Sveriges förste rälsläggare
f 1828 i Långsjöhöjden, Lekvattnet
Från www.banvakt.se
_______________
Sveriges förste rälsläggare
Sveriges förste rälsläggare var Sigfrid Andersson, f. 1828-10-21 i Lekvattnet, Värmland, död 1903-08-07 i Västra Mellanstugan, Långsjöhöjden i Lekvattnet.
Hur det gick till när han fick detta speciella uppdrag har den kände järnvägsbyggaren och rallarhistorikern Manne Briant berättat om i SJ-Nytt nr 12 1961 ”Rallartag och invigningar för 110 år sedan”. Där redogör han för byggandet av den första för allmän trafik byggda järnvägen i Sverige, Fryksta – Clara Elfs järnväg.
”Ojämnheterna på Frykstabanan var snart utslätade och linjen låg färdig för spårläggningen. Vid denna tid kom en man vandrande från Trossnäs exercished, där han fullgjort sin värnplikt. Den omfattade då endast fjorton dagar. Under sin väg mot hemmet, Långsjöhöjden i Lekvattnet, kom han fram till Fryksta och fick då se den färdigterrasserade banan.
Löjtnant Adelsköld upptäckte mannen, som var stor och reslig och med god hållning. Adelsköld fattade genast tycke för den kraftige karlen och erbjöd utan vidare krumbukter mannen att ta hand om rälsläggningen på banan. Denne tackade ja och blev han på så sätt Sveriges förste rälsläggare.
Adelsköld ansåg sig ha gjort ett gott fynd och belönade honom efter arbetets slut med sitt fotografi med påskrift: ”C. Adelsköld till den förste rälsläggaren på den första svenska järnvägen, Sigfrid Andersson, Långsjöhöjden.”
Sigfrid Andersson var född den 21 okt. 1828 och avled i hemmet Långsjöhöjden, Lekvattnet, 1903. Han hade fem söner, varav en, Erik Sigfridsson, blev banvakt vid Lina älv på Riksgränsbanan. Mina uppgifter om Sigfrid Andersson har jag erhållit av hans sonson Konrad Olsson, som bor kvar i det gamla hemmet i Långsjöhöjden i Lekvattnet.” Så långt Manne Briant.
Redan den i SJ-Nytts nr 20 1960, den 11 november hade samma händelse uppmärksammats i en liten artikel av P.I. Kårberger. Förutom att Andersson här kallas för Sveriges förste skenläggare är sakuppgifterna identiska med Manne Briants. Här tillkommer också att Andersson genom Adelskölds rekommendationer kom in på andra järnvägsbyggen och att Adelsköld under hela sin livstid höll förbindelser med finnmarkssonen. Bland annat fick han av Adelsköld allt som kom från trycket som rörde järnvägar.