Landskapet
| Finnskogen beskrivs av en uppgiftslämnare som en plats med vackra och evigt böljande skogsmarker, med omslutande rum, där man kan njuta av lugnet och vara ensam i lugn och ro. Mörkret, den klara stjärnhimlen och den speciella atmosfären på Ritamäki är egenskaper som också tas med. En annan säger att han uppskattar känslan av att kunna vara ensam, campa vid en sjö och göra vad han vill utan störas – i Lekvattnet kan man dra upp i bergen och finna sig sin egen plats. En lokal Lekvattning säger han tycker att det är vackert i Lekvattnet, men det är mycket rot och skräp runtomkring.
Landskapet uppfattas som gränslöst, man är inte medveten om man är i Norge eller Sverige. Skogen har traditionellt varit en del av människors liv i Finnskogen, men vissa tror att många har blivit rädda för och fått en mer distanserat förhållande till den än tidigare. En intervjuad säger att hon har en nära relation med skog, och att hon tycker om att se det ekonomiska värdet i, och bruket av skogen. Hon har minnen om lufsande från barndomen som väcks till liv i möte med skogen I Lekvattnet upplevs det av variationen i vegetationen är stor. Bland annat är det mycket lövskog, som är mat för älg – som då är ett populärt jaktbytesdjur. Det har varit mycket igenväxning av bergsidor under senare år. Detta beror bland annat på avflyttning och dålig förvaltning av fritidsfastigheter. Innan det var mer öppen jordbruksmark och utsikt över vattnet och till kyrkan (bild 23), och det anses trist att inte kunna se granngårdar längre. Ett bidrag till igenväxning, är att vargar har observerats både i centrum och på gårdar i Lekvattnet. Detta har inneburit att människor har blivit mer skeptiska till att ha djur på bete.
|
 |
