Datum i flottningens historia

  • 1776 Flottning av furuskog från Långsjöhöjden
  • 1854 bestämdes landshövdingeembetet flottningsavgiften för Gustavsdals damm och tre dammar i  Granån till 2 riksdaler banco med sex sju alnars längd(3,5- 4 meter) och  fyra riksdaler banco för 10 alnars längd (ca 6 meter).
  • 1870 flottade hela träd med 7 fot i topp (ca 4 meter).
  • 1930 bestämdes att 29 fot skulle vara maxlängden (8,6 meter)
  • 1881 nämndes “Flottningsbolaget i Rottna elf” i handlaren Olle Olsson räkenskaper
  • 1901 blev Rottnaälven godkänd som allmän flottled
  • 1905 byggdes Lekvattendammen och en entrådig flottningstelefon infördes med fyra stationer Lekvattendammen, Rörkulldammen, Frysändebron och Spånghalla
  • 1914 bildades Fryksdalens flottningsförening
  • 1920 övertog Wermländska Inmätningsföreningen all inmätning av virke
  • 1923 godkändes Granån som allmän flottled
  • 1931 godkändes Lomsen som allmän flottled
  • 1965 upphörde flottningen i Rottnaälven
  • 1972 bidrog flottningsföreningen till byggandet av vägen från Mårbacken till kittmon/Gustavsdal

(Aln  = 59,4 cm
svensk fot = 0,296 meter)

Källa: Boken om Lekvattnet av Elis Hasselstig


En 35-varvs massavälta vid Andersvältan i Vittjärn.
Tummarlaget består sannolikt av Emanuel Larsson, Gunnar Berglund, Erik Jönsson och Axel Eklöf.

“Tummare” i en jättevälta på Simola.
Gunnar Berglund, Johan Enberg o Johannes Persson finns med.
Irmgard Henriksson

Imponerande höjd, barkat och halt virke, stor olycksrisk men gubbarna var ju starka och härdade för dessa många arbetsmoment i skogsbruket.
Minns vältorna vid Rottnaälven bl.a. nedanför Backarna, spännande att se då de rullades ut i älven.
Börje Oscarsson


Tummarlag på Rottnan omkr. 1920.
Från v. Karl Nordin, Flognfeldt, Karl Hedman, Julius Blomkvist, August Johannesson, Herman Blomkvist, Engelbert Kvist och Elov Lindow.


Flottningen på Granån, Bredsjön

För 15 år sen skrev Nils Dedorsson om flottningen på Granån, Bredsjön:

Flottningen bedrevs som ackordsarbete. Arbetslaget bestod av skogsarbetare, boende i Bredsjön, Långtjärn, Finnsjön och N:a Gräsmark.

När snö och is hade fått ge vika för regn och värme och alla dammar var fyllda med vatten, var det dags att starta flottningen. Dammar fanns vid Horntjärnarna, Sågdammen vid Kössi. Skinnforsdammen vid Kvarnhörn, Långtjärnsdammen, Lillsjödammen och Stora Gransjödammen. Damm fanns också vid Oxtjärn och tidigare en damm vid Dragontorp.

Det största upplaget av virke fanns vid Kvarnhörn. Dit hade virket forslats under vintern med ibland upp till ett trettiotal hästar. Virkesfångstområdet var stort, de längsta körvägarna så långa att högst två lass per dag kunde framforslas.

Här startade det egentliga flottningsarbetet, med utvältning av det upplagda virket. Tidigare hade flottleden iordningställts med länsning m.m. Ett problem som måste lösas var isen på Bredsjön. Ett högt berg söder om sjön gör att issmältningen försenas. Någon teknisk person uppfann en plog som drogs av en häst, med denna kunde göras fåror i isen och underlätta det manuella arbete, med sågning och övrig isbrytning. När virket var irullat och låg löst, kunde luckorna i Skinnforsdammen öppnas och virket börja sin färd ned till sina destinationsorter.

Granå flottningen bjöd på en hel del svårigheter.Genom att första delen inte bestod av forser utan mer av lugnvatten, måste hjälp av vinden inväntas. De friska vindarna på våren kommer som regel söderifrån, men här var vi i behov av vind som kom norrifrån.

Eftersom jag deltog i slutrensningen, i det så kallade ”rumparlaget” vill jag kanske skriva mest om detta. Arbetet bestod i att slutrensa hela sträckan från Kvarnhörn till Kymsälven. Eftersom en flottled som följer en smal älvfåra som när flottvattnet släpps på får en betydligt bredare bana och detta får till följd att slutrensningsvirket får hämtas rätt så långt från den fåra som det egentligen skulle ha följt. men med god arbetslust och bärkraftiga suggor klarades även detta.

Vid denna tid var vad som idag kallas kommunikationer, helt okända. Efter Granån fanns endast gångvägar och kostigar, därför blev övernattning nödvändig. Några kojor fanns på en del platser, men inte överallt. Därför blev det nödvändigt att stanna till för de mörkaste timmarna vid en stockeld eller nying. En sådan plats var Ekstamossen. Den och de kalla nätterna där minns nog alla som deltog i granåns rumparlag.

När virket kommit fram till Storgransjön, fick de flesta rycka in som passare efter älven. Jag minns mina pasställen: Övre Rikroken och vid Dragondammen.

Förtjänsten var väl inget att skryta med, men ombytet på arbete och lagarbetet var ändock en tillgång.

Vid pennan: Nils Dedorsson

Uppgiftslämnare:  Marianne Löfgren


Granån Bredsjön

flottning

 Ett foto jag fått låna av Adina Werner.
Med hjälp av farbror Ivan, som själv är med på kortet har vi försökt identifiera personerna.
Från vänster:

1. John Högkvist, Åsarna
2. Knut Larsson, Ö Bråten
3. Folke Johansson, Berg
4. Ivan Skanfors (Persson) Torp
5. Henning Bergkvist, Hagen Långtjärn
6. Gösta (Gustav) Jönsson, V Bråten
7. Oskar Johansson, Knutfall
8. Bengt Tore Bergkvist, Holmsjötorp
9. Hilding Rådström, Kymmen
10. Bo Bergkvist, Hagen Långtjärn.
Ivan säger att fotot är taget mellan 1946-1950 då han deltog i flottningen.
Kenneth Skanfors

Granån Bredsjön

Här kommer ytterligare ett foto från flottningen i Granån. Vi ser ett nytt ansikte på plats fem fr vänster och ser jag inte fel så är detta min farbror Gunnar Persson, Torp. Fotograf denna gång verkar vara Henning Bergkvist.

timmer1

timmer2

Här har timret snart passerat Bredsjön. Lägg märke till hur öppet landskapet var!

Uppgiftslämnare:Kenneth Skanfors 


Pappa körde med häst.
Han berättade att det tog en hel lång dag för 1 vända till Kvarnhörn / Granån o ibland ända till Rottnaälven.
Det var stora lass på getdoningarna, rejäla vintrar på den tiden.
Vilket slit för människor och hästar. Slutlöning fick dom först på våren.

Uppgiftslämnare: Börje Oscarsson


karl-johansson

Morfar Karl Johansson Porkka 1894-1971 med sin båtshake.
Står på Dammen, som inte längre finns kvar.
Karl fotograferad från östra sidan.

Dammen fotograferad från väster, med Dammkôja till vänster.
Där övernattade flottarna. 

interior-damkuja

Interiör Dammkôja

bathuset

Båthuset som ännu finns kvar
Uppgiftslämnare: Irmgard Henriksson


Dammen i vinterskrud.
Irmgard Henriksson


Då var Rottnaälven reglerad “med måtta” för flottningen, har positiva minnen från dessa vårar med forsande älv, barkat virke, (våghalsiga) gubbar och båtar av plåt.
Jag tänker ofta på och kommer alltid att minnas den fina forsande Rottnaälven å Rôttnadal’n innan Kymmenprojektet så tragiskt förstörde dalen och blev verklighet, för den ringa energi-betydelse detta kraftverk fick.
Börje Oscarsson

damme_idag

När det är lågvatten syns dessa stenhögar
Fotograf: Lillemor Etna Larsson 


I slutet på 1960-talet så dök jag efter sjunktimmer i Lekvattnet.

Med hjälp av en båt, en lyftsaxen och ett rep så hoppade jag i sjön med en stor sten i famnen. På så vis kom jag fort ned till botten och kunde snabbt sätta lyftsaxen i en stock. Därefter var det ett hårt jobb för mej och min bror Kenneth att släpa in den till västra stranden, där vi drog upp den på land. Under en sommar samlade vi ihop två lastbilslass, som min far Tore hämtade.

Uppgiftslämnare: Benny Ljus

lyftsax

Skogsarbetare Olaf Langsett från Lunnesteter berättar hur det var att vara flottare som 16 åring 1916
Klicka här…