Den första varaktiga bosättningen i Lekvattnet av en skogsfinne skedde i Spettungen år 1638.

År 1638 kom Maths Mammoinen vandrande österifrån över skogen mot den trakt som senare blev känd som Lekvattnet.
Han var klädd i grov kolt av skinn och vida långbyxor.
På fötterna hade han flätade näverskor.
Runt midjan, ett bälte där en timmeryxa satt fastspänd tillsammans med näverslidor innehållande knivar och sylar.
På ryggen hade han en flätad näverkont med proviant och det viktigaste av allt – den obligatoriska svedjerågen.
Beväpnad med en flintlåsbössa var han en skogsfinne som få ville bråka med.
Framme vid Rottnan började Maths leta ett rätt plats att bosätta sig på och han hittade rätt plats vid Spettungen.
Platsen var högt belägen och vette mot söder, så den vara bra skyddad mot frost.
Maths kontrollerade jordens kvalitet och såg också att det fanns bra fiskevatten nära gården.
Storleken på den inmutade gården mättes ut genom att gå runt gården under en dag.
På hösten ställde Maths ut en näverskål med vattnet – glädjande nog frös inte vattnet förrän sent på hösten.
När jordkulan var klar sökte Maths tillstånd hos myndigheterna och prästen i socken läste upp hans begäran om inmutning.

Maths ansökte om tillstånd att få upptaga ett nybygge på denna plats, men vid vårtinget den 15 juni 1640 fick han avslag. Han är en modig man, ty han fortsätter sitt nydaningsarbete trots avslaget.

År 1649 får sonen Påwell Matsson Mammoinen  tillstånd för 1/4  kronohemman .  Påwel blir sådeles den förste finne som blev skriven i Lekvattnet. Påvel står kvar i längderna till och med 1673.

(2)Sonen Maths efterträder honom till inpå 1690-talet, då släkten Mammoinen av allt att döma försvinner från Spettungen, alldeles som Gottlund uppger, och andra släkter uppträder på hemmanet.
Framdeles kvarvarande av dessa blir släkten Riekkinen (eller möjligen Rikkinen), som enligt en av Gottlund anförd tradition sagts leda sitt ursprung från en från Finland inkommen kapten Rek eller Rick (jfr sid. 105).
I början av 1700-talet är den företrädd på hemmanets tvenne gårdar av Anders Sigfridsson i nedre Spettungen och Sigfrid Sigfridsson i övre Spettungen.
Bägge gårdarna är numera avfolkade och öde, byggnaderna rivna och ägorna skogsmark.”

  • (1) Richard Brobergs ”Finsk invandring till mellersta Sverige.
  • (2) Carl axel Gottlunds dagboksanteckningar från en resa genom Värmlands finnmarker 1821.

Fritt fabulerat utifrån kända fakta.

Benny Ljus