Oskar Julius Nilsson från Fäbacken i Lekvattnet, vanligen kallad Julius på Fäbacken eller Burk Julius efter gården som heter Borken – är född 1871 och hade sina melodier från en på 1890-talet avliden spelman vid namn Henrik Kling. Julius Nilsson började spela vid unga år. Han är notkunnig, men lärde icke notorna förrän vid rätt framskriden ålder. De spelmän som funnos i traken och vilka Nilsson kom i beröring med voro Per på Bråten, en originell gubbe, som själv förfärdigat sin gravvård, målaren Anders Wallström i Östmark son var nästan så skicklig som Lomjamsguten, samt en styvson till Wallström vid namn Söderberg, vilken senare flyttade till Munkfors.
Nilsson har varit en anlitat bröllopsspelman “på den tiden då bröllopet varade en hel vecka”.
Då var det vanligt att spelmannen erhöll en liter brännvin på hemresan som kost.
20/6 1977 var jag och Inger, frugan, och hälsade på Erik ve Nischan, Fäbacken och intervjuade honom om spelmän.
Han berättade en hel del om Bûrk-Julius, bl.a att han “bytte tåg” 1939, dvs avled. Erik sa att han var den sista på trakten som lärt av Näcken. Det var vid Älvåa, vid Älvsjöan, vid kvarna, där han lärde av Fossegrimmen, som Erik också kallade Näcken. Julius spelade leker (man sa inte låtar) efter bl.a blekslager (bläck) Söderberg på Kvestberg, det var många av resandefolket där (han sa såklart ett annat namn). En annan han hade lärt leker av var Konke på Halla, men Erik hade aldrig fått höra vem det var. Klinkebergsgaloppen hade Julius lärt av Anders Kling.
Många av Klingarna reste till Amerika, Dakota och Minnesota främst, där de byggde sig hus. När det kom en cyklon en gång, ryckte den med sig alla hus, utom det som Klingarna byggt. Det stod kvar.
Julius brukade vara med på timmerhuggning i Norge. Han spelade fiol för dem och de andra högg. För detta fick han maten. Julius brukade luffa omkring runt Mjøsa, där han träffade många spelmän. Julius brukade bli nervös när han skulle spela i offentliga sammanhang, något som hans son Oskar (Arvika) också hade besvär med. Samtida spelmän med Julius var Emil i Haag (Hagen?) och Niklas Andersson i Haag.
När Julius skulle bedöma en fiol så tittade han efter om det var dubbellistning och om det var så, så var det en bra fiol. Locket skulle vara av senvuxen gran, så träét kan gå på tvären. Sargen ska vara av lönn, “som ä rosut å grannt”.
Förr hade man bröllop i tre dygn och det var spelmännen som först och främst skulle få brännvin. Klarar du “ABC-leken”, se blir dä nock spelman tå dä, sa Erik till mig.
Erik tyckte att vi skulle åka till Maja i Backtorp, som då var 95 år, som sjöng läsarsånger. Erik Goland har spelat in henne två gånger. Och det gjorde vi -.23/6 1977
Om Bûrk-Julius kunde Maja berätta att kungen hade hört honom spela och att han hade fått en tio-krona för det.
