Foto: Ove af Jochnick
E SLATTERKÄRING FUNDERER
Dä va att en evi evinnerle tur
att jä va se envis o trägen
te å sitt här ve fönster å tett å stir
för nu kommer de nôn nol i vägen!
Detta va jaggu intressant
se dä bûbbler å kittler i magen.
NU! Trant han te, må han kan va full
på blanka eftermiddagen?
Dä ä nock säkrest jä ta tillefon
å ringer å tâler ûm
få se…arch, ja tar granngårn först
å sen får dä bli ettersüm.
Nu kommer dä vesst en mörblå bil,
men hônna hadd han på tak?
Dä var en gubb som kör, å jä trûr
att en käring mä basker satt dä bak.
”VÅRFUNDERINGER”
På ljusgrön grener små fûggler nu kurer
å gâper å sjonger i ulika durer
i bûsker å snår
dä jubler tå vår.
Å langkalsångan åker på vinn, ôpp te môtten
å snöskûvla kan stå baka vägga å rôtten
glömd ä vinter å snö
å Kung Bore ä dö.
I mörstackân står luripompkrusa å bûbbler
å jäser se stârk, se en rent uttå snûbbler
när en tar säj en tår
för först gangen i år.
En håller te ve dyngstan i maskletingärner
å drar nol på skogen te kûlsvara tjärner
där lomhona ruver
på lömska flytuver.
En tänner sej eller, å steker se abbûr
å klager ha ill en unner vintern ha fûr
å momser å tugger
å tvenner å ljûgger.
Å svalân kvitiler mä hundrade tonger
å turister mä käring å sandaler å onger
ränner i slatten
å klager på knôtten.
Ja, tänk ûm en litt uttå detta kunn sammel
te den tia, da väster å byxer tå vammel,
en på sej ska dra
å ta fram litt da.
En tuller i filler sin blåfrösna skrôtt
å längter tebaka te mygger
å knôtt å slôttann å solvär
å abbûr o jorlbär.
Sammôrn ä bäst
Nu driter jä i ôm jä ä trasut å fatti å smâl för nu ä dä sammer å da har jä egen varl å i dä samhäll ä dä ingen sôm nônsin ä pank där å en rik ôm en har metspö å sex liter drank!
Sola ä het sôm en sinnu kommunist å på varenda grästuv ligger dä en tjocken turist mä kamer å myggspraj å luftmadrass å onger sôm tarjer ôm penga te glass.
Å slatterkäringan de har ett väldigt bestyr te å hall reda på all sôm traller och spyr å ligger i släntan å tycker att sammôrn är bäst da en kan lev på sônnavär å vatten och jäst.
Å på vägkanten växer dä blômmer å flasker å bôrker å själv går jä här ve tjärnlann å môrker å stirrer på flôt mett å tänker att: nu ä han på! Sönn bar att abbôran ska var se förblånande små!
En blir liksôm lätter och heter i blogen å kuter sôm en halvstôllut lekatt i skogen å önsker att klôcka å tia stogg still å att sammôrn vard ja te nôn gang i april!
