Eva Öster 2 Håkanstorp/Håkastorp
23 Jan Kjellberg 2 Kyrkskolsbyggnaden
24 Jan Sammels 2 Sammels

Hans Bergström, med flera sammanställde namn och torp

Danskurser på Kynna år 1955

Sommaren 1955 lärde ungdomarna i Lekvattnet varandra att dansa på Karmenkynna.
Vi träffades varje onsdag och de som kunde dansa lärde de som inte kunde.
Vi höll till i storstugan och musiken fick vi från en vevgrammofon med 78-varvs skivor, ”stenkakor”.
Vi är väl inte så många i gruppen som minns det, men det var en mycket rolig sommar och vi lärde känna varandra väl.
På hösten avslutade vi med en kräftskiva och då kunde i stort sett alla dansa.
Kommer inte ihåg riktigt alla som var med men jag har stämt av med Kajsa Nilsson ( fd Öster) och vi minns följande:

Hillevi Matsson

 

Elvhem (Älvhem)

Carl Magnusson byggde år 1925 Elvhem och öppnade affär i källaren.
Det gick så bra så att han byggde en affär norr om Elvhem.
Efter några år överläts affären till Arvid Johansson (Håkanstorp), som sedan gjorde konkurs år 1930.
Arvid Nordbäck tog över affären med August Johannesson (Rävtorp) som expedit.
Efter Nordbäck kom först David Karlson, och efter honom kom Lauritz Deodorsson, som gick i konkurs 1940.
Handelslokalen stod sedan tom en tid innan de militära myndigheterna rekryterade den för egna ändamål.
Efter kriget köper Konsum handelslokalen av Hilding Johanneson Rävtorp.

 

Älvhem till vänster och den fristående affären till höger)

Affären var i källaren på Älvhem.Jag minns krokarna i källartaket där det hängde div. ting

Åke Georg Johannesson
Älvhem, vintern 1951

Åke Georg Johannesson

Studiecirkeln Minns du. våren 1991.

Gunnar Ehne, “millmarkern”, Gösta Eriksson, Bäckliden, Ingrid Carlsson, Tyskila, Göte Olsson, Skoghem, Sven Värme, Älvkullen, Thyra Eriksson, Luken, Ella Andersson, Torsby, Ingeborg Öster, Håkanstorp, Lilly Mattsson, Vittjärn, Astrid Larsson, Ormhöjdens skolhus, Karin, Hundberg

 

Hembygdens dag

Hembygdens Dag hålls oftast en lördag kl 11:00 – 15.00
– runt månadsskiftet Juli – Augusti.
Plats: Karmenkynna
– i äldre tider även på andra platser

HEMBYGDENS DAG 2014

 Bilder från Hembygdens dag

År 1985

Hembygdens dag.
Brödstekning i “bakommen” ve Karmen-Kynna.
Ingeborg ve Håkanstorp o Ruth ve Dammen.
Foto G.E.

År  1989

Hembygdens dag 1989. Agnes och Stina
Hembygdens dag 1989. Agnes i Ivarsätra
Hembygdens dag på Karmen Kynna.
Sonja Gustavsson Gräsmark, Lars Larsson Rönnberg, okänd, Ingrid Samuelsson Josefsberg, Kerstin på Hedås

År 1990

Hembygdens dag 1990 Pägertjärn

År 2007

År 2015

Nu brinner det i rökugnen på Karmen Kynna så det blir alldeles lagom varmt för kakbakinga imorgon på hembygdens dag.

Bodil Nordquist

 

Viktiga årtal

Viktiga årtal i Lekvattnets historia

Händelse År
Finnen Matts Larsson Liukkoinen får byggnadslov den 19 juni, men får sedan avslag och flyttar till Nås i Dalarna 1635
Norska soldater intränger i lekvattnet och slår ihjäl Per Larsson, Liukkoinen 1644
Maths Mammoinen slår sig ned i Spättungen 1649
Förste skattbelagde finnen; Pål Mattson Mammoinen i Spättungen 1649
Matts Larsson Liukkoinen köper Luikola (Luken, Luktomten, Luktorp eller Tomta södra) för 40 rdr. 1653
Finsktalande prästen Petri Magni Gyllenius skriver om sin resa i Lekvattnet 1663
En rökstuga och en mjölkkammare brann i Norra Lekvattnet. 1718
Rökstugan i Kvarntorp byggs 1774
Potatis odlas för första gången i socknen 1789
Vittjärnsbro byggs i trä 1800
År 1881 i december började det att synas en komet nordväst på himlavalvet.
Den försvann i öster i mars månad 1812.
Kometen bådade stor hunger och krig
 1811
År 1812 i september var ”häradsskall” i tre dagar med 1200 man. (folk gick skallgång för att jaga bort varg när vargen blivit ett för stort hot för folk och fä)  1812
År 1816 – snövinter och lång vår men med ”wäxtlig” (omväxlande väder) sommar – men grönt år – med tre stora floder – den första i maj månad, den andra i augusti och den tredje i september. Den 18 september slog åskan ganska hårt varpå det kom hagel som slog ner grödan på många ställen. 1816
År 1817 den 31 oktober var den heliga jubelfestdagen, som icke hade varit på 300 år. 1793 var även jubelfestdag men icke som sådan (förmodar att den inte var likadan som den år 1817- Jubelfest – firas inom kyrkan vid en viktig minnesdag) 1817
År 1818 den 6 februari skedde en gräslig händelse – här i Käcketorp brann det upp en stuga (på Håkastorp). Innebrända blev två gossebarn – deras föräldrar Per Jönsson från Rundsjön och modern Kjerstin Jönsdotter från Sygården i Gräsmarks socken. 1818
Carl Axel Gottlund vandrar genom Lekvattnet och skriver dagbok

Socknen bytte namn från Lautasalmi till Lekvattnet

1821
År 1822 blev det ingen snö utan var bart hela vintern 1822
År 1824 den 7 januari klockan 8 var det två stora regnbågar – tvärs över himlen i en timmes tid och många hörde även åska. Samma år – natten till den 29 januari skedde en gruvlig händelse i Hiransberget. En gubbe kröp in i en bakugn och brände sig till döds. Samma hände en gruvlig händelse i Gullbäcken – en man hade ett barn uppå sina armar och barnet föll av hans armar och ner i en ”Wassgryta” och dog inom 2 timmar. 1824
Fruktansvärd torka

År 1826 var det torksommar. Regnade ej mer än en gång på hela sommaren. Råg och potatis blev något (blev lite av i alla fall).

1826
År 1827 vart en fruktbar sommar med lagom regn till den 10 augusti – sedan började det regna i 14 dagar, så det blev ganska stor flod. Samma år den 12-13 och 14 juli (juni?) var det en förfärligt stark storm att rågen föll ner och torkades i ”Ria” (ladan). Ingen som då levde kunde minnas en liknande storm. 1827
Åren 1828 och 1829 blev goda år 1828
“Lekvattnets ambassadör” Per Pegger Persson föds 1829
År 1830 den 28 november var den heliga jubelfestdagen. 1830
År 1831 den 10 februari föddes ett barn i Runsjön, som var vanskapt. Barnet hade varken armar eller ben men hade en liten fot mitt under bålen. Och med fotens tår kunde han hålla i ett supglas. Barnets föräldrar var Nils Persson och hans hustru Anna Lisa Svensdotter. De vandrade omkring i städer och byar och visade detta barn och fick pengar för detta. Samma år blev en fruktbar sommar – lagom regnig. Den 4 november slog åskan ganska hårt. Den 10 december hördes åska. Hösten var regnig. 1831
År 1833 den 14 februari avrättades en man vid Långkroken – Olov Olsson från Kyrkonäs i Wittsands socken. Han hade mördat sin hustru och sin son Olof. Ännu syns märken på avrättningsplatsen efter galgen – vilken var rest invid vägen mellan Lekvattnet och Fryksände ungefär en fjärdingsväg från Mårbacken. I sistnämnda församling fanns ännu 1903 åtminstone en som var närvarande vid avrättningen – nämligen Sigfrid Andersson i Långsjöhöjden. Enligt hans utsago fick liket – till skräck och varnagel – hänga tills det ruttnade ner. Till slut hängde där endast tomma skjortan. Under tiden uppstod en lång omväg eftersom folket fruktade avrättningsplatsen. (Morfar till nedskrivaren av dessa rader hette Jöns Olsson och var född 1821. Han var med vid avrättningen och han berättade att alla barn som var med skulle stå i ring längst fram. Detta för att avskräcka dem för att begå mord). 1833
Koleran härjade 1834
Köldvinter 1838
Ritamäki byggs 1840-talet
Stor översvämning

År 1844 den 25 augusti kom ett häftigt regn så det blev ganska stor flod.

1844
År 1845  den 15 maj började arbetet med kyrkogården i Lekvattnet. 1845
Kyrkogården invigs

År 1846 den 8 februari blev kyrkogården invigd av professor Fryksell i Sunne. Samma år blev det torka hela sommaren och ingen som då levde kunde minnas en sådan sommar.

1846
Sockenstugan byggs 1847
År 1849 kom det snö den 30 september och sedan blev det stark vinter i tre veckors tid så att potatisen frös i jorden och säden stod ute till 8 november. 1849
Prästgård byggs
Kyrkan börjar byggasÅr 1850 den 14 maj anlades tomten till Lekvattnets kyrka. Lekvattnets första tjänstgörande präst – Johan August Almkvist – höll den första predikan i kyrkan den 4 juli samma år.
Kyrkan var då ännu ej färdigbyggd. Prästen stod på en timmerställning inne i kyrkanPost en gång i veckan till Rådom
1850
 Lekvatnets församling bildades 1851 genom en utbrytning ur Fryksände och Östmarks församlingar. 1851
Kyrkklockorna ringer för första gången

Svår missväxt

1852
Kyrkan invigs 1853
Mårbackens skolhus byggs 1854
Vittjärns skolhus byggs 1855
1856
1857
1858
Ormhöjdens skola byggs 1859
1860
1861
1862
Lekvattnets kommun  inrättades i Lekvattnets socken i Fryksdals härad i Värmland när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft den 1 januari 1863. 1863
1864
Första stora emigrationsvågen till USA 1865
Missionsförening bildas

Nödår: “det våta året”

1866
Nödår: “det torra året” 1867
Nödår: “det svåra året” 1868
Andra stora emigrationsvågen till USA 1869
Vittjärnsbro byggs i sten 1870
Vittjärns gästgivaregård upphör 1871
1872
1873
1874
Svenska Evangeliska Lutherska Lekvatten Kyrkan bildas i Holmes City, Minnesota. 1875
Kyrkskolan byggs

Kyrkorgel med 11 stämmor invigs

1876
1877
1888
Tredje emigrationsvågen till USA 1889
Olle på kyrkåsen öppnar affär 1880
1881
1882
1883
Lekvattnets poststation öppnas (maj 1884) 1884
Kamin i kyrkanKyrkbro byggs i trä 1885
Anslog kommunen 10.000 kr till järnväg Kongsvinger-Torsby-Mora under förutsättning att banan drogs genom Lekvattnet

Kommunen inför 5 kr hundskatt (för finansiering telefonledningar)

1886
Gamla sockenstugan rivs 1887
1888
1899
Ångsåg vid Mårbacken 1890
Telefon hos Olle på Kyrkåsen samt hos Fernström i Mårbacken 1891
Lekvattnets poet Axel Frithiofson föds 1892
1893
1894
Nykterhetslogen IOGT bildas 1895
1896
1897
J.A. Åström köper första cykeln 1898
Skytteföreningen bildas 1899
1900
Rottnan godkänd som allmän flottled 1901
Lekvattnets missionsförening byter namn till Lekvattnets missionsförsamling

Rökstuga “Norra Rörkullen” flyttas till Skansen

Stor översvämning

1902
Rökstuga “Dammen Örtjärnshöjden” flyttas till Skansen 1903
Kokhus “Dammen Örtjärnshöjden” flyttas till Skansen

Loge ” Pojansana” flyttas till Skansen

Jordbävning

1904
Första bilen sågs

Lekvattendammen byggdes och en-trådig med fyra stationer upprättades: Lekvattendammen, Rörkulledammen, Frysändebron och Spånghalla.

1905
1906
1907
Kommunalstämman beslöt att den som hyser tattare över natten skall böta 20 kr 1908
Första telefonväxeln (i Mårbacken)

Lekvattnets turisthotell invigs
Hotellet fick rättighet att servera vin och maltdrycker under tiden 1 maj – 1 oktober

1909
1910
Första grammofonen (Gustav Isaksson, Hagen, Bredsjön)

Föreläsningsförening bildas

1911
Lekvattnets församling blir en annexförsamling i pastoratet Fryksände, Lekvattnet och Vitsand 1912
Rökstuga “Övre Spättungen” flyttas till Sågudden, Arvika 1913
Kraftstation Östanåbäcken, Östanå och Granliden 1914
Turisthotellets generator drivs med fotogenmotor

Kommunen anslog 25 kronor för att undersöka järnvägsförbindelse Arvika-Lekvattnet-Torsby

Gösta Tidlund-Meyerhielm visar svartvita rörliga bilder i skolan

1915
Missionshuset byggs 1916
1917
 Kung Gustav och Wiktoria på besök, Fernström högtidstalar. 1918
J.A. Åström köper byns första bil, en Chevrolet

Rudolf Olsson Grigholm tar över affären på Kyrkåsen

1919
Kraftstation Kallasbäcken, SibilaKraftstation Mårbacken 1920
1921
Hembygdsföreningen bildas

Ny väg: Örkärnshöjden -landsvägen vid Mårbacken

1922
Karmenkynna uppförs, rökstugudelen från mellangården i Örtjärnshöjden flyttas till platsen.

Folkets hus förening bildas den 10 april

Folkets hus byggs

Granån allmän flottled

1923
1924
Andra telefonväxeln ((hos J.A. Åström Framnäs)

Vattenkvarn i Ulvån, Dammen, Örtjärnshöjden flyttas till Mariebergskogen, Karlstad

1925
1926
1927
Kraftstation Runnsjöbäcken, Håkanstorp 1928
1929
Rottnabergs vårdhem byggs 1930
Kronprinsparet på besök

Daglig postgång, busstransport

Lomsen allmän flottled

1931
Hugo Olsson tar över affären Kyrkåsen efter sin bror.
Han öppnar även filial i Vittjärn.
1932
Ombyggnad väg: Lekvattnets kyrka – Ormhöjden 1933
1934
Kraftstation Kroksjön, Kvarntorp

Passagerarflygning från sjön (35 st)

1935
1936
1937
Ny kyrkbro med ny väg till landsvägen i öster

Jaktkort införs

1938
Lekvattnets turisthotell tas över av militären 1939
2 döda i en olycka vid transport av minor 1940
Byn elektrifieras med ström från Kondradsfors i Östmark. 1941
Ormhöjdens skolhus läggs ned den 30/6 1942
Skolhälsovård införs

I februari 1943 störtar ett tyskt flygplan på en bergssluttning (20 personer ombord)

1943
Ormhöjden elektrifieras 1944
Lekvattnets turisthotell rivs och slutar som ved 1945
1946
1947
1948
1949
Utomhusbelysning vid kyrkbron och på kyrkplan 1950
Skolverksamheten i Mårbacken läggs ned den 30 juni

Lekvattnets kommun upphör den 31/12, sammanslagning med Fryksände Lekvattnets kommun fanns i 88 år Kommunkod = 173700001

Hemvärnsgården byggs (döps senare om till hemgården)

Snövinter med 2 meter vid Påsk

1951
Kvarntorp köps av Frysände kommun 1952
Ny väg: Ormhöjden – Simonstorp i Gräsmark 1953
Vittjärnsbro byggs i betong 1954
1955
1956
1957
Ny väg Lekvattnet-Östmark

Ny väg Hagtorp-Torsby

1958
1959
Vägen till Torsby asfalterades.

Alla telefoner automatiseras, båda växelstationerna läggs ned. riktnr=0560

1960
1961
1962
Konsum stänger och överlåter affären till Bertil Eklund 1963
Nya skolan (låg och mellanstadie) öppnas 1963
Skidstugan på Rabackoberg bygga

Henning och Signe Jansson flyttar från Ritamäki till Lövenstrand.
Gården skänks till hembygdsföreningen

Mattes i Rönnberg sköt Lekvattnets sista varg

1964
Sista flottningen på Rottnan 1965
1966
Ritamäki förklaras som byggnadsminne

Posten i Mårbacken läggs ner

1967
Postnumret 680 45 införs 1968
1969
Posten i Lekvattnet läggs ned, ersätts med lantbrevbärare. 685 00

Lekvattnets poet Axel Frithiofson dör

1970
1971
Vägen Östanå-Kittmon-Gustafsdal byggs

Affären i Mårbacken läggs ned

1972
Ingrid Olsson övertar affären Kyrkåsen efter sin avlidne man Hugo.

Bastubyggnad o vedbod, Pojansana flyttas till Lars Birgersson; Ekshärad

1973
Ines och Mats Persson tar över affären Kyrkåsen 1974
1975
1976
1977
1978
1979
1980
1981
Affären Kyrkåsen läggs ned 1982
1983
1984
Nederbördsrikt år 1985
1986
1987
1988
1989
1990
1991
Hemgårdsföreningen bildas i april 1992 1992
Ritamäki avsätts som naturreservat 1993
1994
1995
Gunhild Isaksson och Per-Inge Eriksson tar över lanthandeln 1996
1997
Gunhild Isaksson och Per-Inge Eriksson stänger P o G:s lanthandel. 1998
Kooperativ butik startas 1998
Hemsidan startas – www.lekvattnet.nu 1999
Milleniefest i hemgården

Marianne Willman, Kullens jaktlag fäller 27-taggare

2000
Invigning av Tallbackens förskola 2001
Fackeltåg för skolan

Hembygdsföreningen fyller 80 år och firas på hembygdens dag den 10 augusti.

Uno Johansson får byggnadsstipendium av statsministern

Värmlänningarna på Kvarntorp

Lekvattnets församling blir annexförsamling i pastoratet Fryksände och Lekvattnet.

2002
Storgranen fälls av Jan Sammels motorsåg. 2003
Kyrkbron renoveras

Skogbrand mellan sjön Lomsen och Ritamäki

2004
Byakooperativets affär går “omkull”.

Besök av Radio Värmland med Sommarluffen

Jolanda Bleumink blir den nya handlaren

Bredband kom till byn (ADSL)

2005
Inga-Britt Ahlenius, Sommar i P1

Vägverket förstärker väg 239 : Mårbacken – Västanå etapp 1

Stanley köper Caddilac

Besök av John Lysen från Alaska

Finnsam konferens på KarmenKynna

Grisuppfödning i stor skala, Lekvattnet GRIS AB startas

2006
Byalag protesterar mot skolnedläggning 2007
Nya skolan stängs 2009
Första medeltidsmarknaden

Den 25 sept 2012 invigdes E16 och väg 239 blev Europaväg.

2012
7-torpsleden invigd som Värmlandsled 2013
Finnkulturcentrum flyttar till Lekvattnet och byter namn till Finnskogscentrum. Invigning juni 2014. 2014
Hemsidan byter adress till – www.lekvattnet.se 2015
Lekvattnets församling byter namn till Lekvattnets distrikt 2016
Fritidshus svårt rökskadat efter brand 2016
Internationellt arkitekturpris till Finnskogscentrumet i Lekvattnet 2017

En del av dessa årtal är från “Boken om Lekvattnet”. De mer moderna årtalen är från tidningsnotiser, eller från hemsias sider. Kan du flera händelser, hör av dig till mig

 

Alla Torp

Alla Torp som finns på Ödetorp och Övriga torp

Finns också ett personregister som har hänvisningar till personer och torp 

Totalt 423 torp

Bredsjön (35 torp)

  1. Backarna
  2. Berg
  3. Berglyckan
  4. Bråten, västra (Gösta)
  5. Bråten, Östra (Knut)
  6. Buskarna
  7. Fillby
  8. Gammellyckan
  9. Gammelstugan
  10. Gethöjden
  11. Hagen Haikola
  12. Höjdsätern
  13. Höken (Norra Långmyren)
  14. Höktorp
  15. Hörn
  16. Jakobsbråten
  17. Jossi stuga
  18. Kittmon
  19. Kvarnåsen
  20. Långmyren
  21. Lövhöjden
  22. Mellangården
  23. Måns-Olastorp (Övre Tiola)
  24. Nedre Bondtorp
  25. Norra Torp
  26. Nystuga
  27. Pralliåsen (Odlingsmyren)
  28. Rösbacken (västra)
  29. Rösbacken (östra)
  30. Sandåsa
  31. Södra Torp
  32. Täppan
  33. Tiola
  34. Åsen
  35. Övre Bondtorp (Moilandstorp

Fäbacken (31 torp)

  1. Ambian
  2. Bergtorp
  3. Brånsätra (Ulvsjön på kartan)
  4. Burken
  5. Enktorp (Engstorp)
  6. Fäbacksberg (MattesErik)
  7. Gärdet i Fäbacken
  8. Hiransvallen
  9. Jonas
  10. Käcken
  11. Kakkina (Örnbråten)
  12. Kärr
  13. Kotberg (Pakkamäki)
  14. Kristofferstorp
  15. Kurra
  16. Kyttarstäppa
  17. Modig
  18. Moilandstäppa
  19. Nergården
  20. Nybonnstorp
  21. Okkokos
  22. Rösberg
  23. Rösberg (Södra torpet)
  24. Storjongstorp
  25. Storängen
  26. Torpstället
  27. Ulvsjötorp
  28. Uppgården
  29. Åsarna
  30. Östra Sandsjöberg
  31. Övra Sandsjöberg

Hvittjärn (14 torp)

  1. Anderstomta (Pop-Anders)
  2. Brostugan
  3. Josefsberg, södra
  4. Josefsberg, norra
  5. Lebiko (Leppiko)
  6. Lindhem (tullarbostad)
  7. Nolgården eller Där nol
  8. Pojansana
  9. Ristugan
  10. Skoghem (tullarbostad)
  11. Sörgården
  12. Stôga
  13. Tullarbostaden (vid tullstationen)
  14. Tullstation

Kälkeruds utskog (33 torp)

  1. Björkhaga
  2. Björkkullen
  3. Bäckliden
  4. Framnäs,  övre
  5. Framnäs, nedre
  6. Granås
  7. Hag
  8. Hötjärn, västra
  9. Hönshuset, Sammels
  10. Kalvhöjden
  11. Kecktorpsvägen 1
  12. Kecktorpsvägen 3
  13. Kecktorpsvägen 12
  14. Kesttorp
  15. Kojkeland
  16. Linna
  17. Löktorp
  18. Noppi
  19. Pensionärshemmet
  20. Perstorp
  21. Påls
  22. Pålshagen
  23. Rinne
  24. Råberg
  25. Rönnberg (Larsgården)
  26. Sammels
  27. Sandåsa
  28. Solvik
  29. Torkel
  30. Ulvåsa
  31. Åvalla
  32. Östra kalvhöjden

Kullarna (3 torp)

  1. Kullarna, övre gården
  2. Kullarna, nedre
  3. Sprättorp eller Sprättstugan

 

Långsjöhöjden (15 torp)

  1. Halsi
  2. Heikila
  3. Koja
  4. Kvarnberg
  5. Källar (Källartorpet)
  6. Linnan (Jossikoja)
  7. Mattestorp
  8. Mellanstugan, västra (Seffre)
  9. Mellanstugan, östra
  10. Myrgubben, norra torpet
  11. Myrgubben, södra torpet
  12. Prästberg
  13. Pålila (Pålilla)
  14. Sibilla
  15. Örnberg (Kokkoberg)

Mårbacken (25 torp)

  1. Alfhem
  2. Backarna
  3. Bäckebo Bäckås
  4. Dalbo
  5. Dalgosstorp, nedre
  6. Dalgosstorp, övre
  7. Fridhem
  8. Furumo
  9. Gården Mårbacken
  10. Granliden
  11. Karlsro
  12. Lyckebo
  13. Majola
  14. Mårbacken 1
  15. Mårbackens skola
  16. Emtsjön (Kojkelandstorp)
  17. Långkroken
  18. Lillberg
  19. Skogsgården
  20. Strandvik
  21. Skogvaktarbostaden
  22. Tomtebo
  23. Vibo
  24. Åsen
  25. Östanå

Norra Lekvattnet (50 torp)

  1. Attisnäs
  2. Borgestorp
  3. Bråten, norra
  4. Elvbacken
  5. Erkoskuja
  6. Fjällbacka. Poptorp
  7. Fridhem, Kjellander
  8. Fridhem, Stöten
  9. Fritz Stugan
  10. Församlingstugan
  11. Gamla kyrkskolan
  12. Johansgossen
  13. Järven
  14. Kammar (Poptorp)
  15. Kinniastorp
  16. Knottholt
  17. Kronhalla norra
  18. Kronhalla södra
  19. Kössen (Kösstorp)
  20. Lillhem, Södra Kammar (Poptorp)
  21. Lugnet
  22. Luken, Björkliden
  23. Luken, norra
  24. Luken, nedre
  25. Luken, övre
  26. Mattila
  27. Mellangården (Poptorp)
  28. Nergården (Poptorp)
  29. Oppgården (Poptorp)
  30. Poptorp
  31. Pålstorp
  32. Pavila, nedre
  33. Pavila, övre
  34. Pensionärslägenheter
  35. Rabakkoberg
  36. Rönnberg (Hos Nils)
  37. Rönnberg, Mattesgården
  38. Rönnberg, nedre
  39. Sjötorp (Laxtjärn)
  40. Svartvikskuja
  41. Solbacken
  42. Tomta
  43. Tysken
  44. Tyskila, nedre
  45. Tyskila, övre
  46. Våln, nedre (Janan)
  47. Våln, övre
  48. Vallis
  49. Ärila (Spistorp)
  50. Övre Pavila

Ormberg (4 torp[endast från Ödetorp])

  1. Enmyren
  2. Ormberg
  3. Ritomta
  4. Välta

 

Rörkullen (7 torp)

  1. Herrgården. Gustavsdal
  2. Grinna
  3. Rörkullen Nolgården
  4. Stamparstugan
  5. Rörkullen
  6. Rörkullen, södra / Sörgården
  7. Ängen

Spettungen (10 torp[endast från Ödetorp])

  1. Bråtarna
  2. Dele
  3. Krusen
  4. Pettland (Berga)
  5. Pettland (Skönstorp)
  6. Rostahult (Kartbostaden)
  7. Rostahult (Roustakorve)
  8. Spettungen (Mammola) Övre gården
  9. Spettungen (Mammola) Nedre gården
  10. Vålberg (Murtolekto)

Stensgårds utskog (124 torp)

  1. Arrendebostaden, Kvarntorp
  2. Backtorp
  3. Bengtstorp
  4. Bergbråten
  5. Björkarna
  6. Björkkullen
  7. Björkebo
  8. Björknäs
  9. Bokkileft (Knivhult)
  10. Brostugan
  11. Brobacken
  12. Bråten, södra
  13. Bråttorp
  14. Byggninga
  15. Bäckaskog
  16. Bäcken
  17. Bäckås. Helge Nordqvist.
  18. Dammen
  19. Dammen sommarstuga 1
  20. Dammen sommarstuga 2
  21. Dammen sommarstuga 3
  22. Dammen sommarstuga 4
  23. Dammen sommarstuga 5
  24. Eskil (ärsel/ersel)
  25. Folkets hus
  26. Flån (Björkvik)
  27. Furulund
  28. Furuvik
  29. Granhede, lilla
  30. Grinna
  31. Gärdet i Käcktorp
  32. Gärdet, Sven Eriksson
  33. Hemgården (Hemvärnsgården)
  34. Hedsjö
  35. Hellbergskuja
  36. Hellbergstorp
  37. Hult
  38. Håkanstorp
  39. Höglunda
  40. Hötjärnsängen (Östra Hötjärn)
  41. Johannelund
  42. Karaboska
  43. Karaboska, Ken
  44. Karaboska, Nevalainen
  45. Karaboska, Roberts hus
  46. Karaboska, Solåsen
  47. Keltkuja
  48. Kimnin
  49. Kinniastorp
  50. Kissalamp (Kattjärn)
  51. Kivniem
  52. Klemetestorp
  53. Klypa
  54. Kokkolaberg
  55. Kossi-Hagen
  56. Kroken
  57. Kruggen
  58. Kullen
  59. Kulltorp
  60. Kvarnbråten
  61. Källarstugan
  62. Källarstugan, annex
  63. Lillaven/Kuja
  64. Lillberg/Lellberg (Styggberg)
  65. Lillhem
  66. Lärarbostaden södra
  67. Lärarbostaden norra
  68. Lökbråten
  69. Lövåsen
  70. Marielund
  71. Matsbo
  72. Mellanbråten
  73. Missionshuset
  74. Mon
  75. Molinna
  76. Möråsen
  77. Nedre Svarvartorp (på kartan Borgatorp)
  78. Nybo
  79. Nyhem
  80. Nysäter – Granhede
  81. Nysäter
  82. Nysäter – Johans stuga
  83. Nysäter – Säterudden
  84. Näs
  85. Orasfall
  86. Pakkalamp (Kottjärn)
  87. Pakkalamp (hos Kristoffer)
  88. Popberg
  89. Prästgården
  90. Rävtorp
  91. Rottnaberg (Jossi)
  92. Sammelperstorp (Päger)
  93. Sandheden, norra
  94. Sandheden, södra
  95. Sandnäs
  96. Sjöliden
  97. Sjölunda
  98. Sjölunda, lillstugan
  99. Sjölunda, västra
  100. Sjövik
  101. Sjöås
  102. Skoghem
  103. Stenbacksdammen
  104. Stenbråten
  105. Stensgård
  106. Storaven
  107. Strand, västra
  108. Strand, östra
  109. Ståbacken (på kartan Bäcken)
  110. Sätran
  111. Tallbo
  112. Tallmo
  113. Tallmostigen
  114. Torp, östra
  115. Tupperud
  116. Tyskhagen
  117. Verkstan
  118. Vittjärnsbron
  119. Väderkullen
  120. Välta
  121. Åbo
  122. Åsen (Vid Pålstorp)
  123. Ängen, västra
  124. Älvhem
  125. Älvkullen
  126. Övre Svarvartorp

Södra Lekvattnet (49 torp)

  1. Berg
  2. Brattbacken
  3. Bäcken (i Ormhöjden)
  4. Bäckelid
  5. Framgården
  6. Granälven
  7. Heden
  8. Hjalmars stuga Lyckebo Ormhöjden
  9. Hundberg
  10. Ivarstorp
  11. Jonskullen
  12. Jonsåna
  13. Karttorp
  14. Krogstorp (Kroon)
  15. Kvarntorp
  16. Kärnåsen
  17. Lammasa (Larnmbråten)
  18. Lumstorp (Lumsintorpa)
  19. Lyssjöberg
  20. Lövåsen
  21. Lövängen
  22. Nergården
  23. Nola Myra
  24. Nytomta
  25. Ormhöjdens Gamla Skolhus
  26. Peldeso
  27. Penla
  28. Prästgården
  29. Oxtjärn (Närglamp)
  30. Pundan
  31. Ritamäki (Ritaberg)
  32. Rönningen
  33. Siverberg
  34. Sjöbo
  35. Sjöliden
  36. Stentorp (Stenbråten)
  37. Storfall
  38. Svartbäcken (Mustaporro)
  39. Svartbråten
  40. Svarttiärnskuja. Även kallad Gofarskuja.
  41. Svenmyren
  42. Sätra
  43. Södra Sätern
  44. Torp (Ormhöjden på kartan)
  45. Täppa. Sorkiainens Täppa
  46. Uppgården
  47. Ängarna norra
  48. Ängarna, södra
  49. Österberg

Örtjärnshöjden (22 torp)

  1. Bengtsfall (Bengtlöcka)
  2. Bråtarna
  3. Dalen
  4. Dammen
  5. Kärra
  6. Kuja
  7. Kullbråten
  8. Mellangården, Örtjärnshöjden
  9. Rintberg, nedre torpet
  10. Rintberg, övre torpet
  11. Rintbråten
  12. Skålsjöbråten
  13. Sniptjärn
  14. Sågtorp
  15. Sätersbråten
  16. Sönna Tjärn
  17. Uppgården
  18. Valkila/Valkylla
  19. Välta
  20. Västgården
  21. Åsen
  22. Örtjärnshöjden (Nergården

1951


Pappas skolkort
Niclas Persson

Kyrkskolan Klasserna 5-7 (1950-51)
Läraren Ingemar Glad (vikarie).
Översta raden från vänster Reidar ve Ambian, Putte på Kyrkåsen, Gunnar ve Såga, Bengt ve Källar, Stig ve Sätran
Rad 2 från vänster Birgit ve Tysken, Gunnel ve Kronhalla,Birgit i Pålila, Gunvor ve Kullen, Kajsa på Håkanstorp, Asta ve Vålen, Inez i Myrgubben, Eva i Österberg, Sittande från vänster Elsie ve Kullen, Inez ve Vålen,Karin ve Burken, Gerd Persson, Gun i Granälva (Lugnet), Hillevi i Sibila, Lilian Dahlen,
Sittande på golvet från vänster Uno i Hunnberg, Tore Nordin, Ivan i Poptorp , Kjell Isaksson.
Hillevi Matsson

Stensgårds utskog

86 torp

  1. Arrendebostaden, Kvarntorp
  2. Bengtstorp
  3. Björkarna
  4. Björkebo
  5. Björknäs
  6. Brobacken
  7. Bråten, södra
  8. Byggninga
  9. Bäckaskog
  10. Bäcken
  11. Bäckås. Helge Nordqvist.
  12. Dammen
  13. Dammen sommarstuga 1
  14. Dammen sommarstuga 2
  15. Dammen sommarstuga 3
  16. Dammen sommarstuga 4
  17. Dammen sommarstuga 5
  18. Där sö
  19. Stenbacksdammen
  20. Eskil (ärsel/ersel)
  21. Flån (Björkvik)
  22. Folkets hus
  23. Furulund
  24. Furuvik
  25. Granhede, lilla
  26. Grinna
  27. Gärdet, sommarstugan
  28. Hemgården (Hemvärnsgården)
  29. Hedsjö
  30. Hedås
  31. Höglunda
  32. Håkanstorp
  33. Johannelund
  34. Karaboska
  35. Karaboska, Ken
  36. Karaboska, Nevalainen
  37. Karaboska, Roberts hus
  38. Karaboska, Solåsen
  39. Knallehus
  40. Kimnin
  41. Kvarntorp
  42. Kulltorp
  43. Kvarnbråten
  44. Källarstugan
  45. Källarstugan, annex
  46. Lillaven/Kuja
  47. Lillberg/Lellberg (Styggberg)
  48. Lärarbostaden södra
  49. Lärarbostaden norra
  50. Lövåsen
  51. Marielund
  52. Matsbo
  53. Missionshuset
  54. Mon
  55. Nybo
  56. Nyhem
  57. Nysäter – Granhede
  58. Nysäter
  59. Nysäter – Johans stuga
  60. Nysäter – Säterudden
  61. Näs
  62. Prästgården (Högåsen/Höjdåsen)
  63. Sandheden, norra
  64. Sandheden, södra
  65. Sandnäs
  66. Sjöliden
  67. Sjölunda, lillstugan
  68. Sjölunda
  69. Sjölunda, västra
  70. Sjövik
  71. Sjöås
  72. Skoghem
  73. Stenbråten
  74. Strand, västra
  75. Stensgård
  76. Strand, östra
  77. Sätran
  78. Tallbo
  79. Tallmo
  80. Torp, östra
  81. Tallmostigen
  82. Verkstan
  83. Ängen, västra
  84. Åbo
  85. Älvhem (elvhem)
  86. Älvkullen

Backtorp

Backtorp 1922.

Maria Eriksson (Ruts mor), Rut Åström, Karolina “Lina” (Ruts syster), Emil Persson, djuruppköpare, Munkfors, Enok Larsson, Stenbråten, Haugerud, norsk besökare, Maria Larsson, Katarina Eriksson (Ruts farmor).
Irmgard Henriksson

Areal: Total 66 har, nära 6 åker, 60 skog. Taxeringsv.: 8,000 därav jordbruks. 4,000 skogs. 4,000. Gården till släkten 1890.
Jordart: Bergjord. Skogsbestånd: Barr- och lövskog. Manbyggn. upp. under 1900-talet. Ekonomibyggn. uppförd 1915. 4 kort, 1 ungdjur, 1 svin, 10 höns.
Äg. Emanuel Larsson f 576 89. Son till Lars Henriksson oh.h. Kajsa f. Tomasson. Gift med Maria f. Eriksson.
Barn:
– Enok 13
– Fritz 24
–  Viola 27
Äg: virkesmätare i Värmländsk inmatningsföreningen.

 


Backtorp kallades tidigare Kossigården, vilket kommer av finskans Kossi, som betyder “liten gosse”.
Maria (Maja) f 1882 flyttade hit tillsammans med sin familj 1892.
Marias föräldrar hette Erik Eriksson Kähköinen f 1838 o Katrina Persdotter Valkoinen f 1845.
Familjen bodde tidigare på Håkanstorp o bytte gård med tidigare ägaren Anders Olsson med familj.
Maria gifte sig 1921 med Emanuel Larsson Havuinen f 1889 i Södra Finnskoga.
Tillsammans fick de barnen Fritz f 1924 o Viola f 1927.
Maria hade sedan tidigare sonen Enok f 1913. Viola är min mamma.

Huset är egentligen två hus, rökstuga o svenskstuga.
Känns bra att bo i detta gamla hus.
Irene Olsson


Maja(Maria) i Backtorp studerar “skriften”.
Fotoägare: släkten Jonsson, Rörkullen.
Irmgard Henriksson


En musikalisk familj

Ett människoöde i Finnbygden

JOHANNES PERSSON:
– Ett människoöde i Finnbygden.

År 1821 föddes vid Åsarna i Lekvattnet en pojke som kallades Jöns.
Hans mor var född i Fäbacken och hon hade tjänst i Sörmark hos en storbonde.
När hon hade varit där en tid, kom hon i olycka, som det räknades på den tiden och som bonden ej kände sig riktigt säker, så fick hon sluta sin tjänst.

Hon kom då till Åsarna i Lekvattnet, som på den tiden var ett av de större torpen.
Bonden där hade 6 kor och ett 60-tal småkritter (får och getter). När hon varit där några månader föddes Jöns. Som han var en oäkting eller ”lösunge” som det kallas, så fick hans mor inte ha honom inne på dagarna, utan han fick ligga på en brits ute i kokhuset, inlindad i trasor och hö. Om nätterna fick han ligga hos sin mamma inne i ”koven”. En ”lösunge” fick inte räknas som andra barn utan de skulle lida smälek för att de oförskyllt kommit till världen. Mat var det bättre med, ty det fanns mjölk så att den lilla klarade sig. Getmjölken var kraftig och Jöns var från början kraftig, så kan klarade sig igenom. Om dagarna fick han många gånger ligga ensam, men han fick skrika tills han somnade och detta gjorde att hela sitt liv blev en tyst, lugn och stilla person som aldrig klagade.
Trots allt växte Jöns ganska fort och började snart tulta och gå. Han fick lära sig att vara tyst och ligga ur vägen och det var tur i början att han ej förstod var gång han blev kallad ”lösunge”, men den tiden kom även snart. Så fort han kunde göra nytta, så fick han börja passa bondens barn. Han var som född med ansvarskänsla och gjorde allt för att han ej skulle få bannor. När han var sju år fick han börja gå med ”fä” (I vall med får och getter). Om kvällarna fick han sitta å vagga eller lysa med tjärstickan, när de andra arbetade. Det var många gånger svårt ty om de inte såg ordentligt var det på Jöns det berodde.  När han fick dra till skogen med djuren kände han sig alltid glad, han fick då leva tillsammans med vännerna, djuren, såväl tama som vilda. Han älskade allt i naturen och såg något nytt varje dag.

Han måste nu börja sitt arbete klockan fem på morgonen. Om han försov sig fick han bannor och många gånger fick han ej någon mat förrän han kom hem på kvällen. En natt vaknade han och det var så tyst i stugan att han förstod att det var för tidigt, mer han tordes inte somna utan han gick upp och satte sig på banken. Bondmoran skulle ut ett ärende när hon kom in fick hon se Jöns sitta där. Hon frågade varför han satt så. Han svarade att han var rädd att han skulle försova sej, ”för ne sa att sker då en gang te, se ska du säkert få gå utta “nest” (matsäck). Han hörde då hon kröp å la sig, viskande till bonden: ”Ve får int var se sträng imot Jöns, nu sitter han på bänken, för han är rädd för han ska försov sig”. Då ropade bonden: ”Gå å lägg dej, du Jöns, ja ska nåck väck dej nä jäg går opp” Matsäcken i skogen var för det mesta en brödbit utan sovel.

På söndagarna hade Jöns kalas, ty då var det alltid medskickat en halv sill och även en ostskiva. Smör fanns aldrig, ty det skulle sparas och säljas. Men Jöns hade alltid sin feflaska med söt och sur mjölk, så han klarade sig fint. Brödet var mycket torrt, särskilt vid dåliga år, ty då var det blandat med bark. På den tiden kom frosten ganska tidigt så det var mycket svårt att få rågen å kornet att mogna. Potatis odlades ganska litet, ty i regel frös blasten redan i augusti månad, varför det måste varar rovor och kålrötter, vilka voro mera tåliga. Kött fanns saltat i boden, så hemma fick de nog mat, men det skulle alltid delas ut ”lösungen”. Han fick aldrig ta något själv. I regel fick han och hans mor äta efter de andra, men han klagade aldrig att han svalt. När Jossi var 10 år upplevde han sitt första äventyr med vargen. Det var en vacker soskensdag och Jöns var med djuren ganska långt ifrån hemmet Han hade då både större och mindre djur, ty han var nu så gammal att han kunde sköta allt. Det var vid middagstiden. Han satt på en ås, öster om Kilplamp, djuren låg och vilade, idisslade och mådde gott. Jöns satt på en sten och njöt av allt det vackra omkring sig. Det var så varmt och tjärnet låg alldeles lugnt. Det var en av de stunder när Jöns stortrivdes med sin tillvaro. Just som han satt där, så hörde han ett prassel bakom ryggen. Han vände sig om och såg en stor varg stå på ett avstånd av 5- 6 alnar från honom. Han hoppade upp, högg sin stav, slog mot vargen och skrek allt han kunde. Vargen blev så förbluffad att han vände och stack iväg allt som gick. Jöns efter, slog i träden, vrålade och skrek. Korna kom upp, började böla och tungorna hängde långa ur dess munnar. Jöns skyndade sig tillbaka, jagade ihop korna och alla djuren och drev dem mot hemmet fortast möjligt.  När han kom hem, så var bonden arg och började banna Jöns för att han kom hem för tidigt. Jöns talade om hur det var, och som bonden visste att Jöns aldrig kunde ljuga, så stod han tyst ett tag, sedan vände han sig mot gumman och sade: »Nu får du gå på boa ätter denna tönner vammersbeten, så ska jä gå te skräddarn å få sytt ett par byxer te Jöns, för de förstår jä nu, att dä kan nåck bli duktigt folk även tå ”lösonger”. Jöns trodde knappt sina öron, han skulle få byxor! Han hade hittills gått i kolt. Detta ordet ”lösunge»”skulle dock användas både såväl vid bannor som skryt.

Jöns växte och blev en kraftig pojke. Han fick nu på vintern vara med bonden och skaffa hem foder till djuren. Det drogs hem på sidkälkar långa vägar. Det fanns myrslåtter hela vägen från Åsarna norrut om Björntjärn och runt Kilplamp, Åstjärnarna med flera ställen. Höet hässjades om sommaren. Man täckte hässjorna med löv eller granris. Sedan fick det stå kvar till vintern kom, när det forslades hem. Jöns fick vara med om allting som skulle göras. Om kvällarna fick han dock sköta om ljuset och även passa barnen. En dag skulle han vara hemma hos barnen medan de andra var ute och kvistade löv. Djuren gick på bete på inägorna, ty det var sent på hösten. Plötsligt fick han höra en get som hette Storblacka, skrika så förfärligt. Han sprang ut och då hörde han att skriket kom från källargången. Han sprang dit och då var det en varg som anföll geten. Jöns hoppade i hastigheten på vargens rygg, fick tag på båda sidor vid öronen. Han skrek och ryckte så vargen släppte geten, men Jöns vågade inte släppa, utan han skrek och höll tag. Bonden hörde pojken och kom med en yxa och förpassade vargen till andra jaktmarker.

När Jöns på, äldre dagar berättade detta för oss, blev han så rörd att det trillade en tår ned för den väderbitna kinden, när han sade: ”Storblacka var den bäst vän jä hadd, Ho förstod mej se väl, ja ho va som e go söster.” Jöns fortsatte att alltid göra sitt bästa. Han blev mer och mer omtyckt och han var nu snart stora karlen. Han var 13 år när han en dag träffade storbonden i norra Vittjärn. Denna har hört att Jöns var en ovanligt duktig pojke. Han frågade Jöns om han hade lust att komma till honom och bli dräng. Detta hade Jöns ingenting emot, men han ville ej bestämma något förrän han fick höra med sin husbonde och även sin mor ville han fråga.  Hon var fortfarande kvar vid Åsarna. Åsansbonden tyckte att Jöns kunde få flytta, ty han tyckte han inte hade råd att ge Jöns de kläder och det han behövde. Det blev bestämt att Jöns skulle gå till Vittjärn och städja sig. Han gick dit och fick höra vad han skulle få i lön. Det gick ganska lätt att göra upp, ty Jöns var ej van att ha någon lön utan han var glad vad han fick. Det blev dock bestämt att han skulle ha 3 riksdaler i penningar, 1 vadmalskostym, 1 par blågarns byxor, 1 lilltröja, 1 blågarnsblus, 1 linskjorta, 2 blågarnsskjortor, 1 par yllestrumpor, 1 par raggstrumpor eller raggsockor, 1 par lågskor av läder och 1 par becksömskor samt 1 mössa om så skulle behövas. Han skulle till julen få en kanna brännvin, men detta ville han inte ha, utan han fick då i stället 25 skillling banko – 37,5 öre.
Jöns var nu glad, ty nu kände han att han började stå på egna ben. Nu började för Jöns det verkliga arbetet. Han fick nu vara med om allting. Som han var mycket händig och läraktig, blev han redan från början omtyckt, av sin nya husbonde. Han fick nu vara med och snickra kördon, smida, göra laggkärl, laga skor och även hjälpa till och lappa kläder. Detta gjordes på kvällarna, och Jöns var den som aldrig visade att han var trött. Han var nu för stor och duktig i arbetet, så nu fick han inte gå med ”fe” mera. På sommaren fick han vara med om sådd, slåtter, odling, huggning av fall som skulle brännas. Vara med och bränna svedjeland och arbetet räckte väl till. Om vintern skulle, höet hem, veden skulle hem och huggas sönder, laggved skulle hemfraktas så den skulle få torka ordentligt till nästa vinter, då det laggades dricktunnor, byttor till djuren, kollor till kalvar och småkritter, tråg skulle göras, en del stora som användes till allting. T.o.m. när det skulle sättas potatis skulle dyngan bäras ut i tråg och strös i potatisfåran. Gödselgrep fanns ej, utan man använde de stora träskovlar, när man skulle ut med gödseln från djuren. Jöns fick som sagt lära allting. Ha lärde sig även att läsa. Skriva kunde han aldrig. När något skulle påskrivas med hans namn så ‚fick någon annan skriva. Han tog först pannan och så fick de skriva namnet, och under detta skulle stå ”M. H. P” (med hand på pennan). När Jöns varit i Vittjärn ¡ två år så fick han löneförhöjning. Den bestod i att han fick en kvigkalv, som bonden födde fram till kviga och den blev betäckt. Då fick Jöns övertaga den och göra med den som han ville. Som det fanns många som var så fattiga att de inte kunde skaffa sig någon ko, så var det lätt för Jöns att få bort den på foder som det kallades. (Den sattes bort på lega). I betalning skulle Jöns ha 6 skålpund smör, första året, och sådan skulle han ha 8 skålpund per ko varje år (3½ kg.)

Han tjänade i många år i Vittjärn, troligen mellan 15-20 år. När han slutade sin tjänst och gifte sig, så hade han 8 stycken kor ute i socknen. Smöret hopsamlades varje höst i början av oktober och såldes till Kongsvinger i Norge, där det var bäst betalt. Jöns fick då följa med husbonden dit och sålde smöret. Jöns blev mer och mer omtyckt och sista året han tjänade dräng så frågade husbonden många gånger hur han tyckte de skulle göra när det var något som skulle göras nytt och det gällde att försöka göra förbättringar med allting. Jöns var som många andra, att när han fick åldern inne började han titta efter någon flicka, som han skulle tycka om.  Det fanns en vid Jossi (nuvarande Rottnaberg). Hon var ensam arvinge, hennes far dog och hon behövde väl någon som kunde sköta gården. Hur det var så blev det så att Jöns började gå dit och hälsa på, och som hon visste att Jöns var en mycket duktig yngling så flyttade han dit och snart fick prästen viga Jöns och Lisa och det började nu något helt annat för Jöns. Lisa var en mycket god och förståndig flicka och hon var glad att få överlämna bekymren till Jöns. Hon hade häst, kor, getter och får, så att Jöns behövde ej säga upp någon legoko, utan de stackare som hade dessa fick behålla dem. De kor som blev för gamla slaktades av Jöns och i regel fick de en ny istället. Lise och Jöns var både godo människor och det blev ett lyckligt äktenskap. Jöns fick nu stor nytta av allt han fått lära sig som dräng. Nu stod han mitt i sin mannaålder och allt tycktes gå som en lek. Nu skulle det odlas, ty mera åker skulle han ha. Svedjeland skulle huggas och brännas, hus skulle byggas och repareras. Näver till tak skulle anskaffas och framförallt skulle djuren skötas. Jöns byggde badstuga, torkria, större ladugård och visthusbod, loge och lador, ty han tyckte att allt var för trångt. Boningshuset fick dock förbli det gamla, med rökstuga och kove samt kokhuset som stod en bit ifrån. Han gjorde sig nu nya kördon, garvade läder till skor och selar. Selen som fanns när han kom dit hade i stället för läderremmar, björkvidjor, som var hopflätade. Han byggde en smedja, ty han var en duktig smed. Han gjorde t.o.m. koskällor, som hade ovanligt bra ljud, och han smidde knivar, ja, han stålade även gamla yxor. Hans fru var like duktig på sitt vis. Där skulle spinnas, vävas och stickas vantar och strumpor.  Djuren skulle mjölkas och det var jämt och ständigt slitsamt. Efter ett år så kom det första barnet. Det var en flicka, som döptes till Marit. Under årens lopp kom det 8 stycken ungar. Dessa hette Marit, Jöns, Kajsa, Elisabet (Betty), Maria, Jan, Erik och Tilda. Så fort dessa blev så stora att de kunde, så fick de hjälpa till. Det var även ganska lätt att få hjälp, ty det fanns en hel del ogifta ungmör som gärna gick i stugorna och hjälpte till för att få mat. Det var bland annat Höpsi, Klyp-Britta, Päger-Kersti o. många fler, och vid Jossi trivdes alltid någon. Så fort pojkarna kunde, så fick de börja att gå med fe. Vargen och björnen började då bli mera sällsynta så det var sällan att något hände. År 1848 var det stor skifte och då fick Jossi en areal av mellan 3-4 hundra tunnland. Slåttern gick från Halsi i norr över stora slåtterängar i berget och ner mot Pägers. Så det var mycket att arbeta med. Barnen växte dock till och hjälpte sina föräldrar allt de kunde. Jöns fick vara med och skänka timmer till byggnad av Lekvattnets kyrka och även göra en hel del dagsverken med att timra och tälja spån till taket m.m. Vittjärns skolhus byggdes och till detta upplät han tomt. Han var då så glad över att hans barn skulle få lära sig‚ att både läsa och skriva.
Jöns blev dock änkeman ganska tidigt. Hans hustru Lisa dog vid 47 års ålder. Det blev ett mycket hårt slag för honom. En tid efter så dog den äldsta av flickorna, nämligen Marit. Betty dog före sin moder, mycket ung. Hon dog i ”byggagn” (blindtarm) men Marit hade ”täring” (längsot). Kajsa gifte sig med en pojke från Lebiko, som hette Jan-Ola. Jöns köpte då Janan (Nedre Våln) till honom. De reste dock så småningom till Amerika. De hade sju barn när de for och fick sedan 11 till, så Kajsa födde dock 18 barn. Han födde tvillingar 4 gånger. Nu hade Jöns 2 flickor och 3 pojkar hemma. Han trivdes aldrig vid Jossi efter hustruns död och så gick han alltid och såg att hans årväg, som låg nere efter älven, frös tidigt, medan de som bodde högre i västra berget, klarade sig bättre och det var sällan frosten kom där förrän det var moget. Sonen Jan skulle då gifta sig, och då köpte Jöns Övre Våln till honom.  Dottern Maria var hemma men gifte sig med Per Eriksson från Håkanstorp. De bodde dock en tid på var sitt ställe, men när Jan-Ola och Kajsa reste till Amerika så flyttade Per och Maria till Janan. Jöns sålde då Jossi. Jöns reste till Norrland. Erik led av fallandesjuka och dog vid 19 års ålder. Yngsta dottern Tilde reste som helt ung till Amerika, där bon sedan gifte sig med Olle på Backen i Torpberg.

Jöns flyttade nu till sina barn vid Övre Våln och Janan. Han ville så gärna bo hos dem båda. Han var rädd att han skulle bli till för mycket besvär, men det ordnades så att .han skulle gå emellan stugorna och bo två veckor på varje ställe. Han hade sin säng och sina kläder på båda ställena. Var det ingenting särskilt så flyttade han varje måndag. Jöns Olsson var min morfar och jag kommer så väl ihåg hur vi väntade på att han skulle komma. Hur glada var vi inte när han om kvällarna satt och berättade hur han hade det när han var liten. Han var mycket bestämd och när mor bad oss att vi skulle göra nånting och vi inte lydde med en gång så såg han på oss och frågade: Hör du int va mor di säjer? Säkert var att vi gick genast, ty morfar kunde ingen göra något emot. Nu skulle man väl tro att Jöns skulle slå sig till ro när han inte behövde ha bekymmer om allting, men då tog man fel. Nu var det två ställen där han skulle hjälpa till. Alltid var det något som skulle lagas. De hade häst på båda gårdarna och det skulle göras kördon, det skulle repareras och alltid var det något som han sysslade med. På vintern skulle vedboden vara full i ved så den fick torka under sommaren. Under slåttern var han uppe vid tretiden och slog »hackslått». Det var alltid brukligt att de skulle upp och slå vid den tiden, ty det var i regel dagg och det gick mycket lättare. Sen vid 12-tiden vilade de ett par timmar, medan höet torkade. Jöns var van att sova en ordentlig middagslur. Vi, hans barnbarn, fick nu börja vara med på allt det arbete som vi orkade med. På lediga stunder skulle Jöns snickra. Han tillverkade träskedar, som var försedda med två länkar, i änden av skaftet. Märlorna var knappt en centimeter långa och de skars ut av en bit tillsammans med skeden. Gick en märla av någon gång så limmade han aldrig, ty det ar fusk. Han brukade då göra en vanlig sked av ämnet. Han var även hemmaslaktare, så han slaktade allt på höstarna både vid Övre och Nedre Våln. Han var nog en av de första som skulle ha djuret bedövat innan han tappade av blodet. Till smådjuren använde han en yxa och till större djur hade han slaktmask. Vi som var små fick aldrig vara med vid slakt . Han gick i kyrkan varannan söndag och för det mesta ville han då gå till fots. Om sommaren gick vi alltid på västsidan om älven och då var ej vägen mer än 4,5 km. Hans måg Per Eriksson blev kyrkovärd och de hade för det mesta sällskap till kyrkan. Det var en gång, jag var då så stor att jag fick följa med och kände mig stor och duktig, ty jag kunde gå den långa vägen. Det var en vacker söndag, med sol och vårgrönska. När vi kom till Älvbacken ringde kyrkklockan. “Prästringningen”. Morfar stannade, tog av vegamössan, han böjde sitt huvud och stod stilla en lång stund. Både far och jag gjorde lika som han. Detta är ett av de vackraste minnen som jag har. Han var då I 80-årsåldern rak och stilig med det tjocka och brumsvarta håret, som var fint bakåtkammat. Han var för mig som en stor hjälte.  Han fick dock leva så länge att han fick se att det började mekaniseras och moderniseras en hel del.  1902 köptes en slåttermaskin. Hackelsemaskin och tröskmaskin fanns även. Han gladde sig när han såg att det gick framåt med allting.  Någon gång tyckte han nog som vi äldre gör nu för tiden, att ungdomarna började bli för fina och var ute och lekte för mycket, och det får man inte undra på, om han tänkte på sin ungdom., När han ännu var kvar i Jossi kom en dag sörmarksbonden som då hade slarvat och druckit så han var utfattig. Han ville ha hjälp av Jöns, ty han hade fått höra att Jöns var välbärgad. Men Jöns svarade, att du ville ej veta av min mor när du ställt henne i eländet och inte mej heller ville du se, och nu ä det bäst att du knallar iväg tämle fort.

År 1913 i augusti månad skulle vi vid Janan börja göra iordning till uthusbygge. Jag blev skickad till Finnsjön för att låna en stickhyvel och Jöns fick höra att jag kommit hem med denna. Han var då vid Övre Våln. Hans son hustru Maria var ensam hemma med honom. Han tog då på sig lilltröjan och så sade han, att han skulle gå ner till Janan, så skulle han å pojkarna ta mått och ritning av hyveln. Dä ä fel tämle unödit att de ska far fler mil för å lån en tocken. Ve kan fell gör oss en!
Maria tittade ut genom fönstret när han hade gått. Hon fick då se att han satte sig ner på marken. Hon sprang efter och när hon kom fram frågade hon om han var sjuk. Han låg då på rygg. Hon fick inget svar. Hans långa liv hade slocknat.
Hon sprang hem till oss och när jag kom dit så såg jag en bild som aldrig försvinner för mej. Min mor stod på knä bredvid honom och strök över hans hår. Tänk, inte ett enda grått hårstrå och han blir nu 93 år i februari. Gode Gud, tag hans själ. Adjö, käre pappa!

Jossi-Jöns var aldrig sjuk. Läkare sökte han en gång, när han bröt ena axeln ur led. Han var då över 80 år. Hans tro på Gud gjorde att han alltid var rättvis mot alla. Man skulle aldrig höra att han talade illa om någon. Var någon i knipa, så ville han hjälpa. Men när han talade om sin barndom kunde man skönja att där gick bitterheten aldrig riktigt bort. Jag glömmer aldrig hur roligt det var, när vi satt på golvet och han berättade om hur det var när han var liten. Hur stor var han inte för oss när han berättade att han skulle ut med djuren och innan han gick tittade han ut genom gluggen på stugan, och då såg han flera stycken vargar som var på språng över gården. Han var då 8 år. Han visste inte att vara rädd utan gick med sina djur. Han sade att det var någon som var med och skyddade honom, så han såg inte några vargar den dagen.

Jag skriver detta för att hans minne skall bevaras av släktled långt fram i tiderna. När detta skrives så har han barnbarnsbarn barn som kan läsa detta och jag hoppas och tror att de i sin tur, skall låta det gå till sina barnbarn.
Hans levnadshistoria är ej alls märkvärdig, men den minner om hur knappt och fattigt det har varit för många, men att de har kämpat och varit nöjda med sitt liv.

Ulvsjötorp

Ett ödetorp, som ligger på hemmanet Ulvsjön på berget väster om Brånsätra, Östmarks socken.

Där bodde vid sekelskiftet 17-1800 en som hette Lars Ersson. Han hade en dotter, som hette Britta Larsdotter född 1814. Hon gifte sig med en som hette Per Jonsson, som gick under namnet Lars-Per, han var född 1815. De hade två söner: Lars född 1842 och Jöns född 1849, samt två döttrar: Katarina född 1844 och Karin född 1847. Sedan bodde där en familj, som hette Olof Olsson. Han var född 1827, hustrun hette Maria Jansdotter född 1825. De hade en son som hette Olof född 1848, samt döttrarna Marit född 1851, Kerstin född 1853. Svärfadern Olof Jansson född 1785. Per Jonssons son Jöns gifte sig och flyttade till Dammen i Lekvattnet. Katarina blev gift med Erik Eriksson i Käcktorp och de flyttade till Håkanstorp. Lars kom till Kull-Erik i Käpparnstorp och Karin gifte sig med en som kallades Stor-Jan och de bodde i Kallestorp.

Torpet såldes till en Skollärare Norelius, som rev ner den gamla stugan och byggde en ny. Han omdöpte torpet till Rosenhöjd. Jöns vid Dammen återköpte torpet och hade det som utbruk men sålde det sedan till Ånghammars bruk, som i sin tur sålde till A.B. Rottneros bruk. De avstyckade inrösningsjorden med stödskog och sålde till Viktor Johansson från Karltorp med familj. Han bodde där fram till början av 1960-talet, då han på grund av sjukdom flyttade med familjen ner till Östmark, och hans arvingar använder nu stugan som semesterhem.

Skogen har börjat invandringen på ägorna, och torpet med den vackra utsikten ner över Ulvsjöarna och Rottnadalen är snart ett minne blott. Öde 1960.

En handbok för turister 1923

En handbok för turister 1923 av Linus Brodin.

handbok

Torsby – Lekvattnet.

Den egentliga invandringen av finnar till Värmland skedde under åren 1530, 1608 och 1660, från Savolaks och Karelen ni. fl. ställen i Finland. Avsikten mcd deras inkallande var, att dessa såsom idoge och härdade nybyggare skulle uppodla och röja de stora skogarna, som upptogo nästan hela norra Värmland. Dessutom voro de kända som duktiga smeder och kommo därför de nyanlagda bruken till godo. Helt naturligt medföljde vid varje sådan invandring en del sämre individer, som aldrig skaffade sig fast boplats, utan under namn av “strukfinnar” eller “löskefinnar” drevo omkring och livnärde sig av jakt, fiske eller tillfälligt arbete. Dessa torde hava varit upphovet till alla misshälligheter emellan svenskbygdens folk och finnarna. Då finnarna inkallades i landet erhöllo de genom kungligt brev, till stånd att få nedsätta sig i skogstrakterna var helst de funno för gott. När sedan svensk bygdens innevånare sins emellan skulle skifta sina gemensamma skogar där finnarna höllo till, så uppstodo stundom verkliga fejder emellan dessa och svenskarna. I många fall blevo de s.k. inkräktarna förjagade från sina röjningar och boplatser, jagade som fågeifrie och deras stugor nedbrända. I kraft av den tillåtelse de enligt kungl. brev menade sig hava för odlande av de skogstrakter svenskarna nu ville taga ifrån dem, satte de sig oftast till motvärn och fram genom århundraden har stått som en mur av oförståelse mellan de olika raserna här uppe. Och dock får man icke, Som de flesta “reseskildrare” av Värmlands finnbygd, lägga all skuld på de idoga finnarna. Så skrev till exempel P. Björkman ¡ en beskrivning från 18oo-talets mitt att finnarna äro kända för maklighet och overksamhet I levernet, enfaldighet i lynnet, råhet och ohyfsning i sederna.

Denna lilla resehandbok får inte vara någon stridsskrift men jag skulle vilja ta den mannen, som skrivit detta med på en rundtur genom de otillgängliga skogarna I norr där de makliga och overksamma finnarna röjt. Man får kanske ta munnen lagom full då man ställs inför en kulturgärning som dessa finnars.

Det är inget “overksamt” släkte som röjt och odlat dessa otillgängliga skogar och slagits med obygd. Vargar och nödår under sekler. Och vad det “enfaldiga och råa” beträffar hava vi på svenskbygden mycket att lära av det intelligenta och präktiga folk som bo och har bott i skogarna och omkring de små sjöarna i finnskogarna.

Finnarnas första bostäder voro av allra enklaste slag, en jordkoja eller kåtliknande bostad som småningom ersattes av det s. k. pörtet och rökstugan. De rökstugor, som ännu finnas kvar och delvis i bruk bestå i allmänhet av två rum, rökstugan och koven. Längdriktningen är öster och väster med fönstren och ingången på sydsidan. I det största rummet är ugnen av gråsten och murbruk uppmurad. Röken utsläppes genom en öppning i taket, vilken kan tilltäppas medelst en lucka. Koven är kokhus och där förvaras husgeråd och lagas mat. I detta sammanhang torde ett kort omnämnande av några speciellt finska maträtter vara på sin plats. Den vanligaste ratten är nävgröt (mutti. uttal: motti) av skrätt havremjöl och vatten, kokas. Resk (pannu-rieska) av rå, riven potatis med mjöl och vatten, stekes i fläskflott och ätes med mosade bär eller fläsk. Bänkvälling (lukkeista eller lokkesvälling, fordom piima-velli) utgöres av surmjölk eller filmjölk med skrätt havremjöl. Hillo är en rätt av krossade bär vari röres mjöl och mjölk eller vatten.

För en färd till Lekvattnet kan man lämpligast betjäna sig av bil till Turisthotellet “Lillhem” i omedelbar närhet av Lekvattnets kyrka, 22 km från Torsby.

Vägen, som är byggd 1826, är mycket bra vad körbanan beträffar. Den går i sakta stigning så gott som 10 km rakt i väster från Torsby, genom vacker barrskog. 5 km. från Torsby passerar man Östra och Västra Torsbysjöarna och strax väster om dessa vid torpet Grunnsätern har man det ståtliga Storskallberget, där Magnus Gyllenius på sin resa år 1665 hörde ”berghunden skälla, try ord eller gläffsande i sänder, dumht och giält eller granachtigt”.

Sedan man kommit fram till Östanå cirka 12 km kröker vägen mot nordväst och man är inne ¡ det egentliga Lekvattnet. I fortsättningen följer nu vägen Rottnaälven och Lekvattensjön fram till Turisthotellet.

Dammbyggnaden vid sjöns södra ände är skådeplatsen för det riksbekanta “Lekvattnets Ijusfenomen”, vetenskapligt undersökt i januari 1922 av Sveriges Geologiska undersökning genom doktor Nils Magnusson.

lekvattensjon

Turisthotellet “Lillhem” inom parantes ett högst olämpligt namn för ett så pass storstilat hotell, har ett alldeles förtjusande läge mellan Lekvattensjön och Näverbosjön, med härliga promenader åt alla väderstreck. Gäster mottagas under turistsäsongen, kommunikationerna äro väl ordnade och kost och logi förträffligt.

Förutom Turisthotellet finnes även gästgivargård omkring 6 km. söderut, Mårbackens gästgivargård resande för längre och kortare tid och är en av de få ännu kvarlevande gästgivargårdarna med sin gammaldags prägel som förr var de resandes enda tillflykt på landsbygden. Denna gästgivargård rekommenderas för dem, som önskar lugn och vila.

Kyrkan i Turisthotellets omedelbara närhet är uppbyggd under åren 1850-51, den är ytterst enkel av trä och rödmålad, med en altaruppsats. som ursprungligen tillhört Sunne kyrka och därefter Östra Emtervik. Kapitlet “Lerhelgonen” i Gösta Berlings saga skildrar en händelse omkring denna altaruppsats.  I kyrkans förvar finnes dessutom en vacker predikstol från 16oo-talets slut.

Fotvandringar i Lekvattnet.

Turisthotellet–Rattanolla, cirka 3,5 i km.

Vägen går uppöver höjden rakt väster ut från handelsboden förbi några gårdar i bergsluttningen till Popptorp, rökstuga ännu bebodd och fortsatter sedan över Rabakkoberg rakt i söder. Från bergtoppen Rattanolla, 514 m. har man en vidstäckt utsikt mot öster och sydost.

Turisthotellet 2 dagars vandring till Pyntan.

Detta är den Besvärligaste och mest kärvande i denna handbok uppsatta turerna, men dock en av de mest givande.  Drygt 6 km går vägen i jämn stigning uppåt till skolhuset förbi Pavila och en öde rökstuga, Matila. Från Karttorp i närheten av skolhuset bör man söka få vägvisare ¡ fortsättningen emedan alltför många stigar och vägar korsa varandra och det är fara för att man lätt kan gå vilse. Att söka beskriva vägen västerut från Karttorp till Pakkalamp, ett torp cirka 3 km, är hart när omöjligt.  Vägarna finnas ej upptagna på kartan, de gå ¡ högsta grad nyckfullt över myrar och åsar runt några myrar och ibland genom vildsnår med frodig vegetation för att helt plötsligt taga slut vid någon liten tjärn. Från Pakkalamp går en gångstig öster om tjärnen Pakkalamp (Kottjärn) till Sjötorp och sedan därifrån till Ritabergs rökstuga (fordom Ritamakk – tvistberget).  Denna rökstuga är bebodd och har ett underbart läge vid sjön Lomsen dess längdriktning ar öster-väster, ugnen väl bibehållen och stugan snygg och ljus. Härifrån kan man följa en gångstig ner till Lomstorp vid sjön Lomsen norra ända och därifrån medelst roddbåt till en udde på vänster hand ungefär 1,5 km från Lomstorp. Från denna udde går en gångstig rakt österut cirka 1,5 km till Mulula (Kvarntorp). Kvarntorp är den vackraste och mest stiltrogna av alla finngårdarna. Den har ett enastående vackert läge mot Kroksjön och är ett stycke finnkultur av stort värde. Från denna gård går en gångstig till en rätt bra väg, som förbi Spettungen går rakt mot Pyntan i Timbonäs. (Gräsmarks sockens finnbygd) där logi kan erhållas hos den alltid gästfria fröken Berglund. För återfärden torde vägen över Popetorp – Soranstorp – Bredsjön – Östanå vara lämpligast och mest intressanta.

Förteckning över nu befintliga rökstugor.

Förutom dessa vandringar kan helt naturligt en hel del färder göras allt efter tid och lägenhet. Här nedanföljer en förteckning på de ännu befintliga rökstugorna inom socknen.

Örkärnshöjden

Delvis omandrad rökstuga med ett vackert läge. Vägen går förbi Södra Ängarna uppöver berget, cirka 5 km. från Lillhem cykelväg till Ängarna.

Matila

nu öde, cirka 2 km.

Pörtet johansgõssen

Koven med öppen spis av gråten, Patastocken, stolpen vid ugnen, har ett vackert snidat överstycke, stugan öde sedan 15 år. En del inventarier ännu kvar. En stolpbod från 1743 med synnerligen vacker dörr och svale.

Rop-Anders

I närheten av Matila Rop-Anders. obebodd, väl bibehållen, denna rökstuga har en enkel men bra förstukvist. Den står i bergsluttning med utsikt söder och väster.

Läbiko – albråten

Obebodd rökstuga, väl bibehållen. En samling små grå hus med en enastående vacker belägenhet. Koven har en vacker rund, öppen spis. Ett förtjusande läge med utsikt åt öster och väster.

Södra Josefsberg

Gammal bebodd rökstuga, cykelväg cirka 4 km, gångstig 2 km. Uppförd omkring 1750. Stolpboden bär årtalet 1763. Gården ligger ¡ skydd av Noppikullen (Igisinoppi 459 m.)

En god kännare och beundrare av dessa bygder har kallat Lekvattnet för ”Värmlands dockskåp”. Uttrycket är mycket bra valt, men bör dock ej missförstås därhän, att vad som här finnes av kultur, byggnader och människor får vara några “leksaker” for vem som helst.

All åverkan på byggnader, allt klottrande av namn och årtal bör icke förekomma.  De rester som ännu finnes kvar äro för dyrbara att på detta sätt få äventyras.

Förutom de här ovan uppräknade rökstugor finnes några stycken med mera avlägset läge, samt en hel del vackra gårdar och utsiktspunkter såsom Fäbacken, Runnsjön, Snipherget m. flera.

Den intresserade turisten hittar dom nog lätt, befolkningen är tjänstvillig och visar gärna vägen – landskapskildrarens ”råa och ohyfsade befolkning”, är i själva verket ett intelligent och vaket släkte.

Lekvattnet-Östmarks kyrka, 13 km.

Är man god vandrare bör en färd till Östmarks kyrka med Lillhem som utgångspunkt icke avskräcka. Förbi Håkanstorp till Runnsjön, cirka 5 km är vägen visserligen stenig och brant men väl uppkommen har full valuta för sin möda. Från Runnsjön går vägen sedan under lagom Iutning genom ytterst intressant byggd fram till kyrkan, en av Värmlands allra vackraste tempel.

Slutord.

Främling! Med dessa vägar och uppgifter har jag försökt att orientera dig i vår fagra dalgång.

Du skall få se att den ar långt fagrare än mina ord uttryckt. Måtte du finna det lugn du måhända sökte eller den skönhet Du längtade till

Vad det sedan så att du blev nöjd med din färd utefter vägarna, vågar jag då bedja dig, att icke handskas vårdslöst med de värden som finns i  dalgången, utan akta de kulturrester, som folket och bygden äger,  såsom det vore ditt eget.

Författaren.

Intervju 3 gjord med Bengt-Åke Grigholm och Jan Sammels

1.Start intervju 10.47

2.Fl.kvarn +namn 3.47

3.Flytt&Höglund 4.18

4.Håkanstorp 6.33

5.Lag,tull 5.58

6.Reparation mm 7.29

7.Stampbäcken 3.31

 

Damhandbollslag i Lekvattnet SK

Varför skulle inte Lekvattnet SK ha ett damhandbollslag, när alla andra byar i norra Värmland sögs med i den hausse som skapades under dessa år.  En nyutexaminerad, ung och idrottsintresserad lärare, Lars Nygren(a), hade fått sin första tjänst i Lekvattnet. Det blev han som tog sig an Lekvattnets tjejer och började träna handboll på skolplanen. Så småningom förlades träningen till Storaven(b), där även en del matcher spelades. Laget hade inga dräkter i början, skolgymnastikens gula och röda lekband fick duga.
Efter hand tog Georg Fernström(c)  hand om träningen och ledarskapet,  när magister Nygren efter tre år flyttade tillbaka till Hammarö.
Som på de flesta andra ställen i norra Värmland varade denna handbollsera bara tre-fyra år i Lekvattnet. Ett fåtal match spelades. Motståndare var lagen från Torsby, Östmarks och Vitsands kommuner och min uppgiftslämnare, Kajsa Nilsson(Öster)(d), kan inte komma ihåg att lagen vann någon match över huvud taget. Speciellt Östmark och Fensbol upplevde hon som helt övermäktiga motståndare. Kajsas roligaste minne är fotbollsmatchen mot gubblaget omkring 1952. Det kom storpublik till Storaven, tätt med folk runt hela planen, kanske 200 personer. Det var förmodligen damlagets enda seger. Maken Åke ville inte förringa damernas kämpainsats, men han påstod att gubbarna “la ner sig”, vilket skulle förklara utgången av matchen och att de fick smeknamnet “jäntlemännen” från Storaven. Domherre var förmodligen Oskar “på Tomtebo” Jansson.

Dramatisk damhandbollsmatch från Storaven tidigt 1950-tal mellan Lekvattnet SK och lag från andra sidan berget(kanske är det Sörmark). De två “jäntan” till vänster utkämpar en hård kamp om bollen medan de andra förskräckt tittar på.

Storavens idrottsplats i Lekvattnet från tidigt 1950-tal. Fotbollsmatch mellan gubblaget och damhandbollslaget förmodligen har fotografen knäppt bilden före matchen eftersom båda lagen ser så rena och välkomnande ut. Herrlaget från vänster

  1. Karl i Sibila Matsson
  2. Erik ve Nichan Johansson
  3. Ragnar i Fäbacken Forsberg
  4. “okänd” (e)
  5. Ragner ve Ambian Matsson
  6. Johan i Fäbacken Andersson
  7. Gösta på Tallbo Calais
  8. Stig ve västra Stran Lundgren
  9. Hugo på Ivarstorp Olsson
  10. Allan i Pålilla Eriksson
  11. “okänd” (f)
  12. Oscar på Tomtebo Jansson

Damhandbollslaget från vänster

  1. Mais i Österberg Matsson
  2. Edit i Lillberg Jonsson (olsson)
  3. Irene på Kyrkåsen Olsson
  4. Gunhild ve Kronhalla Henriksson
  5. Eivor på Tomtebo Linnman (Oskarsson)
  6. Inger på Kulla Oskarsson
  7. Karin ve burken Johansson (Ingholm) (g)
  8. Birgit i Tyskila Johansson
  9. Gördis på Granhede Nordin
  10. Kajsa på Håkanstorp Öster (Nilsson)
  11. Gundhild på Bröten Persson (Eriksson).

Namnen inom parantes är flickornas namn som gifta

Fotograf Georg Fernström
Text från Johns Erikssons “Idrott i Nordvärmland under 100 år”

(a)  Magister Nygren arbetade 1946 som lärare i Lekvattnet, det innebär att han startade handbollen någon gång under åren 1944-1948, eftersom han inom den tiden var lärare i Lekvattnet i tre år.
(b) Storaven togs i bruk 1950
(c) Georg var idrottsintresserad och ordförande i Lekvattnets SK men han idrottade aldrig själv.
(d) Kajsa Öster :foto kyrkskolan 23/5 1952.
(e) Okänd 4:e från vänster är Elov Lindow
(f) Okänd 3:e från högrt är Nils Björk
(g) Målvakten i mitten är inte Karin ve Börken utan Gun Björk (Malmros)
Det fanns flera tjejer än dess med i laget t.e.x. Gunnel Nordkvist, Gun Isaksson m.fl.
Rättat av Ronny Jonsson och Benny Ljus

Telefoni

Boken om Lekvattnet
Elis Hasselstig
1891 Lekvattnets kommun övertog en telefonledning från Torsby till Gustavsdal till Torsby. Ledningen drogs om till Kyrkåsen och alla lekvattningar kunde sedan ringa från Kyrkåsen.
1909 En telefon ledning byggs efter nya landsvägen, från Torsby över Grundsätra till  Mårbacken.  I Mårbacken inrättas en telefonväxel med anropet “Lekvattnet”.
1911 Nio abonnenter på sju apparater.  Två apparater har fyra abonnenter, A och B numrering, 2 signaler i tät följd till B-abonnenten
1925 Lekvattnets andra telefonstation/telefonväxelhuset  hos J.A. Åström, Framnäs.
Mårbacken ändrade sitt namnanrop till “Mårbacken”.
1937-1962 Gustavsdals telefonväxel.  Växelstationen låg i Finnsjön hos David Jonsson, med abonnenter från Rörkullen, Kullarna och Gustavsdal.
1960 Automatisering av alla telefoner i Lekvattnet.
Telefonväxel i mårbacken och Lekvattnet stängdes.
Riktnummer 0560

Telefonabonnenter, år 1920
– telefonstationen låg då i Mårbacken

Boken o Lekvattnet
Elis Hasselstig

NR Abonnent
1 Henriksson Nils. Gästgivare, Mårbacken
2 Torsby bruk. Billerud, Skogvaktare Johannes Tyberg
3 Jansson, Isak. Kommunalordförande, Bredsjön
4 Krok, Ludvig. Pastor Lekvattnets pastorsexpedition
5a Rottneros bruk AB.  Skogvaktare Gustav Olsson
5b Olsson O.  Handare, Kyrkåsen
5c Lidén, Alfred. Källarmästare Turisthotellet Lillhem
6 Fernström.  O.G. Skolärare
7a Frysände kyrkoråd. Skogvaktare Anders Larsson, Sibila
7b Lindow, Erik. Gränsstationsföreståndare, Hvitkärn
8 Lindman M. Folkskollärare, Mårbacken

Dessa nummer minns “Lekvattnets vänner” från förr i tia.

NR Abonnent
1 Turisthotellet Lillhem
2 Gärdet
5
6
7a Sibilla
7b Tullen, Eric Lindow
7c Norra Vittjärn
9 Sjöås
12 Albert och Lina, Övre Luken
13 Pålshagen
17 Tomta
19 Attisnäs
23 Änga
27 A Strand
27 B Sätra
27 B Axel o Tora i Änga
37 Sätran
46 Björkhaga
49 Pålshagen
54 Kuja
62 Sjölunda
72 Björkliden
74 Hökärn
77 Lugnet
79 Bäckliden
84
110

Sibila hade 7a och Tullen 7b, när de senare fick telefon I Vittjärn fick norra Vittjärn 7c och södra 7 d (som jag minns). Det gällde att börja räkna signaler när det ringde.
Vi hade alltså 4 signaler på slutet.
Två signaler innan Vittjärn kom in.
Telefonen med vev satt på väggen.
Ringde vi till Tullen eller Vittjärn så ställde vi spaken på telefonen till höger och vevade det antal gånger som gällde för det numret.
Skulle vi ringa längre, ställdes spaken till vänster och vi ringde via växeln.
Hillevi Matsson

Sätra hade 27b,Strand 27a, Änga 23
Sune Jonsson

Vi på Björkhaga hade 46 och Sätran hade 37.
När mor Agda ringde syster Emmy på Sätran, sa telefonisten att det var inte var någon idé att ringa 37 för Emmy och Viktor hade nyss åkt förbi på väg till Torsby. Sådan teknik har inte Telia än idag.
Benny Ljus

Vårt telefonnummer (Pålshagen) var 49. Farmor och farfar (Attisnäs) hade 19. Närmaste grannen (Bäckliden) hade 79. Byggninga 13.
Birgitta Johnson

Farmor och farfar (Emma och Oskar Nordkvist) hade nr 9. Farfar vägrade att svara i telefonen. Nr 9 var också numret till taxi som farbror Harry drev.
Tage Nordkvist

Kyrkåsen nr 5
Ingrid Montan

Sjölunda 62
Hemma vid Bengtstorp hade vi 84 första som första nummer
Britt Ek

Mormor och morfar Albert o Lina ve Luken hade 12 och hemma (Gunborg o Arvid) hade 72.
Alice Jonsson

Farmor och farfar vid Lugnet hade 77.
Maj-Lis Sölvebring

Mårbacken fick automatstation före Torsby, så jag minns inte växeln som var på Östanå. När jag skulle ringa till Sätra fick jag slå 0 (tror jag)för att komma till Torsby och sedan begära Lekvattnet, där faster Kerstin svarade.
Majvor Jansson

Lillhem = 1
Tomta = 17
Hans Bergström

Farmor, farfar, farbror Harry och faster Gunnel på Sjöås hade nr 9.
Tage Nordkvist


telefonlinjer
Telefonlinjer

Hjalmar i Kissalamps telefon


Telefonen fick jag av Hjalmar i Kissalamp ca 1965 och den satt i huset på Pakkalamp.

Här är telefonkatalogen vid Lomsen, som ni ser hade Kissalamp 1 lång signal, Pakkalamp 1 lång och en kort, Ärsäll 2 långa och Björkåsen (har jag glömt var det var) 3 långa. Samma tråd till alla telefoner.

Magnus Torbjörnsson

Elektricitet

Elektricitet i Lekvattnet

tratub

 

1914 Kraftstation i bäcken invid Östanå för Öastanå och Granliden
1915 Fotogenmotor som driver Turisthotelletets generator
1920 Kraftstation i Kallasbäcken. Skogvaktare Larsson Sibila
1920 Kraftstation hos Nils Helleksson på Mårbacken.
1928 Kraftstation vid Håkanstorp i Runnsjöbäcken
1935 Kraftstation vid Kroksjön, Kvarntorp
1941 Lekvattnet elektrifieras med ström från Konradsfors i Östmark

Kvarnar i Lekvattnet från 1805 och framåt

Kvarnar i Lekvattnet från 1805 och framåt.

Kanske att Långsjöhöjdens kvarn var den första i Lekvattnet och blev tillåten av KB:s resolution 17 Aug.1805. Denna kvarn ligger 20 meter in på svenska sidan av Kvarnmobäcken, som rinner från Mossvattensjön i Norge. Det var en bra kvarn, som kunde mala skrädmjöl, om man soltorkade havren på en filt först, skriver författaren2.Man kanske kan dra slutsatsen att det inte gick att mala skrädmjöl på alla kvarnar, kanske beroende på kvaliteten på stenarna? I Kallasbäcken i Sibbila fanns det 2 kvarnar. I det nedre fallet byggde skogvaktare Larsson en kraftstation för likström med turbindrift år 1920. Kvarnberg har fått sitt namn efter en kvarn. Den närmaste kvarnen ligger i bäcken från Matlöpen. Landsfiskal G:H: Lövenholm och godsägare J. Wåhlstedt har skänkt denna kvarn till hembygdsföreningen i Fryksände och är uppsatt på Kolsberg.

I Valpåbäcken fanns 2 kvarnar. Mjölnaren Pål brände också brännvin som bisyssla och bytte bort ett stop brännvin mot en skäppa korn. Den 28 Aug. 1844 spolades hans kvarn bort i storfloden, så han tog fatt i den andra kvarnen.

I Ulvån har det funnits 6 kvarnar:

  • Bergtorpkvarnen
  • Bôrkkvarn
  • Nilskvarn
  • Dammkvarn
  • Bråttorpskvarn
  • Kösskvarn.

Nilskvarnen är flyttad till hembygdsgården i Lekvattnet (Det är om denna kvarn jag skriver, fotograferar och gjort min konstruktion runt). Den kallas “Nischankvarna” på bygdemål.

År 1925 flyttades Dammkvarnen till Mariebergsskogen i Karlstad.

Längst upp i Fäbacken fanns en kvarn vid Käcken i Prästbäcken.

Vid Håkanstorp i Runnsjöbäcken har det funnits en kvarn. Där har det även funnits ett elkraftverk och smedja.

I Käcktorp i Sammelsbäcken har det funnits en kvarn.

I Sniptjärnsbäcken som kommer ner norr om Sjöbo fanns en.

I Lukbäcken har det funnits 2 kvarnar och nere vid sjön fanns en smedja.

I Grundån vid Kvarntjärn har det funnits en kvarn för gårdarna Grundsjön och Såga.

Och om vi sedan går upp över Ormhöjden så kommer vi till ett område där det funnits många kvarnar. Här uppe fanns också den kanske största och rikaste finngården på den tiden, Spettungen. Hit kom den förste skattbelagde finnen i Lekvattnet, Pål Mattson Mammoinen år 1649. Och till Spettungen hörde tre kvarnar, en för övre och en för nedre Spettungen och en för Pundan.(Från Spettungen har jag fått några bilder och kartskisser av Bengt-Åke Grigholm som man kan titta på i medföljande bildarkiv.)

Två kvarnar i Eskilsälven, varav en hörde till Osterberg.

Två kvarnar vid Pakkalamp, varav en tillhörde Kissalamp.

En vid Bösstjärn, den tillhörde Österberg, men flöt bort 1860.

En vid Lysen men brann upp på 1930-talet.

En i Fäbrobäcken, den tillhörde Dele.

En vid Ottertjärn (nästan framme vid Kissalmp efter den ny vägen) väster om Lomsen.

En vid Granälven. Denna kvarn berättar Vidar Nordqvist om, hur hans pappa renoverade och de använde under andra världskriget, i en intervju jag har gjort med honom och som finns på tillhörande CD-skiva.

En kvarn tillhörde Kronhallgårdarna.

En vid Halla i Granälven. Vid Halla brukade det anordnas fisketävlig med efterkommande dans när jag var liten grabb.

Vid Kvarnhörn i Granån i Bredsjön fanns 1882 en kvarn.

– Fornsök

Google maps

Många av dessa kvarnar berättar de personer jag intervjuat om.

I Fäbacken fanns också en vadmallsstamp som kom i bruk 1873.

I Stambäcken söder om Berg och som rinner genom Stampmyren och infaller i Rottnaälven nära Jossistugan, fanns det troligen en benstamp (troligen en vadmallsatamp).

Det fanns troligen många fler kvarnar i Lekvattnets socken men detta är de som Hasselstig2 tagit med i sin bok.

Sammanställning av kvarnar

Nedskrivet av: Ulf Dahlén

1952

Kyrkskolan 23/5 1952.

Lärare

  • Otto Ottosson från Dalsland.

Stående. från vänster:

  • Ann Nordqvist, Granälven
  • Elsy Oskarsson, Kullen
  • Otto Ottosson, Dalsland
  • Gerd Persson, Bråten Örtjärnshöjden
  • Kajsa Öster, Håkanstorp
  • Inez Olsson, Myrgubben
  • Inez Jansson, Vålen
  • Hillevi Mattson, Sibila
  • Gun Nordqvist, Granälven
  • Gunilla Nilsson, Rönnberg
  • Marianne Calais, Boa

Sittande från vänster:

  • Ivan Johansson, Långsjöhöjden
  • Tore Mattsson, Ambian
  • Ivan Persson, Poptorp
  • Stig Andersson, Bergtorp
  • Reidar Mattsson, Ambian
  • Gunnar Jönsson, Sågtorp
  • Uno Nilsson Hundberg
  • Tore Nordin, Granhede

 

Senast uppdaterad:2012-03-12