Myrgubben, norra torpet

Ett ödetorp på hemmanet Långshöjden, Fryksände Kyrkskog och är beläget c:a en kilometer in på svenska sidan efter landsvägen till Norge. Den som först började bygga där, skulle vara en som hette Henrik Persson Vais. Före honom är ingen nämnd, utan det skulle bli endast gissningar. Vais skulle börja bygga där under första hälften av 1700-talet. Ett härbre, som stod kvar fram på 1800-talet, bar årtalet 1762, och visthusboden var nog ett av de hus, som byggdes sist. Vais levde nog mest på jakt och fiske, ty när han i slutet av 1700-talet lämnade torpet, så var där inte odlat mer än sex kappland. (Inte mer än ett femtedels tunnland). Vais levde till han blev mycket gammal. När han inte längre kunde klara sig överlämnade han torpet till en som hette Daniel Olsson, som kom från Gräsberg i Norge. Detta mot att Vais skulle ha fritt underhåll till döddagar. Vais tog då undan den omskrivna visthusboden, där han tänkte bo. En dag när Vais skulle gå till Långsjöhöjden, mötte han sitt öde. Han hittades på gångstigen c:a två kilometer söder om Myrgubben, han var då död. Platsen kallas än i dag för Vaisibacken;. Daniel Olsson, som var en kraftman, fortsatte att odla. Han var född 1798. Hans hustru hette. Karin Andersdotter född 1803. De hade tre söner: Jöns född 1836, Olof född 1842 och Per (Pekka) född 1838, samt döttrarna Karin och Lisa född 1845. Så var det pigan Annika Johansdotter född 1836. Dottern Lisa gifte sig med Pål Mattsson, som kom från Koja. När Daniel Olsson blev för gammal, så överlämnade han torpet till äldste sonen Jöns. Olof for till Norrland och Per gifte sig och flyttade till Kärrtorp i Rosasberg. Östmark. Jöns gick till Rosaberg och köpte ett torp med stor skogsmark och för detta betalade han l 600 kronor. Det var mycket penningar på den tiden och han fick en skuld på 400 kronor, varför han sålde boningshuset i Myrgubben till en som kallades Jöns i Pojansauna, vilken flyttade det hem till sig och Myrgubben blev då utan boningshus. Lisa och Pål ville inte ha något jordbruk när de gifte sig. Når Jöns sålde stugan, så blev fadern utan boningshus och Jöns skickade honom på kommunen, där han som alla andra stackare blev såld och kom till Karttorp, där han fick ligga i en gammal badstuga och fick där en natt sluta sina dagar. Jöns kunde inte betala sin skuld, utan han drog med hela familjen till Norrland, där han stannade för alltid. Sonen Olof kom hem från Norrland efter många år och fann då stugan borta och hemmanet spolierat. Han fick då börja från början. En skogvaktare, som bodde i Sibila, som hette Jonas Persson, hade då som lön löfte att bruka torpet Myrgubben och Sibila. Enligt protokoll fört vid husesyn å torpet Myrgubben den 2 juni 1892 finns antecknat följande: Torpet Myrgubben: Stugubyggnaden nedriven och bortförd att intet boningshus fanns der. Ladugården obrukbar. Logbyggnadens halmlada nedrasad. Uti visthusboden var mellangolvet till största delen urtagen och bortförd. på övriga foderhus tarvar taken reparation. Andra stugan på södra torpet, ägare Pål Mattsson, till stugbyggnaden fordras reparation. Det fanns nu inga hus när Olof skulle börja, men han byggde sig en liten stuga av ett gammalt kokhus och så reparerade han upp de gamla husen så att han nödtorftigt kunde bärga sina djur och foder till dem. Torpet var då uppodlat, så det födde flera kor. Då kom Lisa och Pål och även ville ha jordbruk. När de gifte sig, så byggde de en stuga i sydvästra hörnet av torpet, och nu ville de ha djur. Myrgubben delades i två delar och Olof fick den norra och Lisa och Pål den södra delen. Olof gifte sig med en flicka från Hattacktorp i Östmark, som hette Anna och var född år 1844. Olof och Anna började nu på sitt torp. De fick två söner, Oskar och Johan. Den senare dog vid 20 års ålder. Anna hade en dotter före äktenskapet, men hon gifte sig och flyttade hemifrån i slutet av 1880-talet. När landsvägen till Norge byggdes 1900 – 1901 kom den att gå genom nedre delen av Norra torpet, på norra halvan och det blev en liten täppa för sig själv, som hette Sabakko. Det var ett arbetsamt folk och odlingen fortsatte och norra torpet började nu att ha häst, vilket var till stor nytta för båda torpen. Olof Danielsson levde till år 1916 och hustrun Anna dog 1926. Det var nu sonen Oskar, som övertog torpet. Han sålde sina torprättigheter till kyrkan, och fick nu sina hus reparerade och uthusen till största delen nybyggda. Ar 1916 gifte sig Oskar med en flicka, som hette Emelia Augustsson från Östmark. Ar 1922 kom det en kyrkoherde till Fryksände, som hette Ekelund. Han tog sig an torparna på Fryksände Kyrkskog, så de fick friköpa sina torp och nu fick torparna, efter hundratals år under slit och bekymmer, bli självägare. Det lades stödskog till torpen, så de skulle ha hjälp till att bygga och reparera. Det visade sig att Oskar varit riktigt klok när han sålde. Han fick samma rättigheter som de andra med friköp, oaktat han hade fått byggt. Detta blev dock litet senare än de andra, men år 1934 fick han och Olof Pålsson, friköpa sina torp. Även Oskar odlade en hel del. Åkerjorden på norra Myrgubben hade nu ökat från 6 kappland till 5 tunnland. Oskar och Emilia hade tre söner, Erling, Gunnar och Arvid. Gunnar dog ung, Erling reste bort, men Arvid blev hemma några år och hjälpte föräldrarna, När han sedan flyttade och föräldrarna var för gamla, måste de flytta till en pensionslägenhet i Lekvattnet. De reser dock hem ibland, som Oskar säger. Vi skall hoppas att någon av sönerna bevarar husen, och använder dessa till fritidsnöje, så att det gamla torpet ej helt försvinner.


Min anor
Daniel Olsson (f.179 ) (min mormors farfar)kom till Myrgubben 1823 ifrån Grue Norge.
Han gifte sig med Karin Andersdotter (f.1803/Vaisinen) (min mormors farmor).
De fick 12 barn, 7 pojkar och 5 flickor.
Ingrid (f.1828)
Olof (f.1829)
Anders (f.1832)
Lisa (f.1832)
Daniel (f.1834)
Jöns (f.1835)
Per (f.1838) (min mormors far)
Cajsa (f.1840 )
Mathias (f.1844)
Karin (f.1845)
Britta (1848)
Mattes (f.1850)
Daniel Olsson tog över Myrgubben efter Henrik Persson Vais, mot att Vais skulle får fritt underhåll till dödsdagar. Henrik Persson var hustrun Karins styvfar.1855 blev Daniel Olsson varna för barnens vanvård.

Daniel lämnade över huset till sonen Jöns, som blev senare tvinga att sälja boningshuset i Myrgubben till en annan Jöns (i pojansauna). Huset flyttades därefter till Pojansauna).

Jöns Danielsson står antecknad i husförhörslängden (1861.65) för att vara:
– illa känt folk.
Jöns flyttade till Rosastorp i Östmark.
Inhyses fattige fadern Daniel Olsson vistas 1858 i Gräsberg Norge hos en Olof Olsson(stämmer inte med Ödeboken?).
Fattige moder Karin Andersdotter är sjuklig av vattusot, sängliggande och har full fattigförsörjning.
1867 den 5/12 avlider Karin. Dödsorsak vattusiktig.
1872 den 5/12 avlider Daniel, fem år på dagen efter sin hustru.
Från min släktforskning jag gjorde 1974
Benny Ljus



Målning av Anna och Olof

Anna Henriksdotter och Olof Danielsson, Norra Myrgubben.
Målning av en Lindkvist från sekelskiftet 1900.


Långsjöhöjden N. Myrgubben
Hemmansägare: Oskar Olsson Postadr Lekvattnet
Areal,25 har odl. jord(mull och lerjord), 7,5 har skog. =,5 har annan jordbruksareal. Taxkelringsvärde 4.600.
Mangården uppfördes 1904, ladugård och lador 1917. -husdjur 1 häst, 3 nötkreatur, 5 får.
Nuvarande ägaren övertog gården efter sin far och denne efter sin far Daniel Olsson från Norge, vilken efterträdde Henrik Persson. Omfattande odlings- och jordförbättringsarbeten har företagit av de nuvarande ägarna.
Olof är född 1883
-son till Olof och Anna Danielsson.
– gift med Emelia född 1894(1)
Barn:
– Erling f. 1917
– Gunnar f. 1919
– Arvid f. 1926

(1)Fel i texten från boken ovan.
Emelia som Olof gifte sig med är född 1894, ej 1904

Irmgard Henriksson


Oskar Olsson född 1883 Östmark. Moder Anna Henriksdotter Rosastorp. I marginalen står att Olof Danielsson erkänner faderskapet.
Födelselängd Östmark 1876-1894.
Oskar gift 1917 med Maria Emilia född 1894. Bodde på Norra Myrgubben, Långsjöhöjden.
Källa: Bostadshus-Omnia.
Irmgard  Henriksson