Tack Keinth Efter 32 år i pastoratet var det då dags för Keinth Lundqvist att gå i pension. Kyrkan var fylld till sista plats vid Keinths avskedspredikan i Lekvattnets kyrka på pingstdagen. På hemgården firades avskeds – fest till Keinths ära med tal och förplägnad. På många vis är Keinth unik. Präster idag, i likhet med så många andra yrkeskategorier, vill ofta jobba i städer och be – folkningscentra. Därför har Keinth varit en inspiratör och förebild och visat på tjusningen; bredden och djupet med att vara verksam som präst i en bygd som vår. Vi är många som kommer sakna dig i tjänst, Keinth, sam – tidigt kommer det för mig att citera förre kyrkoherden i Eks – härad, Gunnar Lindberg, då han gick i reell pension, några år in på de sjuttio: ”Jag tror Gud unnar mig det!” För så är det Keinth, du är unnad att vara ledig, fiska och åka runt med husvagnen och gå på Clas Ohlson och vild – marksmässor. Alltid med Diesel och Gullan med i bilen. Johan Bonander, kyrkoherde Tänk så många fina upplevelser och äventyr jag fått tack vare Keinth! De sista sju åren har jag arbetat med Keinth och hans vild – markskonfirmander. Vi har tältat, paddlat kanot, lagat mat över öppen eld, åkt på vinterläger och sovit ute i 20 mi – nusgrader. Alla andakter runt elden på kvällen, ofta med nybakat nattvardsbröd. Alla fantastiska ungdomar som med glädje varit med på vandringar och lekar, åkt pulka och skidor och fiskat, burit ved och eldat, rest militärtälten, och allt annat vi gjort. De märks att de gillar dig, Keinth! Och alla andra gudstjänster i Guds fria natur som du ordnat, alltid avslutat med gott fika. Jag tänker bl.a. på Gubbkullen på Kristi Himmelsfärdsdag, Kvarntorp och Ritamäki på sommaren, skotergudstjänst på vintern. Ett annat fint minne är familjegudstjänsterna tillsammans med barntimmebarnen, t.ex. Luciagudstjänsterna med fullsatt kyrka. Och friluftsgudstjänsten på morsdag i sam – band med cykelhajken. Keinth har gett många barn, ungdomar och vuxna chans att möta Gud. Liksom många berättelser i Bibeln sker under öppen himmel; på berget, på vägen, vid sjöar osv. har Keinth hjälpt oss att se att allt levande predikar Guds storhet. Med naturens alla färger, dofter och ljud, har han banat väg för oss att upptäcka Gud med alla våra sinnen, vi ser, hör, kän – ner, luktar och smakar Guds närvaro.
Eva Zakrismark
Text: Johan Bonander och Eva Zakrismark
(Ur Siriklockan n2 2 2017)
| Tack och farväl! Ett stort varmt tack till er alla som gjorde min avskedsgudstjänst till ett så underbart minne! Jag är rörd till tårar över all uppskattning jag fick röna, jag är överväldigad! Jag är så glad och tacksam! Det var så fint och underbart alltsammans, allt har jag gömt i mitt hjärta. Tack för allt ni gjorde för mig, alla ni som kom, och för allt jag fick! Jag kände verkli – gen att jag fick gå med flaggan i topp! Gud har varit god mot mig, och ni också! Men vart tog alla åren vägen? 32 år liksom bara försvann, och plötslig stod jag där för att ta farväl, kan inte fatta det än, det var som igår jag kom till Lekvattnet. Det har varit 32 underbara år, jag och min familj har trivts fullt och fast i Lekvattnet, vi har verkligen känt oss som Lekvattningar från allra första stund. Ja, jag har känt mig hemma i alla försam – lingarna; Östmark, Vitsand och Fryksände, att bara få knacka på dörren och någon sä – ger: ”jasså är det du, välkommen in på en kopp kaffe”. Det har känts underbart, att få känna sig välkommen. Och alla människor jag mött, det har va – rit fantastiskt, att ha fått gå med er en liten bit på livets väg, som ju ibland kan vara rätt så knepig, det har känts gott. Jag har fått gå med både gammal och ung! Alla barntimme – barn, alla konfirmander, alla syföreningar, alla medarbetare, alla dop och alla vigslar, även alla begravningar, ja, alla jag har mött, tack för att ni har funnits där! Ni har även givit mig tröst och styrka många gånger. Än har jag inte ”landat”, men livet måste väl gå vidare. Jag saknar er alla, och jag äls – kar er alla. Och glöm inte; att jag är namnoch ansiktsblind, det finns ett finare namn på detta, men det kan jag inte! Gud välsigne er alla, ni finns i mitt hjärta! Hälsar Keinth, prästen som är pensionär men inte fattat det än, och kanske inte vill fatta det heller. |  |
