Varje hus har en historia. Många har säkert sett det populära tv-programmet med samma titel ”Det sitter i väggarna”. Ett gammalt hus är mer än väggar och tak. Vilka har bott i huset? Hur har det sett ut från början? En historiker tar reda på historien och en byggnadsantikvarie återställer delar av husets ursprung.

Det bilderna visar i denna berättelse finns inte där, men det har faktiskt funnits. Endast genom bilden är det möjligt att resa till tider, platser och uppleva det som varit.

När jag studerade arkitektur på Tekniska högskolan i Stockholm fick jag som uppgift att dokumentera en bondgård. Jag valde Där Nol vid Skacksjön i Värmland. Här var jag född och tillbringade mycket av min fritid.

Vid fredsslutet 1945 drog jag till Där Nol med måttband, tumstock, ritblock och kamera för att dokumentera gården. Började med en översiktsplan av bostadshus, stall, snickarbod, svinstia, loge och jordkällare. Min kusin Kalle var med och höll i måttbandet. Så var det mätning av bostadshuset. Jag mätte varje skrymsle och upptäckte många hemligheter. Saker som hade samlats under husets många år. I ett skrymsle en låda med fotografiska glasplåtar. På ett annat ställe kläder från förre ägaren, på ett tredje tidningar. Det var spännande.

Det finaste i hela huset var salen. Den vittnade om husets storhetstid. Rummen strålade av harmoni och atmosfär av en tid som varit.

Finnskogen till svenskbygden

Det var min morfar Edvard Nilsson som bodde i Poptorp i Lekvattnet, gift med Kristina. De hade nio barn och det fjärde i barnaskaran var min mor Ellen. Familjen var finnättlingar och umgicks endast med andra ättlingar.

Omkring sekelskiftet var det svåra tider, torka, missväxt, arbetslöshet och hungersnöd. Många drog till Amerika för att finna en bättre framtid. Bönderna med jordbruk i svenskbygderna klarade sig bra. Edvard ville flytta från den mörka finnskogen till det öppna landskapet i svenskbygden i Fryksdalen och bli bonde. Här fanns en bättre framtid för barnen.

Edvards morbror Per Kramer kom från norska finnbygderna. Han var gårdfarihandlare och hade kontakter överallt. En dag 1908 kom han till Edvard och sa: “Jag har fått reda på att det är en bondgård till salu i Östra Ämtervik. Jag åker dit och tittar.”

Edvard köper gård och blir bonde

Det gjorde han. Edvard köpte gården Där Nol i Skacksjö 1908 av Anders Olsson för 13 800 kronor. Det var en herrgård i två våningar med glasveranda, sju rum och kök, till skillnad mot timmerpörtet i Poptorp med två rum och kök med tolv personer boende.

Anders Olsson berättade att han hade köpt gården av Emil Eriksson. Han ägde den mellan 1891-95, före det var det Olof Bengtsson (1883- 91), riddaren och kapten Gustaf Lindekvist (1878-83), handlanden Teodor Nilsson (1875-78), och så riddaren och bruksägaren Carl Hammarhjelm (1873-75). Det var han som gjorde den till en fin herrgård och den har haft samma utseende och inredning i alla år. Det var en storhetstid med gäster från när och fjärran. Det berättas att gården har anor från år 1659.

När Edvard kom tillbaka frågar Kramer “Kan inte jag få följa med till Där Nol och få bo där till mina döddagar?”

“Det får du”, svarade Edvard. Kramer hade ju hjälpt till att hitta gården. Kramer var änkeman och sonen Mattias utflugen. De hade ingen kontakt med varann. Kramer säljer gården Sikastorp i Östmark för 200 000 kronor. Han hade auktion på möbler och lösöre. Kramer bodde kvar i Östmark till den dagen flytten skulle bli av till Där Nol.

Dagen innan de skall flytta kommer Kramer till Poptorp med en påse med kläder och en liten handväska.

I handväskan ligger buntar av sedlar efter alla försäljningar. Det är allt vad han äger.

En ny värld och framtid

Nästa dag är en höstdag 1909. Hela familjen vandrade den långa vägen från Lekvattnet till Skacksjö med häst, vagn, djur och möbler. Gamlingarna Edvards far Nils Andersson Orainen, 77 år, och Kramer, 84 år, får åka med i vagnen.

Efter två dagar är de framme. Det är som att komma till en ny värld. Den falufärgade herrgårdsbyggnaden med sin snickarglädje som sprider glädje och de färgade glasen i den stora glasverandan lyser i kvällssolen, till skillnad mot pörterna i finnskogen som alla är ett uttryck för allvar, slit, arbete och en kamp för överlevnad.

Alla står samlade i salen, husets finaste rum. Rummet är tapetserat med mörkblå tapeter med akantusmönster i guld. Allt detta skapades av riddaren och bruksägare Carl Hammarhjelm när han ägde huset åren 1873-75. Det var de finaste och modernaste tapeterna att köpa i Stockholm. Rummet kan tävla med den finaste herrgård och Selmas Mårbacka. Ingen av de inflyttade hade upplevt något så fint. Nu skulle allt det nya och fina som strålar av harmoni och skapar atmosfär bli deras nya hem och värld.

De samlades sedan i köket medan Edvard, 46 år, och Kristina, 47 år, gick till övervåningen för att bestämma vilka rum alla skulle bo i. De fyra pojkarna Knut, 20 år, Nestor, 18 år, Axel, 17 år och Goran, 6 år, skulle bo i det stora rummet. De tre flickorna, min mor Ellen, 14 år, Karin, 11 år, och Ida, 9 år, i det innersta av de norra rummen. Edvards far och Kramer i det yttersta av de norra rummen. Edvard och Kristina tog rummet intill köket som sitt sovrum. Där skulle även de två minsta, Erling, 3 år, och Arvid, 1 år, sova.

En av bönderna i Östra Ämtervik

Glädjen fortsatte. Nu var Edvard bonde i Fryksdalens öppna landskap med utsikt ner mot Skacksjön, till skillnad mot det slutna landskapet i finnbygden, där man var omgiven av mörk skog. En miljö för slutna tankar, trolldom och det övernaturliga.

Edvard satte snart alla arbetsföra i sysselsättning. Arbetare utifrån kom och hjälpte till. Det är goda tider. De två gamlingarna Orainen och Kramer mådde bra. Hjälper till att hämta vatten och ved, äter och sover.

Den 7 februari 1912 skriver Edvard till sin bror Nils-August. ”Med Far är det skralt med hälsan. Men morbror Per i Sikastorp som bott hos oss över ett år. Han har sålt gården för tvåhundratusen. Vi har ej fått ett enda öre fast gubben varit hos oss så länge.”

En dag kommer Edvard för att fråga om betalning för Kramers vistelse. Han öppnar dörren och ser att Kramer sitter och lägger buntar av sedlar i en låda av plåt. Kramer blir arg och skriker: “Knacka alltid på dörren om du vill komma in.” Edvard säger att Kramer borde göra rätt för sig och betala för att han får bo i huset. Det utvecklar sig till ett gräl. Det gör att några dagar senare, den 14 februari, flyttar Kramer till sonen i Östmark. Det har alltid berättats att lådan med pengarna har Kramer grävt ner någonstans vid Där Nol.

Månaden efter, den 16 mars, dör Edvards far Nils Andersson Orainen.

Rustas till världskrig

Det är 1914 och oroliga tider. Det rustas till världskrig. Den 1 november dör gårdfarihandlaren Per Kramer hos sin son Mattias i Östmark.

Där Nol som bondgård var lönsam. Barnen börjar bli stora och hjälper till. Den äldsta, Knut, är 25 år, den yngsta, Arvid, 6 år.

Den 29 juni 1921 föds jag på gården Där Nol, i samma rum och plats där min mor hade sin säng,

Den 20 september 1922 dör min morfar Edvard Nilsson, 59 år. Sonen Knut, 34 år, är den äldste av barnen och har Lilly Karlsson från granngården som fästmö. De gifter sig den 23 juni 1923 och övertar gården Där Nol.

Knut är duktig bonde och snickare. När Lilly har tid sitter hon vid vävstolen och skapar mattar och gardiner. Knut skapar möbler efter Carl Malmstens ritningar som skall passa in i salen, förmak och finrum. Det blir en helgjuten kulturhistorisk miljö. Det enda minnet från Lekvattnet är det stora skåpet som står i förmaket.

Den 9 juli 1924 föds dottern Molly och 20 april 1930 sonen Karl. Min morbror Knut dör under andra världskriget, den 29 oktober 1943. Hustrun Lilly och sonen Karl övertar gården. Den 24 juni 1948 på midsommarafton är det bröllop mellan Molly och Folke Elfstrand. De köper egen gård och bildar familj. Den 21 augusti 1968 dör mamman Lilly.

Min kusin Karl Nilsson, eller Kalle som vi sa, är nu ensam ägare till Där Nol. Han gör om det till en modern bostad.

Men allt det gamla sitter kvar i väggarna.

Alf Folmer

_{Vi har fått tillstånd av Alf att ha denna artikel på vår hemsida}