Keinth Lundquist

Gud finns i naturen

– I naturen kommer man riktigt nära Gud, säger Keinth Lundquist, komminister i Fryksände pastorat med ansvar för Lekvattnets församling, där han jobbar sedan 1985. Han har bott i Lekvattnet nära Lekvattensjön under alla år och haft naturen och djuren inpå knuten, men för fyra år sedan gick flyttlasset till hustruns föräldrahem i Sunne. Att Keinth hamnade i Lekvattnet kanske delvis beror på att han åkte genom orten en kall februaridag med gnistrande snö och sol. – Där skulle jag vilja bo, tänkte han, och så blev det. – Lekvattnetborna har alltid varit mycket gästvänliga och har tagit emot oss med öppna armar, säger Keinth. Det kvittar var jag hälsar på, så säger man ”kom in och drick lite kaffe”. Här finns otroligt mycket värme och kärlek.

 

Barn- och ungdomsverksamhet

Det som har varit särskilt viktigt för Keinth under alla år, är att nå ut till ungdomarna. – Vi har en mycket bra barnverksamhet i Lekvattnet, som vi kan tacka barntimmeledaren Yvonne Johansson för, menar Keinth. – Vi brukar ta med oss barntimmebarnen på en cykelhajk in i Norge, och sedan tillbaka till Sverige, för att sen tälta vid Ingvallssjön i två nätter. Där spelar och leker vi, och avslutar på söndag med en familjemässa, där barnen framför ett Bibelspel för gudstjänstbesökarna. På vintern har vi en scootergudstjänst och åker med Lekvattnets Scooterklubb ut i skogen. En gång var det 19 grader kallt, men vi gjorde en stor eld, grillade korv och hade det mysigt. Den äldste var 75 år och de yngsta 4-5 år gamla. – Konfirmandgruppen, den s k ”Vildmarksgruppen” åker ut på läger nästan en gång i månaden, då vi paddlar kanot och sover i militärtält. Särskilt på vinterkvällarna, när vi ser himlens alla stjärnor och kanske månen, blir det så tydligt, att vi också bara är en stjärna i rymden. Norrskenet ger oss en hälsning från en annan värld. Då känner man sin litenhet och Guds närhet som tydligast.

Gillar inte högfärdighet

– Ibland kanske någon skall framhållas, för att han har stora egendomar eller liknande, men för mig är alla människor lika värda. Det som jag uppskattar mest, är om någon gör något från hjärtat. Jag tar alzltid parti för den svage. Det gäller både djur och människor, säger Keinth. Något som Keinth inte heller tycker om är rasism. – Vår flicka, som idag är 27 år, är från Indien och jag är alltid rädd att hon skall råka ut för något, men som tur är, händer det väldigt sällan eller aldrig.

Resedrömmar

Keinth är idag 63 år och planerar att gå i pension vid 66-års ålder. – Jag måste betala bilen först, säger han och fortsätter – Det som jag mest kommer att sakna efter pensioneringen är mina konfirmander och kontakten med människor. Och så drömmer han om att resa. – Inte till Mallorca, men en tur med husvagn till Nordkap eller en skidtur på Nord- eller Sydpolen, det skulle vara trevligt.

Djur och natur betyder mycket

– Idag har min hustru och jag hunden Diesel och katten Svea. Min hustru är en ”kattmänniska” och jag är en ”hundmänniska”. Schäfern Diesel är en sann vän. Hon är med på jobbet, när jag är ute med konfirmander på läger, eller åker med på scooterfärder. Hon är med överallt, säger Keinth, och ler lyckligt. Naturen kommer alltid att vara en av det största bitarna i mitt liv, eftersom man där kommer riktigt nära Gud och hans skapelse.

Text och foto: Inger Vahlqvist Jansson
UR siriklockan 2014