Foto:Oscar Elfstrand
Marja i Rävtorp blev känd som skaldinna utanför Värmland började med att en häradshövding kom till Lekvattnet som turist. Han kom över några av Marjas dikter. Tog sig tid och skrev ner flera. Han blev imponerad av dikten Här går vägen till Rattanolla, där begynnelsebokstäverna i versraden uppifrån och ned bildar meningen Här går vägen till Rattanolla. Det vittnar om hennes skicklighet med språket och uppfinningsrikedom.
Min morfar Edvards syster Maria bodde i Rävtorp. Hon föddes 26 oktober 1865 i Poptorp. Alla pratade fortfarande om branden i Karlstad. Den 2 I juli samma år utbröt branden i Karlstad då nästan hela staden brann upp. Maria gifte sig med Johannes Magnusson. De fick 9 barn som år min mors kusiner. Maria började att skriva dikter. Blev upptäckt av Tidningen Idun ,som i mars 1914 publicerade 4 sidor om Maria och hennes dikter. Hon blev berömd som ”Skogarnas skaldinna”. Man undrar hur hon fick tid att skriva meden stora barnaskaran. Hon hade en egen skrivarstuga där hon på nätterna kunde sitta med stearinljus och skrev.
Så skedde skottet i Sarajevo, som blev starten på första världskriget.
När jag växte upp besökte mor och jag ofta släktingar i Lekvattnet. När Maria 1930 fyllde 65 år var vi i Rävtorp. Hela släkten var samlat. Jag var 9 år. Tre år senare, 1933 dog Maria., 68 år gammal. Samma år kom Hitler till makten i Tyskland, som ledde till det andra världskriget. Men Marias dikter, många brev och foto gör att hon leve kvar. Ha en bra dag,
PS: Maria kallades alltid för Marja.
Alf Folmer
Min mormors mor. Tyvärr gick min mormor bort redan 1957 men mina minnesbilder av henne är mycket ljusa. Kommer ihåg hennes långa hår som räckte ända ner till rumpan.
Tage Nordkvist
Ur Gustaf F Larssons bok ”Den gamla goda tiden” från 1964.
Håkan Larsson
____________________
Att Marja i Rävtorp blev känd som skaldinna utanför Värmland började med att en häradshövding kom till Lekvattnet som turist. Han kom över några av Marjas dikter. Tog sig tid och skrev ner flera. Han blev imponerad av dikten Här går vägen till Rattanolla, där begynnelsebokstäverna i versraden uppifrån och ned bildar meningen Här går vägen till Rattanolla. Det vittnar om hennes skicklighet med språket och uppfinningsrikedom. När häradshövdingen kom till Stockholm och träffade Elin Wägner och fick höra om besöket i Lekvattnet och läsa några dikter sa hon: ”Marja har något av Selma Lagerlöf över det hon skriver.”
Wägner som själv var författare blev så förtjust och nyfiken på denna dikterska och sa: ”Henne måste vi skriva om. Jag vill göra ett helt nummer om Marja i Rävtorp.”
Vem var Marja?
Wägner skickade journalisten Eskil Sundström till Lekvattnet för att ta reda på vem denna märkliga Finnskogarnas okända dikterska var. Han börjar artikeln med: ”Jag vill upplysa Iduns läsare att vi i all anspråklöshet anmäler upptäckten av en ny dikterska som är en litterär sensation. Jag vill presentera en ny stjärna på det poetiska firmamentet.”
Mor Marja, heter Maria, bor i Rävtorpet i Lekvattnet en mil från norska gränsen där finnarna för två hundra år sedan bröto bygd. Hennes far är svensk-finne, hennes mor av norsk-finsk stam. Hon är gift Magnusson och har nio barn. När Sundström kommer står Marja böjd över en skurbalja ute på backen i kort randig underkjol, grova sveciakängor och med stickad rödluva på huvudet. Kinderna är knotiga, munnen hopknipen och ögonen plirar vänligt. Hon ser ut som en lappgumma och är också av mongolsläkt. Den vassa näsan ger hennes anletsdrag något spetsfundigt och muntert. Här i de mörka obygderna är inte folk mycket för att prata men Maria ger kvicka och intelligenta svar. Hon är fyrtioåtta år och berättar att hon har skrivit sedan hon var tio år. Hon har skrivit för att fördriva tiden och glädja grannar, släkt och vänner.
Dikter spridda vind för våg
Hon har levt sitt liv bortom all ära och redlighet, utom räckvidden för folkhögskolor och bibliotek. Hon har diktat därför att hon är född med en skalds själ. Hon är en naturlig poetisk begåvning. Det hon har skrivit har kommit inifrån. Hon har skrivit därför att hennes diktning har varit en glädjekälla för de fattiga i de ökentomma vildskogarna. Sundström frågar ”Var har Maria gjort av det som har skrivits?” Det visar sig att de finns ingenstans och överallt. Hon har gett bort dikterna. Hennes dikter har gått från koja till koja, gömts i byrålådor och på vindar som små klenoder.
Besökte Mårbacka
En gång omkring 1910 blev hon tvungen att företa en lång resa. Marias gubbe Johannes blev sjuk och Maria måste åka med honom till doktor Westerlund i Enköping. Det blev en ny värld som öppnade sig för henne. På vägen hem ville hon besöka Mårbacka. Selma hade inspirerat Maria och nu ville hon se hennes hem. Hon gick omkring och upplevde Mårbacka, byggnader och trädgården. Selma var dock inte hemma. Hemkommen stängde hon in sig i sin lilla diktarstuga och skrev om sina upplevelser. Här en förkortning av dikten från besöket på Mårbacka:
”Mitt hem är i Värmland och dock har jag sett
så litet af Värmlands natur.
Då ändtligt ett tillfälle bilvit mig beredt
att fara långt bort från min bur
Förbi den vår resa sig sträckte
Mårbacka det var, Selmas barndomshem
och intryck den gjorde att vara ett hem
där dikten ren finnes i luften
Bland gårdsplanens resliga löfträd gick
nog sakta en viskande susning,
då Selma se första trycken fick
som nu blivit världens förtjusning.
Jag tänkte, att här jag skulle också
till sång min harpa väl kunne slå
fasten den är trögstämd och skröplig”.
