Hult
En boplats på hemmanet Stensgårds utskog som ligger efter vägen eller gamla gångstigen mellan Mon och Dammen, söder om Stormyren. Den bestod aven liten stuga med vedskjul och ett potatisland. Den som bodde där hette Anders Källarsson. Stugan brann på 1890talet. Alma, dotter till Jöns Persson, Dammen, hittade femtio kronor, som var inrullade i en näversko och hade klarat sig för elden, ty den var så väl nedgrävd, och så var det i rena silvermynt, nämligen enkronor. Anders Källarsson var en snäll person. Prästen Sundelius var en gång och hälsade på honom för att se hur han hade det. Han ville gärna bjuda prästen på något, men han hade bara killikorv, som han fått borta i stugorna. Han skar av en bit och gav Herden, som tackade och tog farväl, ty han hade hunden utanför och den tackade heller inte.
Avskrift från Dagens Nyheter mars 1892.
En finnskogens vilde.
I Lekvattnet afled den 23 febr en gammal giribuk, kallad Anders i Hult.
Han lefde och trifdes, skrifver Karlstadstidningen, bäst i sin rökstuga, hvars innanrede med bohag icke kan återgifvas i nog svarta färger – så nedrökt var det af furuveden.
Men der bodde Anders i många år som eremit midt inne i skogen, tills han i höstas på andras uppmaning flyttade fram till bebodda trakter.
Der angreps han af influensan, som gjorde slut på hans lif.
Skygg, sluten och misstänksam var den gamle, men ingen besökande fick gå tomhändt från honom, utan skulle ovilkorligen taga mot – en tobaksbuss och dricka af hans sura mjölk ur det med en hinna af smuts, rök o.d. betäckta mjölkkärlet.
Han hade eljest en enda passion, girigheten.
I nedsvärtade paltor gick han, ofta med bröstet, magen eller benen bara, frös och hostade, svalt och led, men fann sin tröst i sina hopsparade skatter.
Han tros också lemna efter sig ett tusental kronor i kontanter förutom skog och dylikt.
1892 års Död – och Begrafningsbok 1861-1894. Bild 63.
Anders Källarsson Eg. Stensg.
78 år lungsot.
Ogift.
Död 22 febr 1892.
Uppgiftslämnare: Irmgard Henriksson
