Finnskog (text från Wikipedia)
Finnskog eller Finnmarker används som begrepp för de ofta ganska otillgängliga skogbevuxna områden i mellersta Sverige och sydöstra Norge som skogsfinnar (svedjefinnar) befolkade på 1600-talets början. Svedjebruket fordrade storvuxen och tillgänglig skog, vilket förekom mer vanligt i obebodda gränstrakter där marken ännu var obruten.
Genom skattefrihet under sex år underlättades etableringen och den permanenta bosättningen av skogsmarkerna som eftersträvades blev därmed möjlig. Till detta hör att det i en del finnmarker, som Ramsberg och Ljusnarsberg, började bedrivas bergsbruk. Att sedan svedjebruket förbjöds när bergsbruket behövde skogen för kolning påverkade inte de etableringar som redan skett.
Det sista finskspråkiga området var norra Värmland, bland annat Norra och Södra Finnskoga, Lekvattnet och Östmark. Den sista finnspråkskunnige dog 1985.

Skogsfinnarna och Lekvattnets historia
Skogsfinnarna härstammar från östra Savolax i Finland. På mitten av 1500- talet var det trångbott och dåliga tider i landet. Finland låg i krig, folk svalt och den så viktiga svedjeskogen började tryta. Skogsfinnarna/svedjefinnarna var ett halvnomadfolk som stadigt flyttade västerut och många kom över gränsen till Norge och sedan vidare till Minnesota i Nordamerika. De följde det jungfruliga barrskogsområdet och genom sin odlingsteknik öppnade de landskapet för andra kolonisatörer. Med en shaman i spetsen, med trolltrumma, stav, gammal mystik och kunskap, lyckades de i urskogen finna platser gynnsamma för odling. De drev svedjebruk – brände skog – sådde svedjeråg i askan, vilket gav mångfalt mer i skörd än vanlig råg.
Finnarna
1821 vandrade en man vid namn Gottlund runt i finntorpen och dokumenterade livet där. 1862 blev Lekvattnet egen kommun och kyrkan byggdes 1850. 1851-83 blev den första kyrkoboken förd. Under andra världskriget fann över 20 000 människor friheten genom flyktvägar i Finnskogen.
Många av finnttorpen står idag tomma och den finska befolkningen har blandat sig med den svenska och norska. Det finska språket har i stort sett dött ut, men den finska kulturen har satt sina spår i ortsnamn på finnskogen. Nu tar åter skogen över en blomstrande kultur.