Stringhyllan med rötter i Lekvattnet

image_print

Arkitektparet Kajsa och Nisse Strinning och min familj var nära grannar i Salsjöbaden. En dag berättade jag om mina rötter i Lekvattnet. Så hämtade Kajsa en hel låda med fotografier, brev och annat och plockade fram sina rötter med prästen Johan Wilhelm Sundlelius i Lekvattnet. 

Stringhyllan med rötter i Lekvattnet

Prästen i Lekvattnet Johan Wilhelm Sundelius levde mellan 1823 och 1895.
Han fick dottern Signe som gifte sig med Näslund.

Signe fick sonen John och han fick dottern Kajsa.
Kajsa blev arkitekt och gifte sig med kurskamraten på KTH, Nisse Strinning.
Året 1949 utlyste Bonnier en tävling om en monteringsfärdig Bokhylla. Kajsa deltog med bokhyllan String och vann tävlingen.
Efter utställningen H 55 i Helsingborg 1955 brakade försäljningen loss. Nisses och Kajsas genialt enkla bokhylla blev succé och är idag en klassiker och den mest sålda möbeln i Europa.

Utan prästen Johan Wilhelm Sundelius i Lekvattnet hade det aldrig blivit någon Stringhylla.

Vem var prästen?

Johan Wilhelm Sundelius var son till fanjunkare Sundell i Svanskog. Sundelius blev Lekvattnets andra präst 39 år gammal 1862 efter Johan Almqvist. Han var gift med Ottilia. Barnen var flickorna Selma, Signe och sonen Fridolf. Sundlius hade ett klart och skarpt intellekt och ett otroligt minne. Han var kick och slagfärdig, hade även studerat medicin, var musikaliskt begåvad och hade ett kolossalt bibliotek. Han var en lång och stilig, som förde steg som en excellens och i sitt tal var välformulerad och fängslande. Det visade sig snart att han var en mycket komplicerad natur. Han hade mycket att bekämpa. Livet i Finnskogarna var hårt. Ständig missväxt. Värst var året 1867 och svälten var stor. Man bakade bröd med bark och syrgräs. Tiggeri och tjuveri var en plåga. Barn auktionerades bort till norska r. Trolldomsutövare var en styggelse för kyrkan, betraktade som hedningar och måtte utrotas. Dom kan trolla dom jävlarna, sa prästen Sundelius och ville i sin predikan tvinga in lag och ordning, – på sitt sätt. Många klagade på prästen. Biskop Rundgren hade ständiga bekymmer med den bedrövlige prästen i Lekvattnet. Det kom fram att prästen Sundelius inte var Guds utsände. Det sas att prästen söp och levde syndigt med pigorna, slog sin hustru och vanvårdade barnen. Döttrarna var rädda för sin far och sonen blev behandlad som en dräng. Folket bemötte han aldrig med vänlighet och besökande blev mött med förbannelse och svordomar. Vid barndop utsattes föräldrar och faddrar för ren oförskämdhet. Den som inte punktlig betalde sin del av prästlönen hotades med att bli utestängd från nattvarden. Biskopen gav 1876 Sundelius en allvarlig varning för sitt uppträdande. Men hand fortsatte i samma stil utan resultat. Året efter föreslog Sundelius(1) att avsätta Sundelius som präst. Det hände inget. Sundelius blev kvar till 1889 då han blev sjuk. Kyrkan fick ha vikariepräster. I sex år låg han till sängs i en svår sjukdom. Det berättas att kroppen under den tiden gick i upplösning. Han dog 18 november 1895. Den bedrövlige prästen Johans Wilhelm Sundelius och hustrun Ottilia vilar på Lekvattnets kyrkogård.

Egna rötter i Lekvattnet

Min mormors föräldrar Jöns Jönsson och Gertrud från Örtjärnshöjden vigdes den 25 februari 1862 av Sundelius, samma år som han blev präst och mina morföräldrar Kristina och Edvard vigdes 20 maj 1888. Sundelius döpte samtliga barn fram till 1889, då han blev sjuk. Min morbror Axel Nilsson Gärdeborn blev folkskollärare i Lekvattnet 1922 samt klockare och organist i kyrkan. Det var han i hela sitt verksamma liv.

Kajsa Strinnings ärvda gener efter prästen Johan Willhelm Sundelius är hans bästa, skärpa intellekt, musikalisk begåvning och kreativitet.
Kajas vänlighet, empati och aptit på livet har hon ärvt från annat håll.

Alf Folmer

(1) Året efter föreslog Sundelius att avsätta Sundelius som präst – enligt Boken om Lekvattnet, sid 132, var det biskopen själv som ville avsätta prästen. Gunvor Waller

Foto från Sven Måhlén