Naturreservat

image_print

Måns-OlasBerg

Spännande örtrik frodig naturskog på höjdrygg med bra utsikt vid Bredsjön/Tihola.

Måns-Olasberg är en långsträckt och markerad bergrygg i nord-sydlig riktning. Merparten av området har en cirka 100-årigfrodig granskog. Speciellt på den branta östra sidan finns mer markant påverkan av hyperit med förekomst av t ex brudborste, kärrfibbla, liljekonvalj, blåsippa och kransrams. Varierande inslag finns av framför allt gamla sälgar, aspar och rönnar. Med tanke på det närliggande torpet har sannolikt hela området påverkats av t ex bete, svedjebruk och betesbränning. Där det gamla torpet stod finns fortfarande kvar en öppen yta med ängsvegetation. Från det öppna lilla gårdstunet är utsikten söderut milsvid och betagande.

Danshallmyren

Variationsrikt vidsträckt myrområde där du sommartid kan njuta av stillheten tillsammans med många olika arter. Söder om Josefsberg.

Området ligger på ett höjdområde i anslutning till norska gränsen. Stor del av området upptages av ett myrkomplex. Området kan grovt delas upp i Danshallmyren samt Noppimyren och Noppikullen i öster. Berggrunden består i denna östra del av den näringsrika bergarten hyperit. I övrigt består berggrunden av gnejser och graniter. Noppikullen och den del av myrkomplexet som har namnet ”Noppimyren” påverkas synbart av hyperiterna medan vegetationen i övriga delar av området präglas av mer näringsfattigt underlag Speciellt i de västra delarna finns påtagliga spår av en större skogsbrand som tros ha berört området ungefär 1850. Merparten av skogen torde ha kommit upp efter branden.I områdets södra kant finns spåren av en finsk bosättning, Kojkilan. Husen är för länge sedan raserade och barrblandskog uppvuxen kring den gamla bosättningen.

På andra sidan riksgränsen, i väster, ligger ett norskt naturreservat. Ändamålet med denna reservatsbildning är att bevara ett barrskogsområde som är typiskt för regionen. Naturförhållandena i det norska reservatet överensstämmer i stora drag med de i det svenska området. Tillsammans bildar de två reservaten ett naturskyddat ”vildmarksområde” på cirka 1000 hektar.

Ritamäki nord

Avsattes som reservat 1993 i syfte att bevara det gamla odlingslandskapet ur såväl kulturhistorisk som naturvårdssynpunkt.

Markerna runt Ritamäki brukades enligt gamla traditionella metoder så sent som fram till 1965. Den biologiska mångfalden är fortfarande stor. De växter som återfinns inom reservatet är till stor del typiska “slåtterväxter”.

Läs mer om naturreservat i Värmland här….