Från tidskriften
|
Av Lekvattnets många bygdeoriginal torde makarna Päger och Britta vara de mest kända. Pager slog sig på tjärbrännaryrket och kokade beck. Tjära och beck var nyttiga varor i de värmländska hushållen på den tiden. Efter att i en mansålder ha stått i tjärbrännarrök fick Pager sin trollska blick och ett ansikte som någon kallat för ett konstverk i rynkor. Britta hade oturen att redan i ungdomen få sitt ena öga utstångat av en ko och därmed var hon märkt för livet. Britta vävde strumpeband och gjorde näversaker. Makarna reste många gånger ner igenom Fryksdalen där de sålde och bytte. De var väl kända nere i Kil och fick mottaga många gåvor, då en del tyckte synd om dem och andra var rädda för dem.
Pägers utseende var som beställt för en trollkarl och han anlitades ofta som sådan med specialitet att återskaffa stulna saker. Då han hade en del spjuvrar till hjälp, blev hans kunnande välkänt och många tjuvar lämnade tillbaka det stulna innan tidsfristen för ett fruktansvärt straff gick ut.
På julen 1904 var han borta i stugorna och fick för många supar så han blev liggande på älven i närheten av hemmet och förfrös sig så han avled 27 dec. Redan den 1 jan 1905 blev han begravd på Lekvattnets kyrkogård.
Min sagesman, hembygdsvännen Einar Johannesson berättar att dennes föräldrar var med på begravningen. Det var 40 grader kallt vid kyrkan men det kom ett hastigt omslag i väderleken så det regnade innan kvällen. För att trösta den nyblivna änkan, strömmade många av kvinnfolken i grannstugorna till och skänkte mycken god mat till henne så hon klarade sig första tiden, men måste snart bortauktioneras till den lägstbjudande och sedan leva som rotehjon ännu i 5 år.
I sydvästra hörnet av Lekvattnets kyrkogård står ett träkors snidat av Einar Johannesson som minner om var dessa människor kommit till ro. Ett par km. upp med Rottnaälvens strand kan vi se resterna av deras boplats och en vacker utsikt över den trollska Pägertjärnen.
Tidningsartikel om Pägers begravning
När man begravde trollkarlen Päger i Lekvattnet 1902 var det 42 grader kallt på morgonen, men före kvällen skvalregnade det, berättar minnesgoda lekvattensbor. bl.a. f.d. skogvaktaren Johannes Persson, numera Torsby, som fört en noggrann köldstatistik under årens lopp. |