Gården Spettungen var säkert från första början en gård, men den har senare delats, så att den blev Övre och Nedre Spettungen. Om finnen Mammoinen bodde på Övre eller Nedre får vara osagt. De första namn, som omnämnes i kyrkoboken av 1851 var Annika Jansdotter, född 1790, och hennes broder Anders Jansson, född 1816, samt en systerdotter Annika Jansdotter, född 1822. så kommer där som ägare en som heter Jan Jansson, född 1828, och hans hustru Maria Jönsdotter, född 1826. De hade fyra söner: Jan född 1852, Jöns född 1855 samt Per och Anton, födelseår saknas, och en dotter som hette Maria och en som hette Kristina. De bodde där till sekelskiftet, då gården såldes till A. S. Lier Varald & Bogen. Dottern Kristina köpte Västra Strand och flyttade dit tillsammans med föräldrarna. Det blev nu arrendatorer, som bodde på gården. Den som bodde längst där och även den sista, som bodde på gården var Johan Johansson från Lebikå på Varaldskogen. Han var gift med Beda Haraldsdotter från Lomsen. Gården blev öde i slutet av 1830-talet. Skog har planterats på inägorna och vildmarken har tagit ut sin gamla rätt.(1)
(1)
Vad gäller Övre Spettungen så flyttade Johan Johansson och Beda Haraldsdotter därifrån till arvslotten Eskil år 1939. Detta enl Elis Hasselstig i Boken om Lekvattnet. Stämmer säkert för arrendator Johan och Beda står skrivna under Därupp Spettungen i Församlingsboken för 1914-1929. Sedan är det ett hopp i kyrkböckerna till 1941 och då finns ingen skriven där och Johan och Beda återfinns under N Karttorp vilket jag tror är detsamma som Eskil.
Övre och Nedre Spettungen blev öde runt 1939. Eller slutet av 1930-talet så har man garderat sig lite.
Vidare så anger Elis Hasselstig att rökstugan Övre Spettungen, som skänktes till Sågudden i Arvika 1913, var uppförd 1849. I ett häfte jag har som är utgivet av Västra Värmlands Fornminnesförening står att årtalet 1781 är inhugget i rökstugan och tillbyggdes med Svenskstugan i början av 1800-talet.
Uppgiftslämnare: Irmgard Henriksson
Det här huset är byggt i mitten på 1800-talet, kanske 1848 eftersom det fanns en skylt med det årtalet. Rökugnen på gården Där Opp har årtalet 1849. Släktingarna på de bägge gårdarna tänkte tydligen helt olika när de satsade på sina boningshus.
Gunvor Waller
Spettungen var ursprungligen namnet på den sjö som numera och sedan länge heter Kroksjön. Redan 1663 förekom namnet Kroksjön och Kroksjöbäcken i domboken
Spettungen, sjönamnet, har osäkert ursprung. Sammanhang med hackspett har inte stöd hos ortsnamnskommittén 1923, inte heller av Richard Broberg. Förstavelsen Spett kan enligt Sigurd Bograng möjligen betyda något spetsigt. Den andra delen av sjönamnet, -ungen, är valig i Värmland, såsom i Salungen och Aplungen. Stavning med ä, Spättungen, tycks sakna stöd i äldre dokument och är tydligen en kartritares variant.
Sjön gav namn åt markområdet som benämndes Spettungskogen redan i mitten av 1500-talet.
Gunvor Waller
Anders och hans bror Sigfrid var söner till Sigfrid Riekinen, kapten Rick, som enligt Gottlund gick till Eda skans, träffade kungen, bjöd honom på barkbröd och fick honom att ändra skatten på gården.
1728 delades Spettungen mellan bröderna Anders och Sigfrid, blev Där Opp och Där Ner.
Gunvor Waller
Barn av Jan Jansson och Maria Jönsdotter. Kristina, Per o Jan.
Kristina Jansson f. 1864, Per Jansson f. 1856, och Jan Jansson f. 1861, alla på Uppgården, Spettungen,
Teresia Cee
Kristina Jansdotter, Stig Lundgren o Anton Jansson Lundgren
Teresia Cee
Keylands bild på Övre Spettungen
sedan Rökstugan flyttats till Sågudden i Arvika
Uppgiftslämnare: Gunvor Waller
Samma bild som ovan, men beskuren så att högra delen av bilden är borta.
Margit Nilsson
Johan och Beda Johansson plus Johan Henriksson (Johans far)
Foton från 1933
Bente Brekke
Rökstugan i Spettungen. N Keyland ritböcker.
Margit Nilsson
Rökstuga, Övre Spättungen Sågudden, Arvika
Min mormor Karoline Levin bodde i rökstugan mellan 1905-1910 med sin mor och far.
Hon var enda flickan plus fyra bröder.
Hennes far arrenderade rökstugan och jorden av Rik-Ola från Lysvik.
4 år efter mormor flyttat där ifrån revs rökstugan och flyttades till Sågudden i Arvika(1914).
Detta finns att läsa om i en artikel i Arvika-Nyheter 15 september 1980.
Lennart Lellis Albinsson
Min Mormor Karolines far o mor – Per o Märta Persson arrenderade rökstugan o jorden av ”Rik Ola” i Lysvik.
Mormor Karolinas födelseår är 1897
Vanja Persson
Där bodde min mormor Karoline med sina föräldrar och syskon från ca 1904-1909.
De arrenderade av ett norskt bolag. Mormor och hennes syskon gick i skola i Ormhöjden.
De kom flyttande från Ståbacken i nordvästra Gräsmark och flyttade sen vidare till Gransjötorp i Gräsmark.
Inga-Lill Sjökvist
Adolph Tidemand
Var en betydande norsk konstnär 1814 – 1876.
1852 gjorde han en ”nordisk Studierejse” tillsammans med den svenske konstnären Bengt Nordenberg och Tidemands hustru och barn.
Den 8 juli påbörjades resan.
Ur https://urn.nb.no/URN:NBN:no-nb_digibok_2008092412001#&struct=DIVP465
Lorentz Dietrichson: Adolph Tidemand, hans Liv och Verker del 2 sid 16 f
Desvaerre findes heller ikke fra denna Reise Optegnelser og vi ere udelukkende henviste til at studere dens Gang ud af hans spredte Studier och Skizzer.
Disse fortaeller os da, at han har lagt Vejen over Kongsvinger; thi ved Vormsund har han den 22. Juli gjort et Udkast i sin Skizzebog og den 24de passerede vore Rejsende Graendsen vid Mökern och kom naeste Dag till er stort Brug i Wermland oppe i Finskogen, naer Klarelfven hvor de har tillbragt flere Dage, da han der endog synes at have malet Studier. De kom ogsaa ganske vist i Beröring med de herboende finske Stammer, thi blandt Studierne forekommer en i Olie forestillende en Finne: ”Anders Vålbergen”, der sikkerlligen tilhörer denne Tid; en svensk Bondestue er dateret ”Lekvattnet 27de Juli 1852”. Den 29de finde vi dem endnu oppe ved Thorbergsaeteren paa den uvejsomme Fjeldryg, der skiljer Wermland fra Dalarne.
Bilderna finns på digitalmuseum.no
På rökugnen står 1849, teckningarna är gjorda 27/7 1852.
1852 fanns på gården lille Jan född 10/4 1852, son till Jan Jansson och Maria Jönsdotter.
Uppgiftslämnare: Gunvor Waller
I lördags besökte jag och Carl Johan Robsahm våra förfäders gamla boplatser, bland annat Spettungen (Mammola). Här är ett tips för Lekvattnetbor som vill göra en helgutflykt. Spettungenmarken (Övre Spettungen) har avverkats, troligen nu i vinter. De gamla kulturspåren är föredömligt utmärkta med kulturstubbar och här hittar man resterna av gamla boningshuset, spisar, jordkällare och förmodligen lagård. I och med att skogen nu är borta går det att föreställa sig hur området såg ut när de gamla finska familjerna levde och brukade marken. Det är bara att kisa och plocka fram fantasin. Om bara några år kommer marken vara täckt med lövsly, så det gäller att passa på.
Spettungenmarken (Övre Spettungen) har avverkats, troligen nu i vinter 2016-2017. De gamla kulturspåren är föredömligt utmärkta med kulturstubbar och här hittar man resterna av gamla boningshuset, spisar, jordkällare och förmodligen lagård. I och med att skogen nu är borta går det att föreställa sig hur området såg ut när de gamla finska familjerna levde och brukade marken. Det är bara att kisa och plocka fram fantasin. Om bara några år kommer marken vara täckt med lövsly, så det gäller att passa på.
Mats Hanner
Här förbi gick en väg till Dele, Rustahult, o. Pyntarna, innan vägen till Timbonäs blev byggd.
Alice Henriksen
Källa: Nordiska museet.
Gunvor Waller
