Rokbastu

image_print

Kurs i konsten att inte bränna upp en rökbastu…

Kurs i konsten att inte bränna upp en rökbastu…

av: Irmgard Henriksson

 

Birger Nesholen som förestår Norsk Skogsfinsk Museum ordnade en kurs i eldning av rökbastu. Från Sverige kom fem st, varav tre från Lekvattnet och Mårbacken. Kursen startade i rökstugan på Finnetunet i Svullrya. Vi fick veta att rökbastun är en av de brandfarligaste byggnaderna. Ålder och bruk samt slitage genom eldning ökar riskerna. Det är få nya som brinner upp. Brandrisken är störst när man tror att den är över. Man slappnar av, går och fikar och så börjar det brinna okontrollerat. Det är ju illa nog att en rökbastu brinner upp. Till detta kommer också att ett ovärderligt kulturminne försvinner.

Birger Nesholen visade dia-bilder av rökstugor alltifrån Ryssland, Karelen, Finland, Estland till Gräsmark och Lomstorp i Ormhöjden, Lekvattnet. Birger berättade att ugnskonstruktionen varierar och därmed även riskfaktorerna.

  • En ugn består av väggar, brandkammare och stenmagasin.
  • Bäst är en ugn med kilformat valv vilket ger en självbärande konstruktion.
  • Val av sten är viktigt Sämsta valet är granit, som består av fältspat, kvarts och glimmer och utvidgar sig olika.
  • Vägg, valv och topprös ska bestå av olika bergarter.Täljsten och hyperit är bra val.
  • Innertaket i själva rökbastun bör göras av rundstockar som går bra att täta med mossa. Jordmassor ovanpå är bästa isoleringen.
  • Man börjar elda upp rökbastun 3-4 timmar före bad.
  • Dörr och ev skjutluckor ska vara öppna under uppeldningen.
  • Det är inte rummet ska värmas upp utan stenarna.
    Är dörren svart på insidan har bastun eldats upp med stängd dörr.
  • Lövträd är bäst att elda med. Tall sotar mest. Trä självantänder vid 230 grader.

Komna så här långt var det dags för lunch som bestod av en delikat rödbetssoppa med römme och gott bröd. Allt tillagat av Annicke.

Se bilder från kursen…