Några upplysningar för resenärer till Lekvattnet

image_print

Lekvattnets turisthotell

 NÅGRA UPPLYSNINGAR FÖR RESENÄRER
TILL LEKVATTNET

Redan i Turistföreningens vägvisare ”Hvilo- och Kurorter 1908” meddelades den rekreationssökande allmänheten, att långt uppe i Värmlands finnskogar, i Lekvattnet – ett turisthotell uppstått som ett slags annex till det i Torsby, 25 km. därifrån.
Samtidigt fick man veta, att automobilförbindelse upprättats mellan de båda platserna.Lekvattenshotellet ”Lillhem” uppgavs då ha endast 6 gästrum.
Dess energiske ägare, herr Alfred Liden i Torsby,  har emellertid under 1909 låtit till- och ombygga det, så att det nu mera omfattar ej mindre än 32 rum, hallar och 5 större verandor.
Inredningen är fullkomligt tidsenlig.
Dekorering och målning i ljusa, glada färger.
Rummen luftiga och merendels ganska stora.
Möbleringen i allmänhet i allmogestil.Den som ej älskar denna eller möjligen vill vara högsta hönset i korgen rekommenderas det s.k. landshövdingrummet, som blev färdigt just i lagom tid att mottaga länets förste, då han förliden sommar gästade denna avlägsna vrå av sitt hövdingedöme.
Detta balkongförsedda gemak har, om jag minns rätt, möbel i gyllene rokoko med sidenöverdrag.

TURISTHOTELLET “LILLHEM”, LEKVATTNET

Hotellet, eller som det och kallas, sanatoriet har åt sjösidan en idyllisk liten trädgårdstäppa, där man överraskas av att se flera av våra vanliga s.k. köksväxter.
Åt samma håll ligger på blott några minuters avstånd Lekvattnets församlings kapell.
För övrigt har man ända in på husknutarna hög barrskog, vars stilla sus utgör det mest behagliga och harmoniska ackompanjemang till tankarna.
Utsikten, i synnerhet åt sjön och Rottnadalen, är den i sitt slag härligast tänkbara.
Vilket obeskrivligt lugn, vilken oberörd stillhet hos landskapet. Något av urtid, dock mera drömmande mild än skrämmande vild, något skärad jungfruligt ligger däröver.

Lekvattnets spegel och ljusa stränder, såsom jag såg dem i solglitter, tycktes mig icke återge det som efter strid kommit till frid utan det som aldrig känt ofrid.
Sjön är egentligen blott en utvidgning av Rottneälv och gör därigenom intryck av att förlänga sig i oändlighet.
Bäst ögat förlorat sig vid den förmenta vattengränsen, framblänker där bakom en ny liten länk i sjökedjan.
Horisonten kantas överallt av blåa berg av nog så allvarsam fysionomi men med intet av trots eller hot.
De tyckas stå där som lugnets väktare och utestängare av den moderna kulturen.
Ångvisslor och fabriksrök ha de hittills förmått hålla på mångmila- avstånd.
Herr Lidströms automobil ha de visserligen släppt igenom, huru gärna blir en annan sak.
Nog har den fått erfara, att jordens makter ej äro att leka med och att det ej är någon lek att underhålla förbindelse med Lekvattnet.

Som utsiktsberg är Rattanolla det mest ryktbara.
Ingen ärlig turist med någorlunda goda fysiska krafter lämnar Lekvattnet utan att genom ett besök å dess topp ha vidgat sina vyer.
Till dessa kan han efter den dagen, nota bene om den är klar, räkna en inblick i grannrikets geografiska förhållanden allt intill Kristiania fjorden.
Bestigningen av Rattanolla är en lämplig för- eller efter middagslur från hotellet.
Den som nöjer sig med att »blicka in hos oss själva har å flera lättare tillgängliga utsiktspunkter till fälle härtill.

Även den fysiskt ganska klent utrustade bör orka med att besöka Fäbacken med odlad bygd och körväg så gott som ända upp till toppen.
Härifrån storslagen utsikt över bl.a. partier omkring övre Klarälven – Värmland s Älvdalen och bortåt Dalarna, de längst i fjärran blånande konturerna sades till höra Lima och Transtrand.
Ett besök å Fäbacken kan från hotellet göras på ett par timmar.
Till omväxling med studiet av Lekvattnets fysiska geografi har man dess särdeles intressanta politiska.
Om denna lämna de här och var ännu befintliga och bebodda gamla »finnpörtena» eller rökstugorna ett sådant vittnesbörd, som, iakttaget här i dess rätta miljö, for alltid präglar sig fast i minnet, i de flesta fall väckande lust till närmare kännedom om dess upphovsmäns, de på 16oo-talet till Sverige invandrade finnarnas, historia.
Där denna kännedom finns förut, torde de gamla minnesmärkena i och för sig vara en tillräcklig dragningskraft för ett besök i Lekvattnet.
Ett ganska väl bibehållet pörte finns på blott 10 minuters avstånd från hotellet.
De traditionella små fönstergluggarna i det samma ha visserligen ersatts med vanliga fönster, men igenfyllningar i väggarna visa tydligen, var de en gång haft sin plats och hurudan formen varit.
Rökfånget är såsom i gamla dagar.
Pörtet beboddes av en större familj, som mottog främlingen särdeles vänligt och beredvilligt lämnade önskade upplysningar.
För min del fick jag t.o.m. av den talrika barnaskaran eskort ett stycke på hemvägen.
Alla barnen var av en ljuslagd, vacker typ med klara blå ögon, växten lovade bli hög och slank.
Fanns finnblod i ådrorna, hade det åtminstone ej tagit sig uttryck i utseendet.
Det intressanta studiet av sinnelag och lynne hos befolkningen i allmänhet måste jag överlämna åt den som förfogar över längre tid än mig var förunnad.
Min vistelse i Lekvattnet inskränkte sig till en dag.
Under denna medhanns alla ovan beskrivna sevärdheter.
Av personer, som 14 dagar uppehållit sig i sanatoriet, hörde jag emellertid, att de under denna tid haft dagliga tillfällen till nya utflykter.
Planer och råd för dylika lämnade platsens kamrer och ”allt i allom”, som i sina omsorger för gästernas, icke minst damernas, välfärd och trevnad syntes outtröttlig.
– Till nästa sommar planerades att en gång i veckan och till ett pris av omkring 15 kr. per person anordna en automobiltur från Torsby över Östmark in i Norge och tillbaka över Lek vattnet (omkring “150 km”).

UTSIKT FRÅN TURISTHOTELLET

En väsentlig förutsättning för att Lekvattnet, i den mån. hotellet blir känt,  torde bli flitigt besökt ligger i den angenäma och intressanta vägen dit, som i  vanliga fall bär över Fryken sjöarna.
Redan före Gösta Berlings dagar var den färden ur ren skönhetssynpunkt värd att upptaga på vilket turistprogram som helst.
Sedan Selma Lagerlöf gjort oss intima med Löfvens långa sjö» och det  pulserande liv, som i förra århundradets början levdes på herrgårdarna kring  dess stränder, torde Frykensjöarnas turistled i fråga om att skänka rik näring  åt fantasi och känslor överträffa snart sagt varje annan i vårt land.
Omöjligt för den som läst sagorna, och vem har ej gjort det före ett besök i Fryksdalen, att se resehandbokens Rottneros = Ekeby, Tossebergsklätten = Gurlitta klätt etc. utan att vid passerandet av de resp. ställena ånyo genomlevt de av författarinnan dit förlagda händelserna och detta med ett starkare intryck än någonsin av att de verkligen tilldragit sig.

Har därför du, som tänker fara den vägen fram, aldrig så litet av idealist uti dig, frukta ej att begiva dig i väg, om också alldeles ensam.
Är du materialist? nåja – res i alla fall: trafikledens båtar »Gösta Berling». och »Selma Lagerlöf» (de där båda namnen måste du i alla fall införliva med minnet av din Frykenfärd) ha alldeles förträfflig restauration.
Varför skulle jag undanhålla dig det glada budskapet, att du där för det billiga priset av 2 kr. kan få en rentav lukullisk middag?

Hör du till dem, för vilka »time is money» eller till den ännu större, mig särdeles sympatiska grupp, som visserligen behöver se till, att budgeten stämmer, innan du begiver dig ut att »turista», men därav ej låter avskräcka dig, se här några upplysningar, som jag hoppas skola gagna dig:

Färden Fryksta-Sunne-Torsby tar omkr. 5 timmar.
Under tiden 1 juni – 1 aug gör båtarna dagligen två turer fram och tillbaka.
Den som från Stockholm vid 9-tiden på aftonen med nattsnälltåget avreser till Kil har därifrån vid 7-tiden följande morgon direkt anslutning till Fryksta och första båtturen på Frykensjöarna, inträffar i Torsby vid 1-tiden på middagen och kan per automobil redan en timme senare vara i Lekvattnet.

Återresan behöver ej ta längre tid.
Man lämnar Torsby vid 2-tiden på e. m. och är genom att åter begagna nattsnälltåg, tidigt följande morgon i Stockholm. Att åtminstone i ena riktningen göra en dagresa och från eller till Kil begagna bergslagsbanan, som för genom vackrare bygder än stambanan, lämnar naturligtvis större utbyte.

Från Göteborg (även Kristiania) kan Lekvattnet tämligen bekvämt uppnås på en dag.

Biljettpriserna äro följande:

Stockholm-(Kil-)Fryksta (med snälltåg över Laxå) II kl – kr. 13,20 III kl – kr. 8,80
Stockholm-(Kil-)Fryksta ( över Ludvika) II kl – kr. 12 III kl – kr. 8
Göteborg – (Kil-)Fryksta II kl – kr. 8,70 III kl – kr. 5,80
Fryksta-Torsby (ångbåt) I kl. – kr. 3,* III kl – kr. 2

* 25 % rabatt för medlemmar av Sv. Turistföreningen

Torsby-Lekvattnet-Torsby (automobil) kr. 7,50

Värmlandsvisan kunna vi ju alla och minnas, att – “om en gång från Värmeland man tager sig en mö man aldrig skall få veta, vad ånger månde heta”.

Så långt vågar jag icke gå i mina försäkringar – jag, är icke värmländska – men i avseende på de bygder, som varit föremål för min lilla betraktelse; vågar jag tryggt påstå, att – “om en gång till Värmeland du tager dig en tripp, så vet jag, att du aldrig dig ångrar“.