En sammanställning över befolkningsutvecklingen i Lekvattnets och dess omgivningar, ända från 1000-talet.
Jag bifogar två grafer:
1. Från år 1000 till idag, där svartprickmarkeringarna anger vad jag kommit fram till som sannolikast, röda kurvan det maximum som nästan säkert inte överskridits, och blå kurvan motsvarande för lägsta rimliga antal.
Man ser att befolkningen började minska i slutet av 1600-talet. Främsta orsaker var att:
- svedjebruket förbjöds 1636, på grund av begynnande vedbehov för bergsbruket;
- utskrivning till krigstjänst förekom med c:a 30 % av årsklasserna 1620, 1650 och 1670;
- hungersnöden 1695–1697 (missväxt.)
2. SCB-data från 1850 (församlingen bildades 1851 och man gjorde folkräkning med femårsintervall så hur många det var 1850 framgår också)</span
Man ser att befolkningen nådde en topp c:a 1865 och minskade med c:a 400 personer, dvs med uppemot 30 %, fram till 1890, dvs under bara c:a 25 år. Orsaker var:
- missväxtåren 1867–1869 (hungersnöd);
- ökande skolgång som gjorde att ungdomarna fick bättre information och vidare perspektiv;
- jordreformer och -ägande som reducerade odlingsmöjligheterna och arbetstillfällena för dem som sist hade bosatt sig i eller flyttat inom Finnskogen på grund av stora barnkullar.
- begynnande industrialisering (Bergslagen, större orter) som lockade med bättre utkomstmöjligheter
Tyvärr – kan man säga – ligger både Tihola (i f.d. Sunds socken) och Bengtstorp eller S Lomsen (visserligen Fryksände 1571 men senare Gunnarskougs socken) utanför. Vid Tihola finns hyperit, så där var säkerligen bebott av »ickefinnar» i slutet av 1500-talet. Andra orsaker till detta är att samarbete mellan gårdsgruperna var gynnsamt som skydd mot tjuvar och inkräktare kommande längs en trolig biväg för pilgrimer från Varaldsjöns sydspets till lomsenområdet och vidare Spettungen-Tihola till Bredsjöområdet och Rottnan. Således KAN det ha funnits bebyggelse vid Lomsens sydände 1571, såsom bif. karta utvisar.
En orsak till min bedömning av antalet innevånare är att det i dalgången förekom förbindelser (via Rottnan) mellan Rottnen-Fryksdals-området och Svullrya vidare via Skasen och ner till Glomma t.o.r. Förtullning förekom, eftersom gränsen var välkänd och väl markerad.. Vidare var det givetvis lättare att fiska vintertid i strömmande vatten – 1649 stavades »orten» Lekevatn vilket ju tyder på att strömmandet ansågs viktigt.