bilder från rökbastu kurs
Foton från kurs i konsten att inte bränna upp en rökbastu…
|
Lunchdags. Till vänster Bodiil Nordquist, ordförande i Lekvattnets hembygdsförening.
|
|
Efter lunch åkte vi till en rökbastu strax utanför Svullrya.
Man börjar lägga i ved som består av pinnar .
Vid nästa ilägg tar med ved med större dimension.
|
|
Första ilägget tänds mha näver.
|
|
Här ser man tydligt ugnens konstruktion.
|
|
Röken söker sig ut via ”skorsten”, skjutluckor och dörr
|
|
Ved och björkruskor.
|
|
Det svider ordentligt i ögonen innan röken stiger.
|
|
Här brinner andra inlägget för fullt.
I handen har Birger en temperaturmätare.
Obs den röda pricken på en av stenarna
|
|
Några av kursdeltagarna. I mitten Göran Ekroth, Lekvattnet.
När sista ilägget brunnit ut och glödhögen är grå är det dags att slänga
varmt vatten på stenarna, stänga luckor och dörr.
Värmen fördelar sig, sjunker nedåt. Detta kallas viloperiod.
Viloperioden är till för att saunans beskyddare Saunahenki,
som bor i bastun, ska få bada först.
Det gäller att stå på god fot med honom.
Detta enligt gammal folktro.
I Finland finns 1.5 miljoner bastur.
|
|
Foton på gediget hantverk från Finnskogen
får avsluta artikeln om kursdagen i Svullrya.
Irmgard vè Alfhem
|
