Nils Larsson

image_print

BESVIKEN KISSEKATT

Kissekatt tittar genom rutan och ser,
ett fågelbord med ljuvliga fåglar som ler,
hur skall jag nu nå dem att mätta min buk,
det här var ej lätt jag kommer ej ut,
han nosar på rutan han krafsar och ser,
att något hindrar han kommer ej ner,
till fåglar så goda att mätta sin buk,
han sneglar på nytt med sin jägareblick,
jag trodde jag skulle ta dem i ett kick,
så ledsen och sur han knallar sig ner.
att sova är bättre än dessa se,
då man dem ej når och de bara le.

JÄ LIGGER Å GRONNER

Jä ligger å grônner på sâmmer å mygg
nä sola den steker en ligger på rygg.
En går opp i berga å sjonger i durer
å abbôr i tjärner försöker å lurer.

Mä spö å mä mask,
en tar sej en kask.
För hôss dä ä se försvinner bekymmer,
en tetter i flaska hô mycke den rymmer,
å tar sege en te
en blir litt på sne.

En skryter hô store fesker en fanger,
da kanske bli länger å, mange ganger.
Nä sen en drar sej hem mella berger,
en hôvont har, ser regnbågens färger,
en piner sin skrôtt,
dä va ittna gott.

MINNET AV MOR

Du gick där så stilla och pyssla
Du var så  snäll och god
Du hade alltid någon syssla
Din lycka att vara god

Du alltid jämt fick slita
men alltid lika glad
alla på Dig kan lita
Du skrev ibland någon rad
Men nu är Du borta
det kan ej finnas ord
jag tänker på Dig med smärta
Du finns ej mer på vår jord

Men om det finns en himmel
där alla änglar bor
då finns Du i dess vimmel
där alla själar gror

MOTTI KALAS

Jä har gjort mäj ett Pörte ôpp i skogen å berga
där åt ve motti å där hadd ve hälga.
Där va ong sôm gammel å mott de åt,
där var enkelt å trevlet å inga grannlåt.
Där var sôm för en känd säj se ong,
å lagom mä flaske mä konjak å rom.

En känd säj precis som en äkta Finn,
å ingen geck bet mä å öpten e grinn.
Jä tycker mäj se langt tebaka i tia,
då de satt ve en träbonk, å tå trä va skia.
Män bet de int gjord säj, å sa sôm så
tänk hô sletsamt dä ä ändå.

Me starka gôbber dä fanns på den tia
som i blåst å yrvär ställd säj på skia,
å jag varg å iblann björn också
men iblann va folk se svôlten ändå.

Dä va int sôm nu å få allt i boa,
men iblann va fôll steker som va nock se goa
nä nôn älgbet å fjärhan de bar i säcken
å iblann ve fôrsen där så de näcken.

Ja, en kan sitt läng å glo å funder
dä jäkten den driver ôss mer å mer.
Men bsät dä ä ôpp i skogen ändå
å jä önsker jä där får bli gammel å grå.

VÅREN

Nu stundar vårens ljuva tid,
med fågellåt och sång.
man känner sig så ung på nytt,
som ett litet barn en gång.

Ja den är härlig denna tid,
då allt får liv på nytt,
när fåglar sjunga överallt,
när tidig morgon grytt.
Och tranans rop hörs upp i skyn,
på väg till sanka myrar.

Vid lilla idet satt Mor Räv,
hon snart har små som ylar.
Ja det blir liv vid myr och mo,
där många liv nu vaknar.
Och överallt hörs sång och spel,
nu ej nån mat de saknar.