Sjötorp (Laxtjärn)

Ett litet ödetorp, som ligger i hemmanet Norra Lekvattnet och är beläget på Östsidan av Pakkalamp, Laxtjärn på kartan. Den som bodde där under 1800-talets senare hälft, hette Nils Bredesson och hans hustru hette Marit Kristoffersdotter. De hade två döttrar: Maria och Kristina samt fem söner: Nils, Karl, Johan, August och Emil. Bredesson var skräddare och så födde torpet två kor, men det låg långt bort från väg och han sålde torp med skogsmark till Jöns Olsson, Våln, och flyttade därifrån 1901. Ägare är nu Rut Jansson, Övre Våln, och Sigfrid Nilsson, Nedre Våln. Torpet är helt beväxt med skog, men märken efter bebyggelsen kan dock ännu skönjas.



Min farfars far var Nils Bredesson f 1822 i Grue församling, Norge.
Nils var gift med Marit Christoffersdotter ve Pakkalamp.

Nils Bredesson och Marit Christoffersdotter gifte sig 1847, fick barnen

  • Nils f.  1847 d. 1892
  • Maria f. 1851 d. 1914
  • Emi
  • Johan f. 1851 d. 1957
  • Karl f. 1856 d. 1925
  • Johan f. 1858 d. 1828
  • August f. 1861 d. 1910
  • Christina f. 1866 d.  1957

Maria, Johan, August och Christina emigrerade till USA Minnesota.
I USA insjuknade både Maria, August och Christina i psykisk sjukdom.

Nils f. 1847 d. 1892

Nils blev psykiskt sjuk.
Om honom kan man läsa i artiklarna längre ned på sidan.
I Lekvattnets husförhörsbok 1876-1880 står det “kass.( erad ) bev. (beväring) för bröstet” vidare står det “vid husförhör i Karttorp 1875 sades det mig enskilt att han under året lönnkrögat” och i hfl. för 1886-90 står det “Idiot” Å hospitaleti Kristinehamn 87. Se g.b. (gamla boken) förd 31/5 87 till Dr Walldeen för undersökning av han sinnessj…ukdom. Fragv. attest 2/7 1887 för intagning å Kristinehamns hospital.”
Nils dog i Lekvattnet 1892.

Maria f. 1851 d. 1914

Maria emigrerade till USA i juli 1882 via Christiania med destination Cokato, Wright County, Minnesota.. Senare tog hon tjänst i Township Cosmos, Meeker County som piga hos en man.
Där fick hon sin första psykos.
1888 året därpå intogs hon på St Peter Hospital och i Juli 1895 överfördes hon till Fergus Falls Hospital,Otter Tail County, Minn. Hon dog där 11 dec 1914. Hon pratade mycket om att hon “blivit sviken i Kärlek” – avskydde män på sjukhuset.

Johan. f. 1853 d. 1857

Död i Mässling.

Johan (aka John Bredeson) f. 1858 d. 1928

Johan emigrerade 1880 och bosatte sig i Collinwood township, Dassel,  Meeker County, Minn
Johan gifte sig med Matilda Kunnike.

 En ung Johan Bredesson

Johan Bredesson med familj

Karl f. 1856 d. 1925

Min farfar var Karl Sjöqvist f. 1856 på Sjötorp i Norra Lekvattnet.
Han gifte sig 1882 med min farmor Eva Cajsa Hamberg från Junsele f. 1862 d. 1938.
Karl dog 1925 i Junsele.


Sonen Karl (min farfar) f 1856 d.-1925, flyttade 1882 till Junsele i Ångermanland Vnrl.L.
Gifte sig samma år med Eva Cajsa Hamberg f 1862 i Junsele. 11 barn
Hans Sjöqvist

August f. 1861 d. 1910

Flyttade ungefär samtidigt som min farfar men till Hackås i Jämtland. Han emigrerade ensam till USA den 25 juni 1890 från Trondheim. Han gifte sig i Hackås 1882, samma år och datum som min farfar, midsommarafton, med Brita Hansdotter f 1852-1907. Brita född i Hackås Deras första barn dog i sharlakansfeber i Hackås. Året efter, 1891 följer Brita eter till Minnesota. De skaffar en farm i Collinwood township, Dassel, Meeker County. I mittan an 90_talet sprids en tuberculos smitta hos djuren i det området och deras kreatur smittas. De äter köttet och dricker mjölk och smittas. hela familjen smittas och under en 10 årsperiod dör alla i familjen en efter en. De får gå ifrån farmen och flyttar till Cokato.
Då insjuknar August i en psykos och förs till Fergus Falls hospital för intagning. Han dör där 1910. Både Maria och August är begravna på sjukhusets kyrkogård. Hustrun dör 1907 i Cokato.

Christina f. 1866 d. 1957

Dottern Christina f 1866. Emigrerade till USA 11/5 1901. Insjuknade där i Psykos 1922. Intagen på Anoka State Hospital. Arbetade som hemhjälp. Förflyttades så småningom till Ah-Gwah-Ching Nursing Home där hon avled 1957 i november.
Hemlängtan och otrivsel och hemlängtan satte igång psykisk sjukdom.

Christinas brev från Amerika 1901.
Hans Sjöqvist

Ser att i hfl 1856-1860 och 1861-1865 kallas torpet för Lillsjötorp. I den förstnämnda står På Wålns och ? ägor. Nils hade arbetsattest både till Westmanand och Uppland och fått godt arb.betyg.
Nils avled några timmar före sin mor 9/2 1892.
Irmgard Henriksson.


D.N 13/1 1891 Samhällets olycksbarn.

En uppskakande skildring af sjukdom, jämmer och nöd lemnar en meddelare till Karlstads tidning, som skrifver: Aflägset i skogen inne bland fjellen i Lekvattnet, nära riksgränsen, ligger en torparfamiljs hem, det lilla Sjötorp. Husfadern är i det närmaste 70 år gammal.
Äldste sonen omkring 40 år gammal, är vansinnig; församlingen har förgäfves försökt få honom återställd på Kristinehamns hospital. I de ögonblick då det demoniska raseriet marterar honom hotar han sina anhöriga med döden. Flera svåra uppträden ha egt rum i huset. Olycklig kärlek och spirituosa lär vara orsaken till sinnesförvirringen.

Sorgligast af allt är dock den 66-åriga husmoderns tillstånd. Marit Kristoffersson ingick i äktenskap vid unga år. Hennes friska kropp vid den tiden gjorde att hon ådrog sig uppmärksamhet för kunnighet och arbetsskicklighet framför andra ”unge piger”. Men hennes fattiga äktenskap blef rikt på barn; brödet blef så knappt under tiden, helst många missväxtår inträffade, att hustrun med sina små måste begagna sig af den förtvifvlans utväg som består i att ”gå på bygda”, d.v.s vandra omkring såsom betlare.
Med barnen gick hon så i flera socknar under kalla vintrar, fick ligga å kalla, dragiga köksgolf och ådrog sig under allt detta förkylning och svårartad reumatism eller ledvärk. Och hon måste fortsätta på bygden äfven sedan sjukdomen börjat visa sina förfärliga verkningar, så att hon endast med svårighet kunde gå.
Sjukdomen förvärrades under tiden allt mera. Omsider fick hon – då det dock redan var för sent – en liten hjelp, så att hon kunde besöka en hälsobrunn och tog der några bad, hvilket gaf henne någon lindring; men fattigdomen hindrade henne att fortsätta. Och utan att någon uppmärksamhet och ingripande af samhället trädde räddande emellan fick hon där efter bli ett beklagansvärdt byte för sjukdomen och plågorna. Öfver 20 år har hon nu legat på lidandets läger. Att beskrifva hennes plågor under denna tidrymd är omöjligt. Men den som får se henne och en natt tex höra hennes jemmer och qvidan under plågornas synliga framfart i hennes arma lemmar skall helt säkert sent glömma den uppskakande synen.

Hennes af smärta förtärda kropp erinrar nästan om en förtorkad fisk eller någonting dylikt. Allt kött är borta och blott den förvissnade, skrumpna huden qvar på armar och ben, hvilka stelnat till i den ställning de kommit att intaga, så att de ej mera kunna böjas eller vikas åt något håll. Den ena underarmen med sin förvridna hand ligger tillkrymt under hakan och hotar att qväfvande tilltrycka halsen, men den sjuka kan nu inte tåla att hon ändras i sitt läge. Den andra handen liknar en örnklo, så fördervfade äro fingrarna. Bland det svåraste är att den sjuka sidan sedan många år icke tål att vändas i sängen, utan alltid, både dagar och nätter, måste ligga i samma ställning; på ryggen, något lutad till venster. Till följd häraf ha å ryggen och höfterna uppkommit svidande liggsår. Af dessa sår förorsakas olidliga plågor, som sälla sig till den svåra ledsmärtan.

Hennes säng är icke heller af lämpligaste beskaffenhet. Det är en simpel brädsäng, bädden består af grof halm, en gammal, torr och stel fälltrasa samt en dålig traskudde under hufvudet. Under plågorna klaga hon oupphörligt att bädden är obehaglig, att det sticker och är knöligt under henne osv.

Den eller de som möjligen vilja ge Margit Kristoffersdotter en skärf kunna sända den för hennes räkning under adress: J. Bredeson, Sockenstugan, Lekvattnet.

D:N 11/2 1891 Menskligt elände.

Med anledning av talrika förfrågningar om den under denna rubrik förut omtalade hustrun åt Nils Bredesson å Sjötorp, Marit Kristoffersdotter, har kapellpredikanten i Lekvattnet bedt genom Dagens Nyheter få vitsorda den upprörande skildringens riktighet samt tillika meddela att hjelp numer kommit till denna eländets boning, men att derför icke behofvet för framtiden är undanröjt. För att handhafva de inflytande gåfvomedlen och tillse att de på bästa sätt användas till den sjukas gagn har kommunalstämman utsett en komitè af 6 personer, bland hvilka äfven är petitionären J. Bredesson o sockenstugan. Från församlingens fattigvård utgår fortfarande samma underhåll som hittills, 142 kr om året.

D.N 27/2 1891

Till Marit Kristoffersdotter i Sjötorp, den olyckliga, sjuka qvinnan uppe i Vermlands finnskog, hvars sorgliga öde vi för någon tid sedan omtalade, ha, enligt slutredovisning i Karlstadstidningen, insamlats 1.120 kr 47 öre. Medlen ha af den varmhjertade menniskovän, som föranstaltade om insamlingen, hr J. Bredeson i sockenstuga, Lekvattnet, öfverlemnats dels till den olyckliga sjelf och dels till en komitè, som skall tillse att bidragen komma att användas till hindrande af den sjuka qvinnans nöd.

D:N 19/2 1892

En lidandets lefvnad slutad. Den 9 d:s afled i Sjötorp, Lekvattnet, hustrun Marit Kristoffersdotter, som i öfver 20 års tid af svåra plågor varit fjettrad vid sjukbädden. En notis i Karlstads-Tidningen, som äfven återgafs af D:N, för ungefär ett år sedan om hennes lidande åvägabragts till hennes förmån en insamling, till hvilken bidrag kommo från hela landet och som i sin ? gjorde hennes sista dagar mer bekymmersfria.
Några timmar före henne afled hennes sinnessvage son. Dödsorsaken i båda fallen influensa. Sonen bebodde ensam en gammal badstuga, som han på de senaste dagarne ej förmådde elda, hvarigenom hans sjukdom naturligtvis förvärrades.

Kistan för Marits lik kan ej snickras i samma form som andra likkistor, så snedvriden var hennes kropp, och folket var ej så pass fördomsfria att det vågade böja den dödas lemmar rätt.

  • 9/2 1892 Marit Kristoffersdotter 67 år gift. Influensa. Begravd 21/2
  • 9/2 1892 Nils Nilsson Torp.son 44 år og. Influensa.
  • Död och begravningsbok 1861 – 1894 Lekvattnet. Bild 63.

Uppgiftslämnare: Irmgard Henriksson