Maths svedjebränner

image_print

Maths började omedelbart med att förbereda sin första odling.

Han högg ned skogen inom det område där han planerade sådd.
Träden lades jämt över marken och  kvistarna lades också ut.

Maths  återvände nästa vår tillsammans med sin söner och fällde ett nytt område som i sin tur fick ligga för att torka till året därpå.

Efter skogsfällningen gick de åter till detta första hygget och grävde en brandgata runt hygget.

Maths inväntade en vindstilla dag,  där det också såg ut att komma  ett  regnväder mot kvällen.
Han sade till sina söner att blöta lövruskor och lägg dem i beredskap runtom hela hygget.

Maths offrade nu bockblod till guden Ukko och bad  om hjälp att hålla elden inom hyggets gränser.

Därefter pekade Maths ut det höga träd som var målet för eldens sista helvetets dans.
Maths och sönerna spred ut sig runt svedjan så att de kunde tända på samtidigt.
Själva tändandet  skedde med tjärade näverbitar som de fäst i ändan på kluvna käppar.
Med lövruskorna motade de därefter elden inåt svedjan.

Maths manade sina söner, att inte vara rädda för eldens fruktansvärda värme och kraft när urskogen brinner på ett flera hektar stort område.
Det brann hela dagen och som Maths ville, avslutades dagen med en stor smäll, när elden möttes i mitten vid det stora trädet. Trädet lyfte och flög rakt upp mot himlen, tillsammans med en stor smäll som på ett ögonblick bläste bort elden.

Arbetet var dock inte slut, för elden fortsatte att i veckor att pyra i stubbar och myrstackar. De fick fortsätta att vakta så att elden inte antände skogen intill deras första svedjebränning. De påtade och krattade i askan med hackor gjorda av unggranar.

Därefter startade de med sådden. Man sådde för hand, mycket glest eftersom rågen kommer att ge flera knippen strån från varje korn som gror. De sopade rent mellan stenar och stubbar.
Arbetet fortsatte med att resande av ett slanstängsel runt svedjan så att djur inte kommer åt brodden.

När sommaren har förgått så var det tid för skörden. Nu hade familjens kvinnor kommit, så nu var det bara  för dom att lägga sig på knä och skära med sina skäror medan manfolket kom bakefter och band ihop rågkärvarna. Därefter hängde de säden på tork i hässjor.

Tvåvåningsrian som restes i våras kom nu till användning.
Rian var mycket hög eftersom den hade ett mellantak av glesa stänger. På dessa stänger placerades de fuktiga sädeskärvarna, stående med axen uppåt. Ovanför mellantaket fanns ett isolerat innertak för att hålla kvar värmen.

Golvet, av kluvna planbilade stockar, var mycket tätt eftersom man tröskade säden här. Vid ena gavelväggen, intill ingången, stod den stora stenugnen. Den var låg, men stor till volymen, för att kunna hålla värmen länge.

När kärvarna hade placerats på stängerna tände man i ugnen. Värmen gjorde att fukten snabbt steg inne i rian. Man hade då ett flertal vädringsgluggar i väggarna som öppnades för att fukten skulle kunna försvinna. Torkeffekten var mycket god och man kunde utifrån se hur den avgående vattenångan till en början bolmade ut genom gluggarna.

När rågen var torr, började dom tröska med slagor.
De fortsatte med att rensa säden genom att kasta den med en träskovel tvärs genom rian. Den tunga rena säden hamnade längst bort.  De tog reda på agnar och boss för att ha under dåliga tider kunna blanda det i brödet. Tröskandet tog sid tid, halva vintern han förlida innan de var klara med sitt arbete.

Nu var Maths ”skattefinne” på egen gård, och hade fortfarande tre skattefria år på att komma sig tillrätta.

Fritt fabulerat utifrån kända fakta.
Benny Ljus


Nordiska museets film om svedjebruk