Spettungen består av två gårdar, övre och nedre. Det var troligen från början en gård, men en gammal sägen förtäljer, att dessa gårdar skulle funnits före digerdöden. Ja, hur som helst, så är det Lekvattnets sockens äldsta gårdar. Gårdarnas första svenska namn har varit Spettungen. Detta namn sägs komma från formen av sjön, som liknar en hackspett, och om man ser dess form på kartan, så kan man nog instämma med detta. Den bär namnet Kroksjön, men när finnarna invandrade, så fick den namnet Tikkola. Bäcken som rinner från tjärnen Rinnonen till Kroksjön, kallades Tikkaporro, Spettåa. Efter en finne, som hette Mammoinen, kallades gården för Mammola. Mammoinen torde vara den förste finnen, som kom till Spettungen, ty år 1821 skriver Gottlund i sina dagbokanteckningar att han kom till gamla Mammola och gästade hos finnen Johannes Jansson Rikkinen, vilken skulle vara en finsk kapten beskriven som Spettungsläktens stamfader. Då synes, som Mammoinens namn eller släkt skulle redan vara slut. Som Mammoinens namn var kvar på gården, måste han ha bott där före Rikkinen. Spettungen var frälsehemman och underlagt Frederos Bruk. Till namnet fanns det kvar i de äldsta mantalslängderna, där det stod: Spettungen 1/8 dels hemman frälse. Detta förhållande gjorde att de som bodde på gårdarna hade en dryg frälseränta att betala. Som det på Spettungens hemman fanns sex gårdar, så slog de sig tillsammans och stämde kronan och det blev process, som varade i flera år, innan det så småningom blev förlikning, men de som bodde på torpen fick betala 1900 riksdaler, vilket var en stor summa penningar på den tiden, men de ansågo att friheten var värd detta pris. Gården Spettungen blev delad och blev bebyggd som Övre och Nedre Spettungen. De första som enligt kyrkboken 1851 bodde på nedre gården hette Mattes Jansson och hans hustru hette Britta Henriksdotter. De hade två döttrar: Britta och Johanna samt tre söner: Johan, Mattes och Henrik. Sedan kommer som ägare av gården en som hette Anders Henriksson och hans hustru hette Annika Mattsdotter. De var barnlösa, men hos dem bodde två morbröder, som hette Mattes och Jan Andersson, som hjälpte dem på gården och den upparbetades till en storgård. Anders Henriksson var född början av 1800-talet. Han var en kraftman, som drev sitt jordbruk så, att under senare hälften av 1800-talet födde gården 12 – 14 kor och 2-3 hästar samt en hel del smådjur. När det första skolhuset skulle byggas i Lekvattnet på 1850-talet, så blev det i närheten av Spettungen. Detta berodde nog till stor del på att patron Henriksson var mycket intresserad, samt hjälpte till med både byggnadsvirke och arbete, och det blev på hans mark, som skolan blev byggd. Åldern tog även patron Henriksson och som han inte hade några barn så testamenterade han hela sin förmögenhet till två systersöner, som hette Jan och Anders. Jan dog och det blev Anders, som blev ensam ägare av Nedre Spettungen. Han tog tillnamnet Eklöv och gifte sig med Kajsa Nilsdotter, som kom från Finnsjön i Gräsmark. De kom till Spettungen 1890. De hade en son, som hette Axel och tre döttrar: Anna, Sofia och Astrid. Eklöv blev inte så gammal. Han dog vid sekelskiftet. Kajsa gifte då om sig med en Anders Andersson från Kronhalla. De hade två söner: Algot och Bror. Kajsa dog 1909 och det blev Eklövs barn, som nu var ägare till gården. De stannade inte på gården, utan den blev utarrenderad till olika personer. Den som sist bodde på gården hette Otto Eriksson och kom från Östmark. Gården försåldes till Olof Nilsson, Myråsen, Sunne, vilken rev den gamla tvåvåningsbyggnaden och byggde en mindre stuga, som har använts för skogsarbetare och jägare. Olof Nilssons arvingar sålde gården och skogen till Billeruds A.B. Hela den vackra gården (med skog) är nu en vildmark, där de vackra skogarna har skövlats, och det dröjer åter en mansålder innan bergen runt den vackra Kroksjön återfår sitt gamla ansikte. (1)
1)
Vad gäller Övre Spettungen så flyttade Johan Johansson och Beda Haraldsdotter därifrån till arvslotten Eskil år 1939. Detta enl Elis Hasselstig i Boken om Lekvattnet. Stämmer säkert för arrendator Johan och Beda står skrivna under Därupp Spettungen i Församlingsboken för 1914-1929. Sedan är det ett hopp i kyrkböckerna till 1941 och då finns ingen skriven där och Johan och Beda återfinns under N Karttorp vilket jag tror är detsamma som Eskil.
Övre och Nedre Spettungen blev öde runt 1939. Eller slutet av 1930-talet så har man garderat sig lite.
Vidare så anger Elis Hasselstig att rökstugan Övre Spettungen, som skänktes till Sågudden i Arvika 1913, var uppförd 1849. I ett häfte jag har som är utgivet av Västra Värmlands Fornminnesförening står att årtalet 1781 är inhugget i rökstugan och tillbyggdes med Svenskstugan i början av 1800-talet.
Uppgiftslämnare: Irmgard Henriksson
Här bodde en anmoder till mig Annika Larsdotter Mammoinen gift 1743 med make nr två Johan Johansson Karttuinen.
Dottern Annika f 1744 gifter sig 1767 med Nils Markusson på Kvarntorp och Annika flyttar till Kvarntorp (Myllylä).
Irmgard Henriksson
Bilder på Spettungen Där Ner
|
På familjebilden från 1905 syns från vänster Astrid, Sissi, Axel och Anna Eklöf, Anders Andersson med Bror, Kajsa Nilsdotter och Algot. |
   |
| Anders Eklöf (1855-1898) tog över Spettungen Där Ner 1890. Samma år gifte han sig med Kajsa Nilsdotter från Gräsmark. 1900 gifte Kajsa om sig med Anders Andersson. Uppgiftslämnare: Gunvor Waller |
  |
| Bäckkvarnen vid Spettungen Uppsats av Ulf Dahlén Läs om kvarnen… Lekvattnet Norra, Spettungen
|
|
|
