Kvarnar i Lekvattnet från 1805 och framåt. |
| Kanske att Långsjöhöjdens kvarn var den första i Lekvattnet och blev tillåten av KB:s resolution 17 Aug.1805. Denna kvarn ligger 20 meter in på svenska sidan av Kvarnmobäcken, som rinner från Mossvattensjön i Norge. Det var en bra kvarn, som kunde mala skrädmjöl, om man soltorkade havren på en filt först, skriver författaren2.Man kanske kan dra slutsatsen att det inte gick att mala skrädmjöl på alla kvarnar, kanske beroende på kvaliteten på stenarna? I Kallasbäcken i Sibbila fanns det 2 kvarnar. I det nedre fallet byggde skogvaktare Larsson en kraftstation för likström med turbindrift år 1920. Kvarnberg har fått sitt namn efter en kvarn. Den närmaste kvarnen ligger i bäcken från Matlöpen. Landsfiskal G:H: Lövenholm och godsägare J. Wåhlstedt har skänkt denna kvarn till hembygdsföreningen i Fryksände och är uppsatt på Kolsberg.
I Valpåbäcken fanns 2 kvarnar. Mjölnaren Pål brände också brännvin som bisyssla och bytte bort ett stop brännvin mot en skäppa korn. Den 28 Aug. 1844 spolades hans kvarn bort i storfloden, så han tog fatt i den andra kvarnen. I Ulvån har det funnits 6 kvarnar:
Nilskvarnen är flyttad till hembygdsgården i Lekvattnet (Det är om denna kvarn jag skriver, fotograferar och gjort min konstruktion runt). Den kallas ”Nischankvarna” på bygdemål. År 1925 flyttades Dammkvarnen till Mariebergsskogen i Karlstad. Längst upp i Fäbacken fanns en kvarn vid Käcken i Prästbäcken. Vid Håkanstorp i Runnsjöbäcken har det funnits en kvarn. Där har det även funnits ett elkraftverk och smedja. I Käcktorp i Sammelsbäcken har det funnits en kvarn. I Sniptjärnsbäcken som kommer ner norr om Sjöbo fanns en. I Lukbäcken har det funnits 2 kvarnar och nere vid sjön fanns en smedja. I Grundån vid Kvarntjärn har det funnits en kvarn för gårdarna Grundsjön och Såga. Och om vi sedan går upp över Ormhöjden så kommer vi till ett område där det funnits många kvarnar. Här uppe fanns också den kanske största och rikaste finngården på den tiden, Spettungen. Hit kom den förste skattbelagde finnen i Lekvattnet, Pål Mattson Mammoinen år 1649. Och till Spettungen hörde tre kvarnar, en för övre och en för nedre Spettungen och en för Pundan.(Från Spettungen har jag fått några bilder och kartskisser av Bengt-Åke Grigholm som man kan titta på i medföljande bildarkiv.) Två kvarnar i Eskilsälven, varav en hörde till Osterberg. Två kvarnar vid Pakkalamp, varav en tillhörde Kissalamp. En vid Bösstjärn, den tillhörde Österberg, men flöt bort 1860. En vid Lysen men brann upp på 1930-talet. En i Fäbrobäcken, den tillhörde Dele. En vid Ottertjärn (nästan framme vid Kissalmp efter den ny vägen) väster om Lomsen. En vid Granälven. Denna kvarn berättar Vidar Nordqvist om, hur hans pappa renoverade och de använde under andra världskriget, i en intervju jag har gjort med honom och som finns på tillhörande CD-skiva. En kvarn tillhörde Kronhallgårdarna. En vid Halla i Granälven. Vid Halla brukade det anordnas fisketävlig med efterkommande dans när jag var liten grabb. Vid Kvarnhörn i Granån i Bredsjön fanns 1882 en kvarn. – Fornsök Många av dessa kvarnar berättar de personer jag intervjuat om. I Fäbacken fanns också en vadmallsstamp som kom i bruk 1873. I Stambäcken söder om Berg och som rinner genom Stampmyren och infaller i Rottnaälven nära Jossistugan, fanns det troligen en benstamp (troligen en vadmallsatamp). Det fanns troligen många fler kvarnar i Lekvattnets socken men detta är de som Hasselstig2 tagit med i sin bok. |
Nedskrivet av: Ulf Dahlén
