Vinterkonf

Vinterkonf

Rapport från Finnsam:s skogsfinska vinterkonferens i Falun 9-10 febr 2008.

Rapport från Finnsam:s skogsfinska vinterkonferens i Falun 9-10 febr 2008.

  • Tema folktro: schamaner, vise män/kvinnor och magiska symboler. 
  • Plats:Högskolan Dalarna. 
  • Vi var ca 65 deltagare varav sju stycken från Torsby kommun!

av: Irmgard vè Alfhem

Birger Nesholen berättade om schamanism och kopplingen till skogsfinsk och samisk folktro som säger att allt i naturen har ett liv och att andlighet är en del av naturen. Schamanens uppgift är bl a att :

förutse framtiden diagnostisera och helbrägdagöra kommunicera med gudarna rädda/hämta själen från dödsriket agera offerpräst föra den muntliga berättartraditionen vidare

En äkta schaman kan utan droger försätta sig i ett annat medvetandetillstånd och lämna kroppen – reser till den andliga världen. Skillnaden mellan extas och besatthet är att extas är ett kontrollerat och planerat tillstånd. Vid besatthet är det andevärlden som har kontrollen och tar kontakt med schamanen. Gränsen mellan schamanism, trolldom och magi är suddig. Vad gäller symboler så är det inte själva symbolen som är kraften utan den fungerar som en kontaktpunkt mellan mig och kraften. Både jakt- och björnmagi är en del av schamanism. Björnens själ anses vara lika farlig som björnen även efter att den är död. Farligheten anses bestå så länge tänderna sitter kvar i kraniet.

Maud Wedin informerade oss om att Kajsa Vilhuinen från Östmark anses vara en tietäjä, vilket innebär att hon var en s k klok gumma. En tietäjä kunde bota sjuka, skydda boskap och se in i det fördolda. En tietäjä, som även kunde vara en klok gubbe kunde också sända trollskott och förgöra via mieskuva (vodookaraktär). Typiskt skogsfinskt var runläsning, ställa björn, mieskuva och stämma blod. Att stämma blod innebär att man kanaliserar kraften genom att läsa upp en ramsa. En fråga som ställdes var: Var går gränsen mellan religion och vidskepelse? En annan var: Visar vi tillräcklig respekt för den skogsfinska vardagens behov av s k folktro?

Margareta Wolf informerade om en finsk-ugrisk studieresa till Arkhangelsk-regionen i aug 2008. Enl henne är det som att förflyttas till 1600-talet. Hon har varit dit flera gånger. Regionen tillämpar självhushållning. Som väl de flesta vet så kom en ström av människor österifrån (våra förfäder), men mindre känt är kanske att även människor förflyttade sig österut och det är dessa ättlingar som bor i Arkhangels. Jag har program och prisuppgifter.

På kvällen bjöds vi på en spännande och välsmakande italiensk buffè. Läcker för både öga och gom. Efter maten visade Seppo Remes ett fascinerande bildspel om inristningar på finnskogarna i Skandinavien. Bl a visade han bilder på inristningar från Kvarntorp, ett av Värmlands sju underverk, samt från Karmen Kynna. Han visade också bilder från sitt besök hos Marifolket, ett minoritetsfolk bosatta mellan Uralbergen och Volga.

Söndagen inleddes med att Birger Nesholen berättade om karsikkoträd, som är känt från Finland och delar av Estland. Den intresserade kan läsa mer om karsikkoträd genom att klicka på Övrigt på hemsia, sedan Foto och texter och därefter mitt namn och slutligen Studieresa i österled. Traditionen med att rista in de dödas namn i ett träd är känt sedan 1670-talet. Det fanns ännu en sed som fyllde samma uppgift som kallas Ristipo. Istället för att rista in namnen i ett träd så ristade man in dem på små trädbitar som sedan spikades upp i ett träd. Karsikkoträd har huvudsakligen hittats i Savolax. Träden tjänade dels som ett minnesmärke över de avlidna men fungerade även som en markering för den döde. Vi fick också veta att att man begravde avlidna på öar eftersom man ansåg att de döda inte kunde ta sig över vatten. Denna sed har rötter i både samisk, finsk-ugrisk och schamanistisk tradition. Detta får mig osökt att tänka på kärringen, som enligt Gotlund tog livet av sig och sedan begravdes på Kärringön i Lekvattnetssjön (sid 160). Kanske har nu valet av begravningsplats fått sin förklaring. Maud Wedin pratade om likstänger. Liket bars mha dem till närmsta farbara väg.

Så blev det dags för Terje Bredvold som informerade oss om ett projekt på Åsnes finnskog. Där inventerar man magiska symboler på byggnader. Sedan var det dags för lunch och hemfärd för några av oss. Ännu en intressant Finnsam-konferens var till ända.