Familjen Edvard Nilssons flyttning från Poptorp

Familjen Edvard Nilssons flyttning från Poptorp i Lekvattnet till Skacksjö i Östra Ämtervik
av Gösta Gärdeborn

År 1888 gifte sig Edvard Nilsson från Poptorp i Lekvattnet med Kristina Jönsson från Örtjärnshöjden i samma socken. De övertog Edvards föräldragård i Poptorp, där de bosatte sig. Familjen utökades med ett nytt barn vartannat eller vart tredje år och år 1908 bestod familjen av nio barn. Den äldste sonen gavs namnet Knut. Det vanliga vid den tiden var att den förstfödde gavs namnet Nestor men Kristina förklarade, att hon ville knyta knut på tråden, när hon började sy. Följaktligen fick den förstfödde. som var född 1889, namnet Knut. Nummer två i syskonskaran döptes till Nestor. Han var född 1891. Som nummer tre kom Axel, född 1893. Efter de tre första sönerna kom tre döttrar, Ellen, Karin och Ida. Därefter kom det tre nya söner. Den siste var född 1908 och gavs namnet Arvid. Förutom föräldrarna och de nio barnen bodde Edvards far Nils Andersson-orainen, född 1832, som var änkeman, på gården. En morbror till Edvard hade också bosatt sig i Poptorp. Denne hette Per Remelin och kom ursprungligen från Vinger i Norge. Han var född 1825 och hade övertagit gården Sickastorp i Östmark, där han bosatte sig. Han var gårdfarihandlare och kallades därför “Kramer-Per”. Folk hade uppfattningen, att han blivit rik på sin affärsverksamhet. Enligt bouppteckningen efter hans död 1914 fanns dock inga efterlämnade tillgångar. Kramer-Per tog sig namnet Kramer. När hans son övertog gården Sickatorp och gifte sig med en frälsningssoldat från Gävle, trivdes Kramer inte längre hemma utan gav sig ut

på vandring och hamnade slutligen i Poptorp, där han tog sin bostad hos systersonen. Det blev alltså sammanlagt 13 personer, som skulle samsas i det lilla boningshuset på två rum och kök i Poptorp. Edvard som var en driftig och duktig person, måste därför söka efter något större. Åkerlapparna i skogsbygden i Poptorp var också för små för att försörja 13 personer. Barnen i familjen Nilsson var alla mycket duktiga och händiga. De äldsta sönerna byggde sig cyklar av trä. Någon trampanordning fanns inte på dem men de dugde mycket väl till att åka kyrkbyn med skola och Lekvattnet-sjön. Hälarna fick fungera som broms. När man skulle hem igen fick man dra “cyklarna”. Yngsta dottern Ida hade just börjat skolan i Lekvattnet. Det gick mycket bra, eftersom storebror Axel samtidigt gick i fortsättningsskolan och kunde ta med sig lillasyster på kälken till skolan och dra henne hem igen på eftermiddagen. Terminen i fortsättningsskolan slutade emellertid några månader före den övriga skolan. Når Axel inte kunde följa med lillasyster Ida till skolan vägrade hon att fortsätta. Låraren som tydligen var en klok man och som visste att familjen snart skulle flytta till Östra Åmtervik, befriade Ida från skolgången i Lekvattnet. Själva flyttningen När Edvard väl förvärvat gården Där Nol i Skacksjö för en köpesumma av 13 000 kronor återstod själva flyttningen. En familj på sammanlagt 13 personer med bohag och husdjur skulle förflyttas cirka 95 km. Den äldste familjemedlemmen var per Kramer, 83 år gammal. och den yngste var den nyfödde sonen Amid, ett par veckor gammal.

De enda allmänna kommunikationer, som fanns på den tiden var två ångbåtar på Fryken, nämligen Selma Lagerlöf och Gösta Berling. Den ena övernattade i Torsby och den andra i Fryksta.

Båtarna möttes sålunda under sin dagliga färd på Fryken. Järnvägen till Torsby var ännu inte byggd och några bussar eller bilar fanns inte ännu. Året var ju 1908. Kristina med de sex minsta barnen skulle få ta båten Selma Lagerlöf medan de vuxna männen, dit de tre äldsta sönerna också räknades, skulle gå landvägen med hela bohaget, husdjuren och allt övrigt. Den äldste av männen var per Kramer, 83 år, och den yngste av dem, som gick landvägen var Axel, 15 år. Eftersom ingen av kvinnorna var tillräckligt vuxen för att gå landvägen anställdes en kusin till barnen som piga. Hon hette Nelly Johannesson och var från Rävtorp i Lekvattnet. Hon var den siste överlevande som kunde berätta om flyttningen. Hur Kristina och de tre minsta sönerna, Göran, Erling och Arvid, 6 år till några veckor gamla, samt de tre döttrarna Ellen, Karin och Ida, 8 till 13 år, kom till ångbåtsbryggan i Torsby, vet vi inget om. På något sått måste de ha åkt med hästskjuts de 3 milen från Poptorp till Torsby och övernattat i Torsby innan ångbåten Selma Lagerlöf avgick klockan 8 på morgonen

Skrivit av min kusin Gösta Gärdeborn, son av skolläraren och kantorn i kyrkan Axel Nilsson, som bytte namn på 40 talet til Gärdeborn.
Alf Folmer