Lekvattnetaffären
Den 24 februari 1943 nödlandade ett tyskt flygplan (Junkers 52a) i Lekvattnet. Planet var ett föranmält kurirplan på väg från Finland till Norge. Sikten var mycket dålig och planet tog mark i sluttningen av Rönnberget.
Den 17-årige Hemvärnsmannen Nikolaus Andersson tog tillfånga den tyska besättningen. När Nikolaus kom fram till planet såg han folk röra sig inne i planet. Utanför planet syntes rester av en eld, tyskarna hade tydligen eldat upp film direkt efter kraschen. Nikolaus beordrade ut besättningen som kom ut med händerna över huvudet. Nitton man och en kvinna räknade han in. En granne till Nikolaus kom och hjälpte till, han eskorterade det tyska befälet och två till, ner till militärförläggningen.
Efter drygt en timme kom det svensk patrull under befäl av en fänrik. Fänriken beordrade Nikolaus att stå i givakt, men som den lekvattning han var, brydde han sig inte om sådana fasoner. Patrullen hade ingen ammunition så dom ville låna av Nikolaus, men det fick dom tji för. Fänriken fick ta tyskarnas vapen istället. I planet fanns det också två kulsprutor.
Därefter ledde patrullen ned alla tyskarna till Lekvattnets turisthotell där det blev militär utspisning och inkvartering. På kvällen var det dans med flickor hämtade i buss från Torsby. Dagen efter fick tyskarna fortsätta resan med personbilar till Charlottenberg och därifrån tåg till Oslo.
Saken kom upp riksdagens kammare. Även brittiska parlamentet tog upp frågan och ville ha samma milda behandling av sina internerade flygare.
Så småningom fick Nikolaus kungens medalj och ansvariga befäl hamnade i krigsrätt. Instämda till krigsrätten i missionshuset i Kil var kaptenerna Åhberg och Asp samt fänriken Tornberg, alla friades från alla anklagelser.
Foto: Göran Johansson