Enktorp (Engstorp)

Ett ödetorp, som ligger på hemmanet Fäbacken mellan Ulvån och Bergtorp. Det kallas nu Engstorp, men i kyrkboken av 1851 heter det Enktorp. Den som först var kyrkskriven på torpet hette Johan Ersson, och han kom säkerligen från Bergtorp, och var född år 1829. Hans hustru hette Karin Olsdotter född 1825. De hade två döttrar: Marit född 185 samt Maria Sofia, födelseår saknas. Så var det tre söner: Olle, Jöns och Johan samt pigan Karin Nilsdotter. De gamla dog och ungdomarna reste till Amerika. På 11880-talert var det en som hette Josknils, som bodde där. Hans hustru hette Ingeborg och gick under namnet Josk-Bora. De hade en son, som hette Benjamin, som for till Amerika och blev Trapper, men han stannade inte länge utan kom tillbaka och byggde sig en liten stuga vid Björnidet i Torsby. Han hade en liten trädgårds- eller grönsaksodling och kallades för Benjamin i Lustgården. Josk-Nils var snickare. Han gjorde bord, stolar, lagade kar och så var han specialist på att göra likkistor. När någon hade dött, kom Nils och tog mått på längden. Virket till kistorna högg han i skogen av grova träd, som han klöv till bräder. Det var starka don, som gjordes. Han målade kistorna med kimrök och innan de torkade, beströdde han dem med fin sand. Han kallade att han stoffade kistorna. En mycket märklig händelse i hans liv var när han blev sjuk. Han fick ett sår på bröstet, i nedre kanten av bröstbenet Detta ville inte läkas. Han besökte läkare både i Sverige och Norge, men de sade gå hem, det finns ingen bot, Du har kräfta. Vad skulle han göra? Stugbyggnaden var en Rökstuga, så det var varmt och särskilt på den sängplats, som var tillagad i ytterkanten av den stora rökstugugnen där Nils hade sin sängplats. Han tänkte: Nu får det bära eller brista. Han skaffade hem vanligt bergsalt, som han gnuggade fint och stoppade i såret. Han sade att det kan väl inte bli sämre än det är. Det sved som Helvetets eld, men Nils var den, som inte gav sig i första taget. Om några veckor blev svedan mer och mer borta, men Nils saltade på. Fram emot våren torkade såret och började gro ihop Då var det till att få något, som höll såret mjukt. Jan smälte fin fårtalg och smorde tunt. Såret läkte och han blev bra. Han sålde torpet till Handlande Olof Olsson på Kyrkåsen och det blev öde vid sekelskiftet 18-1900. All bebyggelse är nu borta och gamla murröset kanske synes än, för den som vet var stugan stod.

Josknils dog 1911 och levde minst 25 år efter det han var sin egen läkare.


Google maps