Flottningen i Lekvattnet

Flottningen bedrevs som ackordsarbete. Arbetslaget bestod av skogsarbetare, boende i Bredsjön, Långtjärn, Finnsjön och N:a Gräsmark.

När snö och is hade fått ge vika för regn och värme och alla dammar var fyllda med vatten, var det dags att starta flottningen. Dammar fanns vid Horntjärnarna, Sågdammen vid Kössi. Skinnforsdammen vid Kvarnhörn, Långtjärnsdammen, Lillsjödammen och Stora Gransjödammen. Damm fanns också vid Oxtjärn och tidigare en damm vid Dragontorp.

Det största upplaget av virke fanns vid Kvarnhörn. Dit hade virket forslats under vintern med ibland upp till ett trettiotal hästar. Virkesfångstområdet var stort, de längsta körvägarna så långa att högst två lass per dag kunde framforslas.

Här startade det egentliga flottningsarbetet, med utvältning av det upplagda virket. Tidigare hade flottleden iordningställts med länsning m.m. Ett problem som måste lösas var isen på Bredsjön. Ett högt berg söder om sjön gör att issmältningen försenas. Någon teknisk person uppfann en plog som drogs av en häst, med denna kunde göras fåror i isen och underlätta det manuella arbete, med sågning och övrig isbrytning. När virket var irullat och låg löst, kunde luckorna i Skinnforsdammen öppnas och virket börja sin färd ned till sina destinationsorter.

Granå flottningen bjöd på en hel del svårigheter.Genom att första delen inte bestod av forser utan mer av lugnvatten, måste hjälp av vinden inväntas. De friska vindarna på våren kommer som regel söderifrån, men här var vi i behov av vind som kom norrifrån.

Eftersom jag deltog i slutrensningen, i det så kallade ”rumparlaget” vill jag kanske skriva mest om detta. Arbetet bestod i att slutrensa hela sträckan från Kvarnhörn till Kymsälven. Eftersom en flottled som följer en smal älvfåra som när flottvattnet släpps på får en betydligt bredare bana och detta får till följd att slutrensningsvirket får hämtas rätt så långt från den fåra som det egentligen skulle ha följt. men med god arbetslust och bärkraftiga suggor klarades även detta.

Vid denna tid var vad som idag kallas kommunikationer, helt okända. Efter Granån fanns endast gångvägar och kostigar, därför blev övernattning nödvändig. Några kojor fanns på en del platser, men inte överallt. Därför blev det nödvändigt att stanna till för de mörkaste timmarna vid en stockeld eller nying. En sådan plats var Ekstamossen. Den och de kalla nätterna där minns nog alla som deltog i granåns rumparlag.

När virket kommit fram till Storgransjön, fick de flesta rycka in som passare efter älven. Jag minns mina pasställen: Övre Rikroken och vid Dragondammen.

Förtjänsten var väl inget att skryta med, men ombytet på arbete och lagarbetet var ändock en tillgång.

Vid pennan: Nils Dedorsson

Uppgiftslämnare:  Marianne Löfgren

Granån Bredsjön

Granån Bredsjön

Här kommer ytterligare ett foto från flottningen i Granån. Vi ser ett nytt ansikte på plats fem fr vänster och ser jag inte fel så är detta min farbror Gunnar Persson, Torp. Fotograf denna gång verkar vara Henning Bergkvist.

Här har timret snart passerat Bredsjön. Lägg märke till hur öppet landskapet var!

Uppgiftslämnare:Kenneth Skanfors 

Pappa körde med häst.
Han berättade att det tog en hel lång dag för 1 vända till Kvarnhörn / Granån o ibland ända till Rottnaälven.
Det var stora lass på getdoningarna, rejäla vintrar på den tiden.
Vilket slit för människor och hästar. Slutlöning fick dom först på våren.

Uppgiftslämnare: Börje Oscarsson

Morfar Karl Johansson Porkka 1894-1971 med sin båtshake.
Står på Dammen, som inte längre finns kvar.
Karl fotograferad från östra sidan.

Dammen fotograferad från väster, med Dammkôja till vänster.
Där övernattade flottarna. 

Interiör Dammkôja

Båthuset som ännu finns kvar
Uppgiftslämnare: Irmgard Henriksson